Igår lördag
En svampletartur blev det igår lördag Vi hittade inga mängder, ett par, tre liter gula kantareller, tyvärr inga trattisar. Tax Seffrin fick hänga med, men han hittade inga rådjur, det blev inget upptag. Lunchen blev korvgrilling förstås
Dagen innan var det inte mycket älgflugor, förmodligen blåste de bort i vinden då. Jag trodde att vi skulle slippa igår också. Men icke. Det kliade vansinnigt. Efter svampplockningen tog jag bort nio älgflugor!! Luskammen är rätt effektiv. Älglus är trist, men jag fick åtminstone inga fästingar
Lördagen avslutades hos goda vänner med god mat, trevligt prat och många glada skratt. Ovan bild på desserten, en sorbet med ägglikör och äppelmos. God kombo!
Ur led är tiden!
Näh...dom ska inte blomma nu, lupinerna! Fast växtligheten har varit märklig i år. Torkan gjorde att mycket växande stannade upp under den torra sommaren. Men sen satte det fart när regnet började komma nu fram på höstkanten. Gräsmattorna exempelvis, brukar växa fram till midsommar, sen händer inte så mycket om man inte gödslar och vattna förstås. Men det gör inte vi. Fast i år tog det hela ny fart sent på växtsäsongen. Och nu blommar lupinerna! Inte så många men ändå!
En flock små fåglar på ladugårdstaket!
Det satt en flock fåglar på Liane ladugårdstak häromdagen. Jag blev inte klok på vad det var för art. Bergfink kanske? Googling på nätet var inte till mycket hjälp heller. Om man söker på bergfink så kommer det fram fåglar med helt olika utseende. De har ingen ordning på sin design. ;- )) Jag gissar i alla fall på bergfink och att de samlats för att flytta infor kommande vinter.
Killingarna är nästan lika stora som geten!
De växer fort killingarna. Nu är de nästan fullvuxna, nästan lika stora som sin mamma. Ibland gör de utflykter en bit ifrån henne men oftast är de i närheten.
Vildsvinsbök vid Döverud, nära oss!
Döverud ligger en liten bit från oss. Bara att accptera de här nya djuren. Vi har inte sett dem nära vårt hus än men det är förstås en tidsfråga. Jag är inte så förtjust i vildsvin ute i skogen / naturen. De är okända för mig, jag vet inte hur man ska göra när man möter dem. De är i alla fall bra på tallriken, smakar riktigt bra i flera olika maträtter, kanske bäst som grytor och stek.
Ensamma älgkalven var hos oss igår måndag!
Han stod nere i diket när jag fick se huvudet sticka upp. Då klättrade han upp på dikeskanten. Den bruna kalvfällen håller han på att byta till den grå vuxenvarianten därför ser han fläckig ut. Om jag jämför med andra kalvar vi ser så är han sen och lite tunn i kroppen men inte direkt mager.
Äntligen ensamma älgkalven vid foderplatsen!
Oj, vad vi har väntat på att få se den lille skrutten här! Han miste sin mamma tidigt i somras och blev ensam. Han åt mycket ärtor först som våra arrendatorer, bröderna Jakobsson sparade åt honom vid skörden. Men det är klart att inget kan ersätta den modersmjölk och moderliga omvårdnad som han skulle ha haft. Och nu skriver jag han, för idag såg det ut som han ska bli en tjur. Han har små märken där hornen ska utvecklas, en liten hakpåse och en uppstående man. Färgen är mer brun än den ser ut här och han är liten om än inte mager. Han åt en god stund på saltstenen men åt inget foder när jag såg honom. Vi håller tummarna att han ska hitta mat här eller i naturen framöver På min fb-sida är det lite film.
Örn tror jag, men vilken?
Den seglade runt, runt över gamla kyrkogården / badplatsen när jag var ute på promenad med lille Seffrin igår onsdag. En stor och mäktig fågel. Försökte få en filmsekvens också men det är svårt med en stretande tax som just fått koll på doften av en löptik i närheten ;- ))
Vingarna är helt raka, vilket skulle tala för en havsörn, men pennorna längst ut vinklar lite bakåt vilket liknar kungsörn. Jag har dålig koll på vad som skiljer örnar åt. Det finns både havsörn och kungsörn i Värmland men vi ser dem inte så ofta. De flesta håller till runt Vänern. Roland såg en örn i somras, den följde honom högt upp från mitten av sjön till upp i vår vik. Kanske finns något häckande par här.
Uppdaterat: Via facebook fick jag info från ornitolog som kollat på bilderna. Enligt hans bedömning är det en havsörn, ca 4 år gammal. Så här säger han om åldern:
"Bilden visar en havsörn som ruggar. Man ser att det håller på att växa ut fjädrar och även att det saknas på ett par ställen. Man ser också att stjärten är näst intill vit, men stjärtfjädrarna har lite svarta toppar, vilket visar att den inte är helt adult (vuxen fjäderdräkt). Den får sin adulta från sin sjätte dräkt, då de är fem år gamla. Vi säger visserligen 6k om en sådan, att den är på sitt sjätte kalenderår – lite bökigt. Säg att denna är cirka 4 år gammal då, så är vi nog rätt nära sanningen."
Havsörn äter gärna skarv så det är en välkommen fågel. Det finns exempel på skarvkolonier som slagits ut helt i och med att örnarna tagit alla ungar. Det tackar vi för! Alltså en fågel som är betydligt klokare än våra beslutsfattare som låter sjöar dö pga skarvinvasion
Fågel, fisk och kadaver är mat som havsörnar föredrar, kan snabbt äta upp en död älg,
Kungsörnarnas meny är lite mer varierad.De äter tydligen allt från tranor och skogshöns, som tjäder och orre, till ekorrar, mård, räv och vattensork till exempel. Uppgift från Fredrik Wilde i tidningen VF.
Råget och två killingar
Hon visade upp sig på morgonen med två killingar. De är inte så små längre, börjar bli åtminstone halvvuxna. Antar att hon har fullt schå att hålla koll på dem, de gör säkert egna utflykter ibland. Men de kallar på varandra med läten om de kommer ifrån varandra. Jag fick inte med båda killingarna på bild
Vildsvin är bäst på tallriken!
De här bilderna är inte från vår trädgård - inte än! Men från en plats som Roland fick se idag när han kollade på ett jobb i den vildsvinstätaste delen av Årjängs kommun. Där finns en flock på minst 20 - 30 grisar och de har hållit till i området ett par år nu. Den här trädgården har de fullständigt förstört, allt ser ut så här. De väner upp jorden i letandet efter mask och kryp. Familjen har fått flytta ifrån huset som är ett sommarhus. Grisarna är helt orädda, oberörda av om människor går ibland dem. Försvinner bort först när man kastar något på dem. Grannar runt om har fått freda sig genom att sätta upp tretrådigt elstängsel runt tomten.
Antalet vildsvin ökar nu snabbt, de får flera kullar per år och är svårjagade. Lagstiftningen är inte anpassad till det här viltslaget, det fanns inte när man reglerade viltvårdsområdena. Var och en markägare har alltså jakträtt på sin egen mark. Eftersom många markägare / tomägare inte jagar alls så blir det inte så mycket jagat och inte särskilt effektivt ur aspekten att begränsa en population över ett större område.
Vi börjar få dem nära oss nu. Häromdagen sågs 10 st precis nedanför Liane. Dagen därpå kördes en kulting på i Lisslerud som inte är så långt borta. Och vi ser bök i marken överallt i skogen runt oss. Det verkar som om årets gemensamma älgjaktsvecka kommer att ägnas åt vildsvinsjakt här, eftersom det är dåligt med älg.
Vildsvin är absolut bäst på tallriken, köttet är läckert om det kommer från en lagom gammal, lagom stor gris, dvs något år och så där 50 kg.
Ensamma älgkalven, vildsvin och magra älgar.
Stackars ensamma älgkalven ser ut att vara frisk och välmående så här långt. Fast han är liten förstås. Hade nog behövt dia sin mamma för att växa bra. Men hon är alltså borta sedan rätt länge nu. Kalven syns här runt Liane. Igår var han i kalhygget söder om Mikael tror jag.
I kväll var han av och till vid saltstensstubben nära vårt hus. Saltstenen är slut men det finns mycket salt på stammen.
Sen fick vi rapport från en god vän som jagat här ett par dagar. Han hade sett 10 vildsvin nedanför Liane, ungefär vid saltstenen som är där söder om vägen. Det kan ha varit en sugga med halvstora ungar. Usch, så här nära vill jag inte ha dem! De gör sig bäst på tallriken! ;- )) Sent igår kväll fredag ringde polisen att ett vildsvin var påkört vid Lisslerudinfarten och att man behövde eftersök på det. Det var anmält av K- H Kilhlberg. En kulting var påkörd i en flock som bedömdes vara mer än 20 grisar, 5 - 6 suggor och resten kultingar. Roland försökte få tag på ett eftersöksekipage som är godkänt för eftersök på vildsvin. Det är inte så lätt, finns ännu så länge inte så många. Det gjordes i alla fall ett långt eftersök med hund men man fann ingen skadad kulting.
Gode vännen hade också sett en fin till synes frisk älgtjur längre söderut på området, en med många taggar, 10 - 12. Fast tyvärr hade han dessutom sett en tjur och en ko som båda var ovanligt magra, revbenen syntes. Det är oroväckande med de här tecknen på att det kan finnas sjukdom hos älgarna i vårt område.
Rågeten gör sig nästan osynlig!
Rådjur har en livsviktig instinkt, när de känner att fara hotar så kan de gömma sig, stå alldeles blickstilla och försöka vänta ut det som hotar. . Det gjorde det här smaldjuret som vi såg häromdagen. Vi var ute i skogen på ett område där Roland ville kolla om de satta plantorna tagit sig. Då fick vi se henne på lite håll. Hon hade sett oss och stod en lång stund alldeles stilla och var svår att se. När hon gett upp hoppet om att vi skulle försvinna så studsade hon snabbt iväg in i storskogen.
Igår kväll hade vi goda vänner här, R och Å-B. Det var en trevlig kväll. Tänk när man träffar sina goda vänner så rinner tiden bara iväg och man har hur mycket som helst att prata om. Gott att de finns!
Fiske igår kväll!
Fiske är ju inget starkt intresse i familjen, men igår kväll ville Roland ut på lite fiskafänge med lilla Busterbåten. Det bidrog kanske att det var gudomligt vackert över sjön, stilla och lagom varmt (så där 19 grader!). Jag gick med i alla fall. Och då ska jag alltså sköta den här spaken; fram o back. Jag får ju liksom en rullgardin i medvetandet inför att hantera maskiner av något slag. Första gången han satte mig vid den här så höll jag på att tippa gubben i sjön. För när han sa att jag skulle göra lite back så slog jag spaken i botten och det blev en rivstart. bakåt. Det gick i alla fall bra och nu har jag tränat lite. ;- ))
Fina firrar blev det!
Fiskgjusen hälsade på igår söndag
Vi hade gäster och mumsade just på vildsvinssteken när vi fick oväntat besök av fiskgjusen. Det är inte så ofta vi ser den här hos oss. Den gjorde några svepande lovar över vattenytan, gissningsvis på jakt efter något ätbart och försvann rätt snabbt.
Den var snabb så det var svårt att få någon bild med skärpa på den.
För övrigt så hade vi en trevlig kväll med goda vänner. Det var länge sedan jag gjorde vildsvinsstek men den blev ok. Kanske justerar en del till nästa gång, fast grundidén med långkok i ugn tillsammans med rotsaker, vin och kryddor är ok. När köttet väl hamnat i ugnen är det lite lättvindigt, bara vända och ösa någon gång. Jobbet är före med att skära bort hinnor och senor och fett.
Den fina rågeten har fått en friare!
Rågeten med killingen såg vi häromdagen. Nu är hon inte ensam längre
Det är en riktigt stilig bock i hennes sällskap. Rådjurens familjeliv är lite komplicerat den här tiden på året. Bockarna vill gärna ha getternas uppmärksamhet fullt ut, men det vill även killingarna.
Det innebär att killingarna får hålla sig på lite avstånd ibland, som här. Bilderna är suddiga eftersom det är långt avstånd.
Nu ska jag sätta på potatisen för vi väntar trevliga gäster i kväll, arrendator-O med fru Tina. Ska bli spännande att sätta tänderna i vildsvinssteken som puttrat i ugnen i tre timmar nu.
Höstpromenad med tax Seffrin?
Näähh... gårdagens promenad med tax Seffin och med alla de andra tre också. Det ser vid första anblicken ut som om det vore höst men det är alltså i början på augusti. De stackars lövträden far illa i torkan, låter sina löv gulna och falla till marken. Undrar om de sätte nya blad under vintern och kommer igen till våren eller om de ha helt enkelt torkat ihjäl? Vi lär få se om så där nio månader.
Nu åker vi till Svensbyn för live-musik typ 50 - 60-tal tror jag och mat. Vi rycker med oss två till!
Tranorna äter där ärtorna var förut.
28 tranor är det i f.d. ärtåkern! Det ser idylliskt ut men är inte lika tjusigt när de har trumpetat från 04.00 på morgonen till 07.00. Då börjar mardrömmarna komma då man vrider nacken av dem en i taget ;- (( När jag var barn så var tranor sällsynta, det var en sensation att se dem. Men nu är det massor och jag vet inte vad som har hänt.
S er att jag råkat få med den ensamma älgkalven längst till höger på bilden. Jag såg honom inte förrän jag förstorade bilden, han vänder bakdelen åt mig och äter nog på buskarna i dikeskanten Han är här inte långt från de ärtor som Jakobssons sparade åt honom
Ensamma älgkalven i förrgår!
Jag såg den ensamma älglkalven i förrgår. Han gick i den del av f.d. ärtåkern som våra arrendatorer sparat för hans skull, för att han skulle ha lite kraftig och lättillgänglig mat ett tag till. Den här bilden är inte från i förrgår för jag hann inte fota honom då. Detta är en bild från förut när ärtorna var kvar. Roligt att han lever än, kanske klarar sig ett tag till. Det blir ju ingen älgjakt i vårt område i år så han ha chans att överleva om vintern blir mild och snäll och han är klok nog att söka annan föda under vintertiden.
Den ensamma älgkalven!
Vi ser honom ibland, den ensamma älgkalven. Han går utan sin mamma och finns ofta på samma ställe, norr om Sellersänga, norr om Prästeparken. Han äter näringsrika ärtor här och det kanske kan kompensera för att han inte kan dia. Våra arrendatorer ska skörda ärtorna snart men ville spara en bit så han har nåt att äta en tid framöver. Hoppas han inte lider åtminstone. Mat o vatten finns i närheten fast att vara utan mamma är förstås ledsamt både för människor och djur.
I kväll blir det knyte och klättring på Liane
Massor av vildhallon - ingen mask!
Det är mängder av vildhallon i år. Fattar inte hur de har kunnat klara torkan. Vid sommarhuset är det flera rejäla snår, helt fulla med bär. Dessutom har de ingen mask. Verkar som om maskarna har strukit med i värmen och torkan. Jag plockade någon timma igår och det var verkligen inte en enda mask. Bara att äta, bären är söta, smakrika och goda.
Tre såna här hallonsnår är det vid sommarhuset. Det kommer att räcka ett bra tag!