Inga Magnusson

Roland o Anton. I bakgrunden gamla kyrkplatsen och till höger skymtar Signebyn.

Vädret var ju så där stressande vackert idag; 15 minusgrader, strålande, ja fullkomligt bländande solsken, ordentligt med snö och dessutom den vackraste rimfrost på träden. Med stressande menar jag att då måste man ju ut, till varje pris liksom....     Inga ursäkter för att stanna inne är godtagbara.

Så gubben gick med ut en sväng bort till Signebyn och vände. Vi hade taxen Anton med. Det var verkligen skönt och lagom kallt i solen. Överallt mötte vi människor ute i samma ärende. Det blir nästan lite sydländskt över "vägen runt Liane" där vi bor då när det är sånt här väder: Fullt med folk överallt!  Det skulle nästan löna sig med en gatuservering med kaffe eller så. Ja, eller kanske någon varm blåbärssoppa eller vad frisksportande människor nu inmundigar.

I eftermiddag var det visst något sportprogram på TV, gubben vrålade ibland över någon stackars skidåkare hör jag i bakgrunden. Taxen tror att han gjort nåt ont då och hukar plirande i sin bädd. Bosse har jagat med Leta idag så hon ligger utslagen med halva kroppen sin hundbädd och halva ut över köksgolvet.

Telefonen ringer flitigt hela dagen till oss. Det är många kommerntarer om gårdagens fest.

Vi försöker ringa Moses, barnbarnet i Umeå några gånger men får inget svar. De är säkert också ute i det fina vädret. Undrar hur Mattias har det i LA? USA är ju drabbat av snöoväder sägs det, men kanske bara ostkusten.

Hur gick det till??? Jag har plötsligt tappat 5 kilo och har inget märkt förrän det redan är ett faktum. Igår på festen tyckte jag att byxorna satt väl  löst och kollade på vågen idag.  5 kilo neråt bara så där. Kollade flera gånger om vågen var felaktig, men nej....

Roland påstår att det är de tre veckornas sjukdom av o till. Säkert är det så. Men att jag inte märkt nåt är mäkta irriterande.

Får försöka lägga manken till o äta upp mig lite. Det är skönt att hålla trivselvikten, då passar kläderna  också. Men det brukar inte vara något bekymmer att gå uppåt i vikt, det är värre att gå ner tror jag. 

I min släkt, både på min mors och min fars sida, så har vi haft såna här beniga, knotiga kroppar som liksom inte lägger på sig kilon. Så det handlar inte alls om "god karaktär" eller "goda matvanor" eller nåt annat med "hög moral" inblandat. Det verkar bara vara gener alltså inget att plocka sundhetspoäng på.  

Har gått ner ordentligt i vikt ett par gånger i livet. Ett tillfälle var när jag väntade yngsta barnet, Mattias. Eller rättare sagt ;jag ökade inte särskilt många  kilo under graviditeten. Det innebar att efter förlossningen var jag nere på 48 kilo mot normalvikt runt 55-60 kilo. Jag minns mest att jag frös väldigt mycket då och att det var svårt att gå upp i vikt, det var ju amning och mycket fysiskt arbete  med att ha tre små barn; en nyfödd, en på 1,5 år och en på knappt 3 år.

Jag var barnledig halva tiden av de 7 månaderna vi hade rätt till, sen tog Roland resten av ledigheten. Jag rusade hem från jobbet för att amma och mjölkade ur ibland för att ha i kylskåpet och värma senare. Men att Roland var hemma den tiden har vi ändå aldrig ångrat. Jag är övertygad om att han därmed kom väldigt nära barnen på ett sätt som kanske inte var så många förunnat i vår generation.

Gårdagens revy på Tjoltta blev en succé. Revyn var jättebra; aktörerna var dråpliga och agerade väldigt avspänt. Inslagen anknöt till lokala händelser och personer i bygden med glimten i ögat.  Det blev "standing ovations" och applåderna ville inte ta slut!

Maten var jättebra; tackar Thorill och tjejerna i köket.

Många var med och hjälpte till under kvällen och gjorde att allt flöt på bra. Dans till Memories hade vi till klockan 2 nästan och vi kom iväg hem vid halv tre så där.  De spelade verkligen jättebra, mycket Refreshmentslåtar tror jag, eller åtminstone det stuket.

Idag gör vi inte så många knop, utan vilar oss mest tror jag. Ska försöka träffa modren på något vis. Har inte vågat det på länge nu när jag varit förkyld, vill inte smitta ner henne.

Fr.v. Roland, Brita på Bålerud, Hans på Bålerud, Margareta Edholm, Kent Norman och Gerd Wahlström
bjuder på showdans.

Roland som showfiguren Efraim pratar med Rune om vad som hänt under året i Sillerudskrönikan; om att X-prästen Kerstin Segerberg är ute och cyklar, att Centern fick däng i kyrkovalet, att det ska bli en minaret i Svensbyn osv.

Nu går telefonerna varma. Biljetterna till morgondagens revy på Tjolitta har tagit slut och en ansenlig lista av människor hoppas på återbud.

Jag tror att det blir en rolig fest på bygdegården; amatörteater med lokala förmågor, festlig supé tillagad av Thorill, dans till Memories. Överskottet går oavkortat till bygdegården som kostar multum att hålla  med värme, elektricitet, underhåll, plogning osv.

Det är en bra åldersblandning i alla fall; från tonåringar till en bit över 70 år. Några kommer i sällskap för att fira någons födelsedag. Alltså är det precis som det brukar vara förutom att biljetterna gått åt ovanligt snabbt i år.

Arbetsuppgifterna är uppdelade på ett stort antal personer; ta emot biljetter,  ordna kaffe , duka,  sälja lotter, städa.  Annars skulle det inte funka med ett så stort evenemang som 160 ätande gäster.

Spännande att se vad det blir!

Idag jagade Roland med Bosse. De var här runt omkring och jakten gick ner över åkrarna för ovanlighetens skull mot Bobergskûel och ner mot skolan.  Det var Valsa idag och de såg haren flera gånger men inget skjutet förstås.

Jag är fortfarande trött och sover mycket på dagarna efter influensan. Fortfarande ont i huvudet, trött och öm äver bihålorna. Har bara tvättat veckans tvätt, strukit och kokat sylt och lagat mat.  Ja, skrivit ett par lappar till jobbet då också. Passade på att rensa lite i bloggen också för att få tillbaka utrymme. Hoppas att det funkar så annars har jag snart slut på plats att skriva på!

Markus hade första visningen på lägenheten idag och vi gick i spänd förväntan. Men det löste sig framåt kvällen med att den blev såld och kontraktet påskrivet redan. Han är nöjd med affären och det mesta har gått som planerat. Han byter första mars.

Vi drar en djup suck av lättnad både Roland o jag nu här i kväll. Markus o Johanna är jätteglada.

Vi valde att fira en 50-åring på Nöjesfabriken i Karlstad.
Helt perfekt!!  Man kan göra mycket här; bowling, disco, restaurang, spel osv

Vi valde go-cart. Det blev kvalheat och finalheat och en egen instruktör.
Roland i full mundering på väg ut i banan.

Maten var också jättebra! En rolig kväll.

Alla tycker nåt om Anna Sjödin, SSUordförande i krogslagsmål.
Det är nästan omöjligt att inte tycka nåt.
Så nu tycker jag också då.

Egentligen inställer sig mer frågor än tyckanden

Är hon helt enkelt en liten tjej från landsorten som inte kan den stockholmska krogkulturen och som saknar vana att röra sig i den?   Hennes uppförande verkar vara så otroligt blåögt!! Tjafsa med vakter!!

Tror hon kanske att hon drar en lans för feminismen?  I så fall tar hon udden av det hela genom att inte gå rakt ut i media och säga: "Jag tillåter mig som tjej att gå ut och bli precis lika full som en kille och uppföra mig som dom brukar göra"

Försöker hon bli populär bland bland ungdomar genom att "vara som dom" eller som hon tror att ungdomar är = jag har rättt att vara alldeles vanlig och bli full ibland?  Så skulle det kunna vara, men återigen tar hon i så fall bort poängen genom att säga att hon inte alls var full!   Här kan hon få ett trovärdighetsproblem på halsen och hon blir knappast populär bland partiets äldre väljare genom att på ett så spektakulärt sätt fjäska för ungdomsväljarna.  Dessutom har hon gått ut i media och sagt att hon fick gå före i krogkön och det lär väl inte stärka imagen av "vanlighet"

Har ordförandeskapet i SSU gått henne åt huvudet så att hon tror att hon befinner sig i en gräddfil?
Högre befattningshavare än Anna, har gjort betydligt mer korkade saker av den enkla anledningen att de förlorat  proportioner på sin egen betydelse. Detta kommer ibland snabbt efter inträdet i ett liv där man är omgiven av svansviftare och ja-sägare.  Var det inte romarna som redan på sin tid insåg detta dilemma och anställde "nej-sägare / kritiker" till sina ledare?

Inbillar hon sig att hon inte behöver bry sig om vad väljarna tycker om hennes levnadssätt?  Om hon begriper att väljarna inte gillar att hon som deras företrädare rumlar omkring på krogen, men ändå fortfar att hävda sin rätt att göra det
så signalerar hon därmed: "Jag behöver inte bry mig om vad Ni tycker om mig". Det översätts väldigt snabbt hos gemene man till  att hon är inte lyhörd för våra  synpunkter i politiska frågor heller.

Eller har hon helt enkelt bara gjort bort sig ordentlig i fyllan o villan?  I så fall borde det väl ingå i alla politiska grundkurser att det är "pudlar" som gäller. Det enda trovärdiga är att erkänna precis som det var, be om ursäkt till väljare och parti och försäkra att det ska inte upprepas; "jag har lärt mig nu". Inte skylla på vakter och poliser. Alla är säkert oerhört beredvilliga att förlåta en ung tjej som gått på en nit.  Många skulle känna igen sig.

Födelsekalas 2 i går kväll, Evert fyllde 40 och firade på Tjolitta. Här presentas han av Roland meden käpp som ger stöd både här o där. Det var en trevlig fest  med dans till "Kling o Klang"

Vi var först på Åse-Britts födelsedagskalas, 50 år, i går kväll. Vi var på Gränden hos Torill o Mattias Ulin och åt god mat. Jättetrevligt hade vi med våra godaste vänner sen många år. Vi var väl så där en 40 stycken.

Ok då, Tomas Frisk på Järvsö är ingen asfalt-natur-mupp. Han skulle klara glesbygdsvinter, snöskottning, strömavbrott och plogning. Jag tar tillbaka alla feberheta ilske-fördomar! som var just fördomar och inget annat.  Sen att han heter Frisk kan han väl inte rå för, han gör det väl inte för provocera mig när jag är sjuk. Han kom liksom i vägen.

Fast min kritik mot hur han skött PR:en för seminariet kvarstår absolut! Jätteklantigt!

Har jobbat idag med stöd av kemiska hjälpmedel; med jämna mellanrum TREO. Men ögonen ser ut som om jag vore halvdöd och i o för sig har det väl ibland känts så. Men det är en friskhetsinjektion att träffa ungarna och kollegorna. Nu börjar jag bli bättre, äntligen!

Klev ut ur sjukdomsdimmorna idag och kunde glatt överraskad konstatera att biljetterna till Sillerudsrevyn på Tjolitta nästan är slutsålda. Roligt för oss alla som strävar för att dra in pengar till vår bygdegård och i synnerhet för gubben och grannar som tränar för revyn. Den blir absolut ett strå vassare i år än förra året.
 
Imorgon blir en hård dag. Vi ska orka med två kalas; först fira Åse-Britt på Gränden, sen fira Evert på Tjolitta.

Så försvann han då ut på jakt till slut. Imorse talade han om att åka till Årjäng i något nyttigt ärende.  Men sen har Bosse ringt hela dagen och med jämna mellanrum lämnat rapporter om dagens jakt. När han fick upp hare nummer två då gick det inte längre. Roland lagade snällt middag åt oss och försvann sedan ut med Leta. Årjängsresan var därmed uppskjuten.

Roland är fena på falukorv. Det låter väl inte klokt, men det är sant. Han skär den i tunna skivor och steker rejält på båda sidor, lite brända får de vara men inte mycket. Ska se ut som stora tunnskaliga röda blodkroppar (oj då, det var kanske ingen aptitlig jämförelse) Smakar perfekt till mosad potatis!

Jag har gått över huset lite snabbt så där och tittat på det med andras ögon, städat undan här och där.  Agneta ska ju komma o lägga ut min hemsida och då kan det vara en bra anledning att gå över de värsta innan, så hon inte vänder i dörren.

Jag har slut på böcker att läsa så nu återstår bara att roa mig själv genom att skriva innehållslösa bloggar och läsa nyheter på dagstidningarnas nätsidor.

Råkar få se mig själv i spegeln vid en hygienprocedur och inser att jag måste vara ett fall för den palliativa influensavården!

Det är nåt fel med min  flunsa. När man är sjuk så ska man bli bättre dag för dag. Det är ju liksom det som håller sjuklingar vid liv och hoppet uppe. Men jag vaknar varje morgon och mår sämre än dagen innan. 

Nu i detta försvagade tillstånd så slår dessutom hypokondrin till med full kraft, allt förnufts och logik-motstånd är ju utraderat, hjärnan kokt i feber. Allt som finns kvar är självömkan.  

- Kommer trumhinnorna att slutgiltigt explodera om jag sänker ner sängen lite mer? (Testar inte - halvsitter o sover)

- Förmodligen sprätter ögonen ut vid nästa hostattack (Måste komma ihåg att hålla emot med fingrarna!)

- Börjar inte levern lägga av måntro pressad av de senaste dagarnas Alvedonmissbruk? Visst var ansiktsfärgen gulare i morse än igår?  (Byter för säkerhets skull till TREO. Låter därmed levern ta igen sig några dagar medan magslemhinnan långsamt får perforera istället)

- Visst får man lungemboli och ventromboser vid långvariga sänglägen?  ( Går för säkerhets skull ner i källaren och cyklar några varv då och då för att kicka igång  blodomloppet1)

-  När dom där blodpropparna når hjärnan så blir det en stroke förstås. Alla släktingar på pappas sida fick strokar förr eller senare (Får komma ihåg att be gubben ibland fråga mig enkla saker ibland, typ när jag är född och vad jag heter och så och testa om jag kan koordinera händernas rörelser så han kan upptäcka en tidig TIA . Den ska ju helst till vård inom tre timmar eller hur var det nu igen?  Får slå upp!)

Imorgon torsdag kommer Agneta o lägger ut vår hemsida!

Det ser vi fram emot!

Nu har stockholmsonen Markus och hans Johanna bestämt sig. De ska köpa 2:an  på Kronobergsgatan, den är jättefin. Jag förstår att de föll för den. Vi har sett den på nätet på DN bostad. Det är samma gata som han bor på nu på Kungsholmen, fast en bit bort.

Skönt att det är över för den här gången. Sen återstår bara processen fram till kontraktsskrivning och försäljning av den gamla 1:an som de bor i nu.

Nu pustar vi ut gubben o jag! Om vi inte vore så sjuka båda två så skulle vi väl fira och skåla i ett glas skumpa. Men det är inte läge just nu. Det får bli en ny omgång Alvedon istället.

Svärmor Maj pysslar om oss sjuklingar. Bjöd på sin goda soppa och hade bakat fantastiska biskvier som jag kunde äta.   Tack, tack snälla Maj!