Inga Magnusson

Efter en trist natt med mycket hosta och värk i kroppen tvingas jag inse att det blir i alla fall idag och imorgon också i sängen.

Hade tänkt försöka jobba i alla fall fram till  klockan ett  idag dvs tills eleverna går hem, men det kommer inte att gå. Imorgon har vi friluftsdag så då är det i alla fall inte lämpligt att stå ute och frysa en hel dag.

Börjar läsa Dan Browns "I cirkelns mitt". Har den kvar av julklappsböckerna.

Roland skulle ha jagat med P G (=Årjängs rallystjärna Per - Gunnar) och tidningen Svensk Jakt idag, men det fick avstyras. Det har snöat o regnat hela natten så chansen att få upp hare är minimal. De har inte varit uppe och rört på sig en natt som denna säger han. De tar den här reportagejakten om ett par veckor istället. Nästa vecka är PG upptagen med Svenska rallyt.

Stockholmssonen Markus letar lägenhet. Det är inte så enkelt, nästan heltidsjobb tror jag. Man måste springa på visningar, kolla med banken och hålla ¨på med budgivning. En ganska nervös historia. När sedan en lägenhet är hittad så ska den gamla säljas med visningar, städning o så.....

Nu hade han o Johanna  sett på en tvåa på Gästrikegatan i Vasastan bara något kvarter från jobbet på St Eriksplan. I dessa moderna tidevarv så går det ju bra att se lägenheter till salu via t.ex DNs hemsida. På deras bostad kan man söka sig fram både i träfflista och på karta och se precis. Så vi hänger med o kollar. Lättvindigt! 

Sen  kan vi bara sitta här o hålla tummarna o hoppas att det går bra o önska lycka till!

Krassliga är vi både jag o gubben. Bara för att variera det hela lite så är vi nu febriga o förkylda. Men vi reagerar båda på samma sätt vid sjukdom, vi blir arga. Ja, inte på varandra men på den egna kroppen som vägrar att hänga med och vara frisk.. Ungefär som att det gäller att inte ge efter för skröppligheten och lägga sig still.  

Vi snufsade omkring här i morse med Alvedontubar och honungsvatten och åkte till varsina jobb.  I oför sig blir det ju sängläge en stund vid hemkomsten, men ikväll ska vi ut på gemensamt uppdrag. Centerpartiet har ett internt möte före varje kommunfullmäktige. I sann centerpartistisk anda så hålls det på olika platser i kommunen varje gång och idag är det Silleruds tur att få besök. Vi ska alltså ordna med lite kaffe och så om en stund.

Återkommer sen till bloggen med de frågor som diskuterats.

Asch, det syns inte riktigt på bilden, men soluppgången här på Liane var ett skådespel idag vid niotiden. Måste vara kylan, 16 grader minus hos oss och då har de flesta andra säkert 4 grader kallare, här går ett varmt stråk med närheten till skogen. Men dotter Malin i Umeå, Ni  är väl inte imponerade, Ni har ju haft -30 av och till ett tag. Då är det kallt, går nästan inte att andas.

Det är ingen tryckande värme här inne heller. Pannan hade brunnit ut, men Roland gick ner o tände nu. Jag ska lägga in igen om ett par timmar.

Roland kom precis in och sa adjö. Han tog med sig Leta ut för att jaga. Han tror att hararna kan ha varit uppe i natt fast det är så kallt. Bosse ringde precis och hade redan fått spår. De jagar oftast var för sig men ändå inte, för de ringer hela tiden o kollar hur den andre har det. Jag tror att det är för kallt för att jakten ska vara behaglig och att det är för mycket snö. Men jag förstår att jaktabstinensen är svår nu efter ett par dagar i snöröjningsbranschen.

Så här mycket snö blev det alltså. Inte 4 meter men mycket ändå. I eftermiddags slutade det nästan. Hoppas det får ligga kvar länge, det är så vackert ute och ljust. Man blir så glad.

Det bara snöar på liksom! Detta är en bild från igår kväll lördag. Det har snöat sen dess och det bara fortsätter!  Tänk om det inte slutar!? Så det blir metervis?? Som i Japan, 4 meter?

Jag kanske får snö-paranoia också. Undrar hur den skulle kunna se ut?  Göra förebyggande tunnlar ut till store vägen?

Så fint var det imorse när jag skulle hämta pengar vid bankomaten. Vinter och snö är så vackert!!
Dagens tänkta äventyr blev inställt. Vi är mer eller mindre insnöade. Det snöar just nu någon decimeter per timme så det är ingen idé att resa omkring flera mil på vägarna. Det har hållit på sedan igår och ska fortsätta tills imorgon middag.

Sorterar tvätten och får som vanligt en 4-5 udda strumpor kvar när alla lika är ihopparade.

Var 17 bor han den enbente okände familjemedlemmen??

När det nu kan forskas på så mycket märkligt, kan inte någon ta sig an forskningsprojektet; var i hanteringskedjan av familjens tvätt försvinner i allmännhet en av två lika strumpor??

Bevisligen har vi alltid två lika strumpor på oss. Vi lägger dem i tvättkorgen samtidigt. Sen hamnar de i tvättstugan. In i tvättmaskinen. Upp på strecket på tork. Och sen är det plötsligt ett antal udda strumpor. Var händer det liksom????

Nu snöar det för fullt igen, Mattias, synd om Dig som måste leva i det konstanta solskenet i LA. Så här fint kan det vara. Roland jobbar i skogen samt plogar snö för  det vilda och jag  odlar min strömavbrottsparanoia. F.ö. ligger jag ner när jag inte jobbar, lätt däckad av någon flunsa eller nåt som inte bryter ut riktigt.

Nu är julen slut. När Roland var hos Morgan o jagade häromdagen så "avvecklade" Ingegerd den tomte de haft ute vid E18. Så vi antar att han åkte in nu för att vila ut på "Knusperud" till nästa jul.

Mattias: Så här såg årets gran ut, Du fick ju inte se den. Nu ska den snart ut så vi ville bara ta ett kort och låta Dig skåda grannlåten. Det här med fin gran har alltid varit viktigt här på Liane. Farfar Thyko och hans bror Nils tävlade om mycket, bl.a. om finaste granen. Och vi håller traditionerna vid liv.  Den här är snyggast, fast Anders o Anneli hävdar att deras är bättre. Anneli har ju också växt upp med den här tävlingen. Våran gran har dessutom inte släppt ifrån sig ett enda barr på hela julen! Bara det!! Moses hängde i grejerna som är längst ner.

En del dagar utvecklar sig på ett sånt sätt att man inser att det hade varit bäst att stanna i sängen direkt på morgonen och aldrig gått ut i livet.

Så här har det varit;

1.  Följetongen med den kaotiska sjukvården har fått ett nytt kapitel och nu är det inte på "fnissnivå" längre. Nu är det "morr" som gäller. Snart skriver jag en elak insändare och listar mig hos en privatläkare!

2.   14 mail  som bara försvinner olästa; finns inte på servern (jag har kollat webmailen med Björns hjälp) och inte i min dator. Kan dom bara försvinna ut i tomma intet????? Vem tog dom??

3.  Den för dyra slantar och med en gigantisk arbetsinsats från min sida, ihopkomna hemsidan, går inte att publicera idag heller!!!!!!!!   Tele 2 är billigt i det här läget kan jag säga!   Den snälla kursledaren Agneta försökte förra kurstillfället och då stöp det på att jag inte hade lösenord. Det fick jag per snailmail under veckan o nu skulle allt vara ok.
  Men funkar fortfarande inte. Då sätter sig Agneta fromt i telefonkö på kundservice  Tele 2 för att utröna varför.  Det visar sig att på Tele 2 kan man inte lägga ut hemsida annat än från sin egen dator!!  Varför skriver dom inte det på sin hemsida då?? Vi  måste ju vara en massa människor som har dataskräck o i likhet med mig går kurs för att få sin hemsida. Alltså har jag åkt 4 mil gånger två helt i onödan.  Agneta föreslår att jag ska försöka själv, men jag inser direkt att det vore det samma som harakiri från min sida. JAG KAN INTE!! 
Hon uppfattar min desperata vädjan o erbjuder sig att komma  hem till mig på måndag och lägga ut hemsidan. Hon är nog en ängel tror jag.

4. Mobiltelefonen laddar inte. Laddningen funkar inte. Satte den på laddning i går kväll och det var dåligt ändå i morse. Trodde att det var en slump och gjorde ett nytt försök när jag kom hem från det meningslösa hemsidekurstillfället. Men inte ett liv i laddaren. Imorgon kommer jag alltså inte att ha någon mobiltelefon. Laddaren är trasig. NEJ; NEJ!!!!

Känner huvudvärken smyga sig på nu. Gör i ordning en Alvedon och en pinjenötsallad för att tröstäta.

Men eländet är inte slut med detta: Kolla nu bara den ultimata avslutningen på bedrövelserna, eländenas elände,  meningslösheternas highlite!!!!!

4. IDROTTSGALAN!!!!
När jag väl kommer så långt att salladen är klar och jag ska sätta mig för att bara säcka ihop framför TVn i pur självömkan så vad bjuds???

Jo idrottsgalan;

Detta evenemang framburet av fysiskt och psykiskt uppblåsta puckon som på intet sätt  bidragit till att göra jorden till en bättre plats att leva  på!
En flock självbeundrande parodier som struttar runt utan den minsta rimlighet  när det gäller proportion på sin egen betydelse, speglande sig i varandra falska stjärneljus!
Allt ackompanjerat av kungligheter o noblesser!
Gud, så meningslöst!

Samtidigt inser jag naturligtvis att gubben MÅSTE se det här, så jag abdikerar snabbt och försvinner med min sallad, min Alvedon och min dator............... vart då ?  Jo, till sängen naturligtvis. Den plats jag aldrig borde ha lämnat i morse. Jag skulle ha stannat kvar här. I så fall hade jag kunnat summera en mycket mer upplyftande dag än nu.

Vilken bra dag! Jag har gått mellan tvättmaskin, diskmaskin, vedpanna, blogg, mail och julklappsboken. Det har varit alldeles tyst och lugnt. Mitt behov av sällskap under helgerna är litet. Jag får nog tillräckligt under veckorna med många barn o en stor skola med många trevliga kollegor. Lite matsamkväm och utflykter då och då på den lediga tiden räcker fullkomligt.

Nu har jag läst ut julklappsboken "Familjegraven" av Katarina Mazetti. Den är sååååååå bra!

Minns när jag såg filmen "Grabben i graven bredvid". Det var i Norrköping. Mattias, sonen, skulle flytta ur sin lägenhet . Vi skulle ta med en del saker hem till oss för han skulle flytta till USA. Vi passade på att gå på bio. Då såg vi den filmen. Vi skrattade så vi tjöt hela filmen! Mattias XX-flickvän Lina tyckte att jag var som bibliotekarien och Roland som bonden Benny och det var väl därför den blev så rolig. Vi såg en karikatyr av oss själva!

Visst var det så. Våra liv har ju varit en konstant kulturkrock på samma sätt som  Desireés och Bennys.  Jag med mina himla utbildningar och Roland fast förankrad i jakten och bondelivet. Åtminstone var det bondeliv under många år i början. Där är Mazettis beskrivning helt autentisk så hon måste ha levt så; med mastiter och foderstater.

Ibland undrade jag om livet i en ständig kulturkollission var dåligt för våra barn. De fick ju aldrig några entydiga ideal att hålla sig till på nåt vis. Det blev en uppsjö olika hela tiden. Sen tror jag väl fortfarande att det är mitt fel att de inte rotade sig här i bygden på nåt vis utan flyttade härifrån. Tråkigt för mig o Roland att inte få ha dem i närheten men roligt för dem kanske att få utveckla det de vill.

Det är med rysningar och förtjusning jag känner igen detta att få tre barn inom tre år, det hade vi också. Mazetti beskriver den där löjliga lyckokänslan när man någon gång fick gå på toaletten ifred och detta att betrakta jobbet som i stort sett avkopplingstid. Vi arbetade alltid och hade ändå knappt näsan över vattnet, det var alltid något som inte hunnits med. Vi sov så fort vi satt still någonstans alla tider på dygnet.
 
 Ångesten över den minskande lönsamheten i jordbruket känner jag också igen, den levde vi med i några år. Den varade tills vi drog i bromsen och avvecklade. Det gjorde vi innan vi "invecklat" oss i de stora nyinvesteringar vi måste enligt EU-regler.  Med tre barn och begränsade inkomster så var varje krona viktig och små utgifter kunde stjälpa för lång tid framöver.

Det jag däremot inte känner igen är Bennys o Desireés  vildsint aggressiva förhållande förstås. De bråkar mycket. Jag o gubben har haft förmånen att få leva  ett lite stillsamt resonerande liv där humorn löst det mesta. Vi umgås gärna och har trevligt tillsammans.

Ok, det är dags igen för ett nytt utbrott!  Vaknade nu kl 4 på natten av ett herrans oväder; det blåser grymt mycket och jag hör hur grejerna flyger omkring på altanen här utanför mitt fönster. Strömavbrottet känns nära.

Gick upp o fyllde mina hinkar alldeles nyss, men kom på att de behöver ju inte stå uppe i duschen i våningen utan kan lika gärna vara i i duschen i källaren istället. Då kan gubben duscha här i alla fall. Kokade upp en vattenkanna och hällde på termosen samt kollade var de små minificklamporna ligger. 

Tack och lov för modern teknik som gör det möjligt att använda datorn i alla fall med batteridrift. Men vågar vis av erfarenheten inte hissa upp sängen utan sitter uppallad med kuddar. En gång råkade jag ha den i upphissat läge när strömmen gick. Min säng var alltså obrukbar i det läget och jag fick ligga i gästrummet i flera dagar tills strömmen kom tillbaka.

Åmål ikväll. Så här ser det ut. Åmål är alltid hemtrevligt. Fantastisk atomosfär med de fina trähusen i centrum, med Plantaget (parken vid ån), den stora småbåtshamnen nästan vid torget. Staden känns som en idyll. En del roliga affärer; Jysk, två roliga blomsterffärer som vi handlar i, Klädcenter (heter det väl) med kläder som är lite roliga men ändå funkar på tanter i 50 årsåldern. Sen finns ju förstås Hamnkompaniet restaurang som ligger precis vid Vänern.

Brukar inte fastna framför TVn. Bara ibland när det är nåt speciellt bra eller om jag skäms för att jag inte gör gubben sällskap där.

Ikväll var han på rymmen igen, denna gången länsförbundsstyrelsen i Molkom, och jag hade order på att spana av vädret inför morgondagen. Vädret skulle nämligen avgöra huruvida morgondagen planerades för harjakt eller rådjursjakt med Diether, nu för sista gången den här säsongen.

Jag fastnade alltså med "Stjärnorna på slottet", inte för att det var bra utan med stigande förvåning över hur detta program kan samla jätteskaror av tittare.  Det var skittråkigt rent ut sagt!

Fem stycken, säkert duktiga yrkesmänniskor, men nu stelt uppsträckta, raka i ryggen, utbytandes artigheter, med flackande blickar som skvallrade om den inneboende önskan; "Tag mig härifrån".

Och sen sitter dom och säger att dom har så roligt!  Alla måste ju ha vetat att dom ljög, dom själva också.  Det går inte att göra den torraste årsmötessupé värre. Jag trodde att dom åtminstone skulle "skådespela" nåt roligt eller hemskt eller dramatiskt eller oväntat.

Dom hade behövt ett besök av Grisnils för att lätta upp stämningen lite. Om han hade kommit dit och berättat om att han var så ful när han var liten att ingen ville vara  med honom. Hans mamma måste binda fläskkotletter på kinderna på honom för att åtminstone hunden skulle leka med honom.  Ett antal historier av den typen hade lättat upp stämningen. På den nivån kan vi alla mötas oavsett ras, kön, religion, inkomst, karriär osv.

Det luktar skumt i badrummet. Ja, jag menar skummare än vanligt. Och framför allt vid tidpunkter när det inte borde lukta alls.

Det kan vara en död råtta i taket. Roland flinar¨sadistiskt och säger att det är inte ett dugg konstigt;
-Den har nog har dött av värmeslag!

Jag undrar om jag ska sätta ut ättika. Det gör alltid min mamma mot död-rått-lukt. Hon vet inte varför, men så har hon alltid gjort, oklart om för att skrämma iväg nya råttor eller för att som hon säger "det äter upp råttlukten".

Jag håller mest på det senare alternativet. Lukt lär egentligen vara molkyler. Jag tycker om att se för min inre syn hur de glupska taggiga ättiksmolekylerna slukar små försvarslösa råttmolekyler. Rätt åt dem när de invaderar mitt hus! Fast tyvärr ser jag också hypokondriskt hur jag faktiskt får i mig en stor del av råttan genom att andas in de råttmolekyler som bär iväg med hennes vävnader. Isch!