Inga Magnusson

Jag täckte alltså fönstret med ett lakan, för jag trodde att ekorrungen såg spegelbild av sig själv i fönstret och misstog den för att vara andra ekorrar, kanske familjen.  Det kan ha varit så för efter lakanet kom upp så slutade han försöka ta sig in genom fönsterrutan.  Istället satte han sig uppe på skåpet för trädgårdsgrejer som finns precis bredvid fönstret.  Där satt han still länge och surade, säkert trött efter lång kamp att komma in genom glaset. Jag tycker förstås synd om honom och satte ut vatten, nötter och hårt bröd. Jag vet inte vad ekorrar äter, bara gissade.  Sent på kvällen, innan jag gick till sängs, var jag ute och kollade igen. Då satt han inte kvar på skåptaket men klättrade omrking på baksidan av skåpet.  Stackars liten plutt. ;- ))