Ett fall för palliativ influensavård!

Råkar få se mig själv i spegeln vid en hygienprocedur och inser att jag måste vara ett fall för den palliativa influensavården!

Det är nåt fel med min  flunsa. När man är sjuk så ska man bli bättre dag för dag. Det är ju liksom det som håller sjuklingar vid liv och hoppet uppe. Men jag vaknar varje morgon och mår sämre än dagen innan. 

Nu i detta försvagade tillstånd så slår dessutom hypokondrin till med full kraft, allt förnufts och logik-motstånd är ju utraderat, hjärnan kokt i feber. Allt som finns kvar är självömkan.  

- Kommer trumhinnorna att slutgiltigt explodera om jag sänker ner sängen lite mer? (Testar inte - halvsitter o sover)

- Förmodligen sprätter ögonen ut vid nästa hostattack (Måste komma ihåg att hålla emot med fingrarna!)

- Börjar inte levern lägga av måntro pressad av de senaste dagarnas Alvedonmissbruk? Visst var ansiktsfärgen gulare i morse än igår?  (Byter för säkerhets skull till TREO. Låter därmed levern ta igen sig några dagar medan magslemhinnan långsamt får perforera istället)

- Visst får man lungemboli och ventromboser vid långvariga sänglägen?  ( Går för säkerhets skull ner i källaren och cyklar några varv då och då för att kicka igång  blodomloppet1)

-  När dom där blodpropparna når hjärnan så blir det en stroke förstås. Alla släktingar på pappas sida fick strokar förr eller senare (Får komma ihåg att be gubben ibland fråga mig enkla saker ibland, typ när jag är född och vad jag heter och så och testa om jag kan koordinera händernas rörelser så han kan upptäcka en tidig TIA . Den ska ju helst till vård inom tre timmar eller hur var det nu igen?  Får slå upp!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback