Så liten fjolåring!
Detta är en kalv från förra året och han är liten för sin ålder nu i år. Det är en tjurkalv med små hornknoppar. Han äter ivrigt på saltstenen och på det gröna i hygget. Vi ser någon gång också en liten kviga i samma storlek. Kanske är de tvillingar födda samtidigt förra året? Men knepigt ändå att de är så små.
Till slut kom rågeten med en killing!
Vi har väntat och hoppats länge att hon skulle visa upp en killing för oss. Hon har ju varit här och ätit och vi har sett att hon blivit smal och fått ett stort juver, alltså borde det finnas minst en killing någonstans. Och nu kom hon med den. En liten hade hon med sig. Så roligt att få se den.
Såg vi på viltsafari häromdagen!
Han är rätt stor i kroppen men hornen är lite blygsamma. Det var i hygget i Hol. Numera är det så sällan vi ser älg att det är frestande att fota och filma varje gång. Förra året ser jag på minnesbilder från Facebook att vi brukade se så där 10 älgar på varje liten viltsafari i bygden då, men nu är vi glada om vi ser någon alls, oftast ingen.
Jag filmade en stund. I slutet på den filmen ser man hur två rådjur passerar snabbt bakom älgen, från höger till vänster. Det är en get som jagas / jäktas av en bock. Filmsekvensen lade jag ut på min facebooksida.
Älgen nedan är den hängörade som nu har större horn. Jag skickade in bild på honom till SVA, veterinärmed anstalten. De svarade att det var inte mjöldrygaförgiftning för den liksom fransar öronen och gör dem små och taggiga i kanten, och det blir hela tiden värre. De trodde på en skada som självläkt. På hängörat var säkert brosket skadat så det inte kunde hålla upp örat längre. SVA erbjöd sig att skicka hit kartonger som vi kan använda för att skicka in prover om vi hittar skadade eller döda älgar. Så de finns här om någon behöver ha dem.
Ensamma älgkalven igen!
Ensamma älgkalven såg vi igår igen på vår lilla viltsafari. Nu åt den ärtor några hundra meter norr om den plats där vi såg den första gången. Det betyder att den gick på Elgtåänga, strax norr om Sellersänga.
Innan vi såg den första gången så hade den varit synlig några dagar innan vid Bäckekorset
Och någon dag efter vi sett den så var den i Hol och någon dag efter det på Blåsåsen.
Den verkar ju hålla sig inom ett område runt Liane. Kon måste på något sätt ha förolyckats för hon syns inte till och varken kon eller kalven lockar.
Lilla Lovis var med på viltsafari. Hon såg vilda hallon, tam katt, rådjur och så den ensamma älgkalven. Elias var också med.
Tornfalken är kvar på Liane!
Jag såg den här och en till som satt på taket igår. De är alltså kvar och vi har sett ungarna flygträna. Osäkert hur många de är, man ser inte alla på en gång. Tänker på förra året när en unge mellanlandade på studsmattans pinnar när Bill o Bobo var där. De blev alldeles förskräckta och sprang fort in. Det är ju rejäla fåglar med sträng uppsyn. Så roligt att de här kommer tillbaka varje år, till samma plats.
Dotterfamilj har vi hämtat hem igen. De har varit i Fengersfors på ett par dagars besök hos goda vänner. Och vi fick god kaka från Sandras bageri.
Nu ska vi åka till Signebybryggan för att fira jubileum Dalslands kanal tillsammans med Bengt Alsterlind, sång och musik och en del annar firande.
Oj, en stor älgtjur!
Det är långt emellan vi ser älgar numera. Enligt inventeringar som gjorts är de inte så många längre, så där 8 per 1000 hektar i vinterstam. Så vi hajar till när de dyker upp och framför allt när en sån här bamse ställer upp sig. Udda tiotaggare kan det vara, dvs har fyra piggar på ena hornsidan och fem på den andra. Eller också är det fyra på varje sida, dvs en åttataggare. Ser ut att ha basthuden kvar på hornen. Han är stor och kraftig i kroppen.
Jag undrar om han kan vara släkt med den häng-örade älgen som vi har sett tidigare. Det ser på alla bilderna jag har ut som om örat närmast oss här hänger ner. Och att det verkar vara hack i det andra örat, så som det var på den älgen.
Här syns häng-öra och hack-öra också. Det kanske är samma älg.
Jamen det är ju samma älg!!! Hittade bilden på den hängörade älgen, den jag tog precis på dagen för två månader sedan, alltså den 8:e maj i år. Så här såg han ut då, bilden nedan. Öronen är de samma, det ena hänger ner och det andra har ett tydligt hack.
Om man söker på älg + "deformerade öron" så finns en del dokumenterat om det, framför allt från Västra Götaland. Teorierna om hur det kan bli så är flera:
Ramlat ner i grop som kalv och kon har dragit upp den och därmed skadat öronen
Fått i sig mjöldryga som är ett svampgift som bildas i gräs under regniga höstar. Då blir blodcirkulationen dålig och det drabbar perifera kroppsdelar, typ fötter och öron.
Genetisk defekt vilket kan vara rimligt eftersom man funnit den här typen av defekter just i Västra Götaland
Fosterskada
SVA vill gärna ha rapporter om älgar med defekta öron så jag skickade bilder dit och frågade samtidigt om man fått info om fler såna älgar i Värmland. Vi har ju fått en snabb nedgång i älgstammen här i ett större område till skillnad från resten av Värmland som har en liten uppgång. Den går inte att förklara med vargförekomst eller galen avskjutning. I Sillerud har hittats fler döda älgar än förut, så det kan vara intressant att fundera över om det finns någon sjukdom som drabbat våra älgar
Finaste humlorna - och fjärilarna!
Nu är det ännu fler humlor i fetbladen.De springer på varandra och om varandra. De är så fina! Jag kollar varje dag flera gånger. Mest ivriga är de när solen lyser på dem. Nu har det kommit någon sorts fjäril också. Den har inte varit här förut. De är inte lika många som humlorna som räknar hundratal, de är kanske 10 - 15 stycken. Men något här gillar de också och det verkar vara samma sort, nya för mig, inte en art jag känner igen.
Ensam röd älgkalv nedanför Liane ...
... såg vi igår kväll onsdag vid 10-tiden. Det såg ut som om den kommit ut från skogsområdet nedanför hägnet. Den betade av ärtorna på Gropejâle. Vi stannade med bilen och väntade att få se kon komma fram någonstans, men det kom ingen ko.
Den gick runt en god stund och åt av ärtor vid Gropekuel
Den var inte rädd för bilen och oss som stod på vägen och kollade.
Till slut gick den mot vägen
... över vägen och bort till saltstenen på andra sidan, noppade och åt lite från buskarna där och gick så in i skogsområdet.
Vi kollade på den säkert minst 20 minuter men ingen ko syntes till eller hördes locka. Det betyder att hon är död eller hjälplös. Levande och frisk hade hon inte släppt kalven ifrån sig så här, utan lockat på den. Kalven måste också ha gett upp sin mamma, troligen har hon legat någon dag och inte kunnat ta hand om den, och då har han till slut lämnat henne. Kalven kan ha varit högst ett par veckor gammal.
Tyvärr har den inte stora möjligheter att överleva på egen hand, det är så ledsamt. Vi får försöka se om vi kan få hjälp att finna kon, död eller levande. Kon kan ju har förolyckats på något sätt, vi hoppas att det inte är sjukdom som drabbat henne. Det är illavarslande i så fall.
När vi fick syn på kalven hade vi åkt på viltsafari Lisslerud, Mölntegen, Bryngelsbyn och Liane runt. Vi såg 16 rådjur men ingen älg mer än den här stackars kalven.
Esping och älg på gårdagskvällens hundpromenad!
Nej, inte i trädgården i trots mot mitt snusförsvar! Den låg på vägen mellan Litorpet och Blåsåsen, var rejält brun, mer än som framgår av bilden. Inte alls stor ca 20 - 30 cm gissar jag om man sträckt ut den ( gjorde jag inte!!!!) , tunn som en blyertspenna, huvudet bara som min ringfingernagel i bredd. Tax Seffrin hann fram först i långkopplet och nosade på den. Jag såg inte vad han gjorde eftersom ormen var så liten och Seffrin var flera meter bort. Men ormen reagerade inte tack och lov, förmodligen var den död, överkörd. Ser ut att ha ett hål på mitten ser jag nu när jag förstorar bilden. Det bör ha varit en unge eftersom den var så liten. Men det stämmer ändå inte, huggormar ska inte få ungar förrän slutet av juli till fram i september. Esping är en brun huggormshona om jag fattat rätt och den ska inte vara giftigare än ormar med annan färg, fast det fick jag lära mig som barn att den var.
Tveklöst är det ett ormår i år. Jag har redan sett sex stycken, levande och döda. Och normalt ser jag kanske någon enstaka på hela sommaren, ibland ingen alls.
Sällsynta är däremot älgar numera, det är absolut inget älgår. Vi omges av många hektar ärtor, bästa viltfodret, men ser ändå inte älg ofta. Det är veckor emellan och då går vi ändå med hundarna ett par, tre kilometer i stort sett varje kväll och tar, inte sällan, turer med bilen för att kolla efter vilt. När vi ser älg nu för tiden så hajar vi till och stannar upp, så ovanligt har det blivit. Den här såg vi på Elgtån igår kväll, det var en fjolåring, liten men annars välväxt och rund. Han åt ärtor förstås. Inventeringar av olika slag som gjorts visar att vi har så lite älg i området att älgjakten förmodligen blir inställd i flera viltvårdsområden, bara 7 - 8 älgar per 1000 ha i vinterstam Ledsamt! Orsakerna till att älgen minskar kan man fundera på. Just här har vi inget vargrevir men runt oss och de tar mycket älg. Sen har ju storskogsbruket länge jagat mycket älg, kanske mer än stammen tål. Sjukdomar kanske finns också, en älg hittades död i Signebyn förra året och en nu på Spelemansåsen tror jag och en låg död vid vattnet nära Önnebyn på andra sidan sjön. Så vitt jag vet är inget inskickat för provtagning.
Vi gick runt Liane igår kväll. Roland med Jazz, Hej och Hambo, borta till höger syns älgen. Jag kommer efter med tax Seffrin.
Käraste humlor!
Hundratals i fetbladen, så roligt! Vi är verkligen beroende av humlor och bin för att överleva på jorden och få mat. De minskar tyvärr i snabb takt så det känns bra att hitta växter som gynnar dem. Vi har en vän som har doktorerat på humlor, vore roligt att ta hit honom så han kunde berätta vilka sorter vi har och egenskaper hos dem. Jag önskar förstås att de s.k. naturorganisationerna skulle ägna möda åt att försöka rädda hotade humlor och bin och strunta i vargen som finns i överflöd över hela jorden och som vi inte alls är beroende av för mänsklighetens överlevnad. Men det kan förstås vara så att söta vargvalpar drar in mer pengar än humlor och stickiga bin.
Kärrhöken spejade efter mat...
I vida flaxiga svängar seglade kärrhöken över Elgtån igår kväll. Vi var ute för att speja efter älg, men såg ingen. Bara den här och två rådjur.
Huggorm bevakar Rolands midsommarpotatis!
Jag skulle kolla på Rolands sex potatisplantor, dem han tänkt sig att skörda till midsommaraftonen, och kanske ta någon bild. Så jag drog iväg mot kanten på trädgården medan jag fepplade lite med kameran. Såg inte ormen direkt förstås, men lyckades hejda högerfoten precis innan jag skulle ha trampat på den. Den låg stilla och lojt slingrad i en osorterad hög och såg ut som en typisk huggorm med zick-zackmönstret, den smala halsen och svanstipp. Det kantiga huvuvdet var väldigt skarpt tecknat och syns på bilden längst upp till vänster. Den gjorde sig ingen brådska men ringlade artigt iväg i alla fall.
Ser nu med fasa på bilden att den är väldigt tjock på mitten. Den har väl inte tänkt sig att föda barn här i vår trädgård??? Dom föder ju levande ungar.
Jag ska i alla fall köpa snus och lägga ut. Minns att jag gjorde det när vårt hus var nybyggt på inrådan av några äldre herrar, bl.a. Ernst och Artur tror jag. Vår tomt låg ju på en bit f.d. skog så det tog ett tag innan vi blev av med slingrande ur-invånare. Jag köpte en stor förpackning snus och strödde runt hela tomtgränsen. Om snusen hjälpte mot ormarna kommer jag inte ihåg, men den hjälpte mig genom att jag trodde på effekten och det räckte. ;- )).
Nu har jag googlat på huggorm och hamnade på Naturhistoriskas sida. Det är troligtvis en hane, de är mer skarptecknade och mindre än honor. F.ö. så föds inte ungarna förrän i augusti - september! Tack för det! Då slipper vi i alla fall få en ormbarnkammare i trädgården om det nu skulle vara en hona och den har bosatt sig här. . För många kan det bli om man har otur, 4 - 20 ungar kan en huggormshona föda!!
SNUS HJÄLPER SKRIVER NATURHISTORISKA, ORMARNA SKYR DET! Jag ska genast investera i snus!
Potatisen är ju uppfödd i pallkrage med plastlock så den är rätt stor. Men jag tror att det är nåt knas med blommorna. Det blir bara knoppar som inte slår ut och några ramlar av. Vi får hålla tummarna till på fredag. Har inte kollat under än. Spännande i alla fall!
Rävungar på vift!
De fanns plösligt bredvid vägen igår kväll när vi åkte ut till Harnäs, två rävungar. Vi stannade bilen för att kolla. De var kvar fortsatte leka och tittade på oss. De var inte särskilt rädda, men sprang efter ett tag in i skogen. De var sååå fina!!!
Är det getinglarver?
Nu har det hänt för andra gången! Den där vita ploppen som är i mitten på bilden är alltså i båten, vid det som håller ratten. Det ska inte alls vara något gråvitt utan ett hål för en skruv som sitter där inne.
Men om man är lite energisk och krafsar bort det här som är som lös cement som kan man fiska ut den ena larven efter den andra. De lever. Jag gissar på getinglarver men har egentligen noll koll.
Råget på foderplatsen igår kväll torsdag!
Hon kom sent, klockan var nog bortåt halv 11, rätt dunkelt. Hon är dräktig, smälltjock och kommer att föda sina killingar snart. Hoppas det går bra och hon får behålla dem så inte räven kommer och tar dem. Hon åt lite av rester på foderplatsen men knallade sen vidare med försiktiga steg.
Och idag fredag har vi ett ärende till en ort som vi inte besöker så ofta; Edselskog. Men det blir bara fram och tillbaka.
Starunge eller gökunge?
I trädården finns den här starholken. Den har en unge som skriker och gapar efter mat hela dagarna. De stackars föräldrarna, ett star-par flyger febrilt fram och tillbaka med insekter att stoppa i munnen på honom. Jag har fått en känsla av han är ensam i holken men så kanske det inte är. Syskonen kan ju turas om att sitta i hålet och gapa. Sen tycker jag att han har fel färg för att vara en star-unge, den borde vara svart inte gulgrön. Tänker ibland att det nog är en gökunge ;- )) Men nu vet jag inte så mycket om starungar. Han borde i alla fall snart vara flygfärdig.
Blommorna i dikeskanten
Jag repeterar de vilda blommornas namn varje år vartefter de kommer. Vill så gärna komma ihåg alla. Än så länge har det gått hyfsat i år. De här blommar just nu.
Kabbeleka trivs där det finns lite vatten, kallas krabbeleka här. Älgarna gillar den men inte ens den har lyckats ta fram några älgar i år. Vi brukar annars se många den här tiden på året.
Hundkex kallar jag den här. Den har många namn, bl.a. hundloka
Gökärt, eller gökört. Tror båda namnen är ok.
Midsommarblomster
Kan vara vitmåra men i så fall är den väldigt tidig. Men allt är ju tidigt. Den här kan man växtfärga med, roten färgar rödbrunt.
Smultronblommor är det också
Lupiner. Min bild gör inte rättvisa till den här blomman för den har ju så många olika färger. När jag var barn så var den en växt för perennarabatten i trädgården. Men nu är den ett ogräs som breder ut sig överallt och tar över.
Kråkvicker är rätt liten och lite mer blå än som syns på bilden.
Lingonblommor är det och ganska många! Det bådar gott för plockning lite senare.
Kärringtand (vilket otroligt grymt namn, som om alla kärringar har vringula tänder!)
Smörblommor och maskrosor blommar mycket också förstås, men dem fick jag inte med
Tornfalkarna är tillbaka!
Tornfalkarna är tillbaka igen i gluggen ovanför fönstret. De blev bortskrämda någon dag när taket lades om över vedförrådet som är beläget under fönstret. Men nu ser vi dem igen. Den ser rosa ut men det är den inte, det är nog bara rödfärgen som speglar sig. Roland tror att en ruvar på ägg och den andra vaktar utanför. Ska bli spännande att se om det blir ungar i år igen. Förra året mellanlandade ju en flygtränande unge på nätet på studsmattan på Liane.
Ikväll gör vi nog premiärtur med Busterbåten.
Stackars lilla ekorrungen!
Jag täckte alltså fönstret med ett lakan, för jag trodde att ekorrungen såg spegelbild av sig själv i fönstret och misstog den för att vara andra ekorrar, kanske familjen. Det kan ha varit så för efter lakanet kom upp så slutade han försöka ta sig in genom fönsterrutan. Istället satte han sig uppe på skåpet för trädgårdsgrejer som finns precis bredvid fönstret. Där satt han still länge och surade, säkert trött efter lång kamp att komma in genom glaset. Jag tycker förstås synd om honom och satte ut vatten, nötter och hårt bröd. Jag vet inte vad ekorrar äter, bara gissade. Sent på kvällen, innan jag gick till sängs, var jag ute och kollade igen. Då satt han inte kvar på skåptaket men klättrade omrking på baksidan av skåpet. Stackars liten plutt. ;- ))
Ekorrungen kämpade hela förmiddagen för att komma in genom fönstret!!
Ekorrungen kämpade hela förmiddagen idag för att ta sig in genom fönsterrutan. Han klättrade i spröjsarna och hängde i dem, sprang på fönsterblecket. Hela tiden drattade han ner på marken nedanför, men kom tillbaka igen. Till slut började jag undra om han trodde spegelbilden i fönstret var hans familj eller mamma. Så då hängde jag ett lakan på utsidan fönstret. Då först slutade han. Lille stackarn, saknade nog sin mamma och sin familj. Jag har inte lyckats utröna om de har nåt bo närheten. Jag lade ut lite hårt bröd och ställde ut vatten i alla fall, om han nu var hungrig efter dagens vedermödor. Liten filmsnutt på min facebook.
