Inga Magnusson

Jag fick en kommentar från Björn , angående silverfisken på väggen i klassrummet, att det var tur att inte alla djurarter var utrotningshotade och då flög tangenterna iväg:

Björn: Exakt! Men jag börjar bli bekymrad över den vanliga kackerlackan och svartråttan. De kanske behöver ett fridlysningsskydd trots allt. De är ju utsatta för flitiga utrotningsförsök. För att inte nämna alla fördomar om deras existens. Lokalt är deras överlevnad hotad åtminstone och det är ju inte acceptabelt. Målsättningen måste ju ändå vara att de ska finnas över hela landet jämt fördelade i alla kvarter och i alla hus, så att alla människor kan avnjuta deras närvaro.

Gamla fördomar om kackerlackor och svartråttor är dags att slänga överbord. Vi  äldre har växt upp med illasinnade berättelser om de här djuren och våra barn riskerar att få överfört en helt felaktig bild.  Sagorna har fått styra i de här frågorna allt för länge. Båda djurarterna har alltid funnits i Sverige och har självklart hemortsrätt här också i framtiden. Det vore förödande för den ekologiska balansen om vi började att hänsynslöst ta bort vissa djurarter bara för att vi upplever dem som lite obekväma.

Kanske Naturvårdsverket kan inrätta en forskningsstation för de här två djurarterna och utse särskilda poliser, åklagare och tillsynsmän som kan kolla att de här djuren inte far illa. (Man kan väl ta av våldtäktspoliser och hustrumisshandelspoliser för de har väl inget att göra ändå!) De här två djurarterna har plågats länge nog av människor och förtjänar en upprättelse, gärna med EU-beskydd. Och jag vill se straffsatser i närheten av de för barnadråp, för de människor som brutalt väljer att avliva de här djuren. De som kan vara så samvetslösa och laglösa förtjänar ingen pardon. SÄPO bör involveras eftersom frågan säkert har en politisk dimension.

Undersökningar ger vid handen att säkerligen 34 djur har avlivats illegalt under de senaste 10 åren. Mörkertalet är mycket stort pga att förövarna beskyddas av de omkringboende i områden med särskilt mycket svartråtta och kackerlackor. Det är enligt juridisk expertis ett tecken på att vi närmar oss maffiafasoner i landets tättbebyggda områden. För det  är ett typiskt storstadsfenomen med svartråtta och kackerlackor.

Frågan har  givits regionalpolitiska förtecken och fått symbolisera striden mellan stad och landsbygd. Stadsbefolkningen tycker sig inte få något stöd för sina klagomål. Så länge regeringen har sitt säte på Mossberget i  Lingonskogen så får man ingen som helst förståelse för de problem som djuren ställer till. Tvärtom så hänvisar man från Mossbergets sida till att om man tar de kackerlackor  och svartråttor som finns i våra storstäder och dividerar med antalet kvadratmil i landet  så rör det sig om ett så litet problem att det inte är värt att nämna.  Det blir flera mil mellan varje djur och det kan inte var något att gnälla över. Och om det får bli jättemycket av de här djuren centralt så kommer maten för dem att tryta i vanliga hem och restaurangkök och de måste då sprida sig ut på landsbygden. Man måste se långsiktigt i djurskyddsfrågor.  

Eftersom hatet mot de här djuren inte har någon förnuftsgrund så måste folket utbildas till att hantera djurens närvaro sakligt. Utbildningspaket utgivna av länsstyrelser och föreningen Kackerlackans vänner får miljonstöd och man bör  se till att ge ut barnböcker med kackerlackvänligt innehåll. 

Restaurangägare som säger sig vara besvärade av kackerlackor måste först vidta alla förebyggande åtgärder som kan tänkas och det med hjälp av särskild utbildad personal från länsstyrelserna, innan det kan bli tal om avlivning. Man måste ordna alternativa matplatser för kackerlackor och svartråttor. Man måste förvara all mat och allt avfall hermetiskt tillslutet. Gärna ha någon anställd som bevakar hela dygnet om.  Den typen av åtgärder har visat sig framgångsrika i bl.a. Thailand. Bidrag till detta finns att söka.

Man måste ha särskilda pinglor på all personal och alla gäster eftersom man tror att djuren skräms av vissa ljud.  Dessa utdelas gratis av länsstyrelsen. Alla som uppehåller sig i restaurangen  bör hela tiden stampa i golvet eftersom man tror att det avskräcker.  Restauranggästerna bör också kontinuerligt  ropa högt och vifta med armarna så att djuren håller sig på avstånd.

Om nu inte någon åtgärd hjälper och man vid ett flertal tillfällen fått sin restaurang förstörd så kan man få rätt att ansöka om avlivning hos Naturvårdsverket på Mossberget. Och då kanske man får rätt att avliva någon av de råttor / kackerlackor som uppehåller sig i lokalen. De övriga kommer enligt nuvarande forskningsteorier att bli rädda då och därmed är problemet är ur världen. 

Avlivningen ombesörjs av särskilt utvalda, utsedda av länsstyrelsen och proceduren sker i största hemlighet. Namnen på utförarna är hemliga, liksom tidpunkten.  Allt för att förhindra eventuella trakasserier från de aktiva föreningarna Kackerlackans vänner och Svartråttans väl.  

Och restaurangägare får absolut inte visa någon som helst glädje över att några djur avlivats utan man bör anta en klädsamt sorgsen min vilket påpekats särskilt av föreningen Kackerlackans vänner.  Om detta kan vi läsa i Nya Lokaltidningen.  Om inte, kan det tolkas som att man glädjer sig åt själva avlivningen och det ger helt fel signaler utåt . Allmänheten kan tro att restaurangägare som yrkesgrupp vill utrota de här två  förföljda djurarterna.  Glädjeyttringar över en avlivning skulle också kunna provocera fram våld från dem som upplever sig som beskyddare av de här stackars hatade djuren.

Om det ändå visar sig svårt att hålla de här djuren borta från just restauranger så måste man nog ta en debatt om huruvida just den delen av stadskulturen ska få finnas kvar. Det är ju faktiskt inga som helst problem för de människor som bor i städerna att äta hemma istället. Och det är ju ändå en liten minoritet som sysslar med att gå på krogen ofta. Ingen svälter ihjäl utan en kvarterskrog och man måste kunna umgås hemma runt köksbordet med sina vänner istället. I kampen för att bevara en djurart så kan inte gamla förlegade traditioner få styra. Och förresten så är det i alla fall för mycket alkohol, våld och annat elände förknippat med just restaurangmiljöer. Se bara på Stureplansprofilernas beteende! Inte är det en kultur att värna!
 
De som tycker annorlunda är välkomna att flytta ut på landet och skaffa sig nya hobbies, kanske börja jaga istället?  Då får man frisk luft och motion samt gör en insats för de vilda djuren genom viltvårdsarbete!

Nej, mångfald måste få råda i naturen och bland djuren och Gud nåde den som stavar det ordet  e-n-f-a-l-d.!