Matar rådjur gör vi och nästan alla vi känner!
Det är en fantastisk insats som görs av jägare och markägare över hela Sverige nu för att hjälpa rådjuren genom den besvärliga vintern. Det är ett hårt och tjockt snölager, rådjuren klarar inte att sparka sig ner till mat utan är helt beroende av snälla människor. Roland kör ut till flera ställen både ensilage och viltfoder som han köper på Lantmännen (XL) . Det finns ensilage på Liane som vära arrendatorer skänkt till viltvårdsområdet. Det är bara att hämta. Bilden ovan visar när några djur kommer för att äta, ofta samma djur flera gånger varje dag och även nattetid. Här finns i alla fall tre bockar som visat sig vid olika tillfällen. Bilderna är tagna på längre avstånd men jag har förstorat dem.
Bocken med största hornen ser ut att vara chef och föser på de andra ibland. Här nedan har han till och med lagt sig mitt i maten för att tala om vem som bestämmer. Han ser ut att få fina horn där under basthuden. Bockarna behöver mycket mat nu med hornsättningen, det går åt mycket energi för att bygga upp de nya hornen.
Färgerna bli olika beroende på vilken tidpunkt på dagen som bilden är tagen.
Jag ser mycket rådjursspår när jag åker min skidrunda och de är ofta djupa, ner mot 30 cm. Och då har de trampat igenom ett hårdare snölager mitt i . Inte så lätt att hitta mat då och heller inte lätt att ta sig fram i terrängen för att leta. Både benen och orken tar slut kvickt.
Lunch med grillning vid sjön
I det vackra vädret idag åkte vi ut till sommarhuset och grillade korv till lunch. Det var inte ett moln på himlen, bara blått. Solen värmde rejäl i lä som det blev här. Sjön har tjock is och det går bra att pimpla. Roland snittar sina Bratwurstar.
"Gustav i den nordiska natten" heter vår fina träfigur, gåva till stugan av konstnär professor A Tostrup vid konsthögskolan i Oslo. Snön har gjort en liten mössa på Gustav.
Bastu blev det inte idag!
Skål i bubblat vatten!
Räv igen - de rör på sig nu.
Till slut sprang han iväg, ledigt ovanpå snön som är 30 - 40 cm djup. Jag tittade på honom rätt länge innan han gav sig iväg. Lustigt nog så satt han på ett ställe först, mitt på sönnare Smörhôla, han satt liksom helt lugnt och kollade neråt. Lyssnade kanske efter råttor och sork, det är en gammal vall under snön där. Det var rätt nära den plats där jag tog bilder på en rävparning för ett tag sedan. Men den här var ensam.
Varggropen är här!
Den ligger på Liane-mark bredvid vägen upp till Liane, i denhär skogsdungen som heter Gropekûel. Förr gick vägen från Bryngelsbyn till kyrkan och skolan över här. Man gick alltså bredvid ålderdomshemmet, förbi Nobels björk, genom skogsområdet mellan Elgtån och Liane, över kullen här, upp i Brygghusbacken, förbi ladugården vid Prästgården. Gunnar Wingskog berättade för Roland att han gick den vägen. Sen byggdes landsvägen från Svensbyn till Signebyn och då användes den istället.
Varggrop användes för att fånga varg. Den grävdes djup och större nertill än vid öppningen så det skulle vara svårt att ta sig opp för den fångade vargen. För att locka till sig varg kunde man ha en åtel av kött som luktade gott för varg, eller på en plattform mitt i gropen placera ett får som bräkte. Öppningen täcktes förstås med ris så den inte syntes. Sen skulle vargen komma och ramla ner. Nu syns inte så mycket av varggropen. Rolands pappa och generationer före honom har fyllt igen den så ingen människa eller något djur skulle dratta ner och skada sig. Nu är det bara en fördjupning i marken kvar - tack o lov. Fast krasst sett så skulle vi kanske behöva ha några varggropar kvar ;- ))
Åkern till vänster om Gropekûel heter Gropejâle och den till höger om dungen heter Sellersänga.
Fin vinterdag idag söndag!
Roland motionerade hundarna med en sparktur runt Liane. Det gick snabbt ;- )) Roland fick kämpa med att vara broms.
Samtidigt kavade jag runt i skidspåret ett varv. Oartig älg har trampat omkring mitt i skidspåret! Det finns massor av djurspår annars; rävar, rådjur, harar, ekorrar, fåglelspillning och så spår av lille tax Seffrin förstås. Men detta var första älgspåret på en dryg vecka. I och för sig glädjande att det finns några älgar kvar. Vi ser dem väldigt sällan numera, nästan aldrig spillning heller. Flyginventeringen har vi inte fått än men fick varsel om att det var inte mycket älg i området. Det är lite sorgligt att Värmland ska tvingas ha så mycket varg, trots riksdagsbeslut om att antalet skulle minskas i områden som har mest varg, alltså bl.a. Värmland. Men Naturvårdsverk och Länsstyrelser agerar efter egen agenda numera, struntar i vad de folkvalda bestämt. Så vi har mer varg än någonsin och de går hårt åt älgarna.
Rådjuren äter på foderplatsen
Igår fick jag se dem, rådjuren som äter på foderplatsen. De har varit där förut men jag har inte lyckats passa dem. Det var en stor get som mumsade på viltfodret. Hon höll på länge med det, säkert en kvart.
Rådjuren har väldigt tjock päls nu mitt i vintern.
Hon kollade lika lång tid som hon åt. Det blev korta ätstunder och så koll.
Sen började hon äta av ensilaget. Det höll hon på med säkert 10 minuter.
Det blev sammantaget ett rejält skrovmål. Här syns hennes två vita fläckar under halsen också.
När hon till slut gick så kunde jag se bakdelen. En get uppenbarligen. Bockarna har redan börjat få sina nya horn och geten har den här penseln i backspegeln. Hon var stor och kraftig, säkert dräktig med nya killingar. Rådjur har fördröjd fosterutveckling. Det innebär att de paras under sommar / höst och får killingarna i maj - juni.
Sen gick geten sin väg i sakta mak och försvann i skogen. En stund senare dök den här upp, en killing tror jag. Den var i alla fall betydligt mindre än geten i kroppen. Den åt mest ensilage.
Mathjälp för rådjuren
Nu behövs hjälp för rådjuren om de inte ska svälta ihjäl. Det är rätt mycket snö och det betyder att det är svårt för dem att orka sparka sig ner till gräs o ris. När det blir så kallt som nu så går det åt mycket energi att hålla värmen också. Ovan är foderplats som Roland snickrat och fyller på med viltfoder som han köper på lantmännen.
Vid Lianeladugården ligger ensilage som våra arrendatorer skänkt som viltmat till viltvårdsområdet. Det går bra att hämta för den som vill ha.
På Brogärdet har Roland plogat undan snö med traktor för att hjälpa viltet att komma ner till gräs. Längst där nere i skogsbrynet finns en saltsten med mineral. Och vatten i älven är nära-
Det finns ju organisationer som säger sig värna om djurens liv och rätt, fast när rådjuren nu behöver akut hjälp så ser vi inte till dem. Man får anta att det är bekvämare att vara djurvän i teorin än i praktiken. Runt omkring i bygden så görs däremot såna här insatser av markägare, bönder och jägare i all tysthet. Det har man alltid gjort. Det är stora arbetsinsatser och även en hel del pengar för inköp av foder för att hjälpa djur som annars skulle dö en långsam svältdöd inför våra ögon.
Räv-sex-dags!!
För någon vecka sedan såg jag vad jag tolkade som löpblod i ett rävspår vid Sandevad, men visste inte säkert. Jag har dålig koll på rävars sexualliv, men kunde ana att parningstiden var på gång då. Sen kan man se att rävarna är som finast nu. Hanarna är praktfulla i sin glittrande täta päls.
Idag på eftermiddagen gick jag ut med Seffrin. När vi kom nedanför Liane såg jag vad jag trodde var ett konstigt djur långt ut på Sönnare Smörhôla, nästan vid Klingeränga. Det rörde sig men förflyttade sig inte. Det var för stort för att vara en räv och jag blev förstås rädd att det skulle vara ett vildsvin eller en varg. Jag stannade och tog upp kameran, riktade in den och zoomade så mycket det gick. Då såg jag att det var två djur, två rävar som parade sig. ;- )) Videosekvens på min facebook.
Det har jag aldrig sett förut och hade ingen aning om hur processen såg ut. Fast det är ju hunddjur så det är logiskt att de sitter ihop en god stund, vända från varandra, precis som vanliga tamhundar. Jag vet ju inte hur länge de satt ihop. De hade redan börjat när jag gick neråt och fick se dem, de höll på medan jag filmade och fotade första omgången. Det var nog minst 10 minuter. Tänkte jag skulle vänta ut dem men orkade inte hålla kamerna oppe så länge med full zoom i en hand. Hade ju den stretande taxen i vänsterhanden. Så jag gick ner till vägen o gjorde mig ingen brådska så det varade nog ytterligare 10 minuter. Sen stannade jag igen på hemvägen och filmade och fotade minst 10 minuter. Så minst en halvtimme borde det ha varit som jag såg och hur mycket före det vet jag ju inte.
När de var klara så gick den här räven , tror det var hanen, först därifrån. Han gick mot skogen men stannade ett par gånger, satte sig ner och väntade på honan (tror jag) som låg raklång och vilade i snön en stund efter akten. Han tittade på henne, kanske bekymrad. Men till slut kom hon också och då sprang de mot skogen.
Göra upp eld är fint!
Och speciellt nu på vintern när det är lite kyligt. Det behöver inte vara en stor brasa, man kan ha en liten eld och sitta nära istället så som indianerna lär ha gjort. Det värmer. Jakt innebär mycket eldande och väntande. Elden i sig är ett slags sysselsättning, bara att titta på den är förströelse. Innan är det ju att leta töre och långsamt vårda de första glöden till flammor, sen ska den ju underhållas med lagom mycket nya pinnar, helst torra och att grilla korv över öppen eld är aldrig fel.
Lyxigt att vi kan göra upp eld under ansvar i naturen. I många andra länder är det inte tillåtet så som här. Vi får hoppas att EU inte upptäcker vad vi håller på med för i så fall kanske det är slut på idyllen. Tjänstemannakadern i Bryssel brukar inte vara särskilt lyhörd för levnadssätt på svensk landsbygd eller för beslut fattade av svenska folkvalda.
Tyskharen snyltar i rådjurens uppspark!
Tyskharen har snyltat och ätit i rådjurens uppsparkade gräsfläckar! Jag tror att detta är spår efter tyskhare med den lite vassa framdelen. Han har till o med lämnat några pärlor efter sig i samband med måltiden. Den här platsen är på Nolare Brojale (Norra Brogärdet), inte långt från Prästeparken där jag såg tyskharespår för ett par dagar sedan. Svenskharen har helt runda fotspår och större. De kan breda ut sin tassar för kunna gå bättre ovanpå snön, det kan inte tyskharen.
Många spår efter rådjur var det och massor av uppsparkat. Det har skett i natt eller på morgonen. Seffrin kan inte förstå varför han inte får komma lös och fösa lite på dem.
Gissar på tyskhare ....
... gör jag, men vet inte. Spåren såg inte rktigt ut som harspår brukar göra. De var inte rundade framtill utan liksom kantiga och ovala i själva formen. Jag såg dem i Prästeparken, tog bilden där. Det finns tyskhare / fälthare här också, men inte så många som vanlig svenskhare. Och vi hoppas förstås att de inte ska ta över.
Morgonens spår, ofin hare och kräsen räv!
Jag tog en skidtur rätt tidigt idag och fick alltså se färska spår efter nattens snöfall.
Den här haren har varit lite ofin. Han kom från bakom vårt hus som syns på bilden, bevisligen bebott av en harjägare, och så har han skuttat iväg delvis i mina skidspår från igår! Ha ha...!
Räven har spejat efter mus under snön, gjort en grop och tagit upp den, men spottat ut den igen. Kanske näbbmus. Den var död men hel och oäten, utspottad. Det var något fel på smaken verkar det som.
Samma räv har kissat mot ett litet träd, vet inte om de markerar revir nu också.
Många rävspår var det i alla fall. Grässvålen under är tjock, tror inte att den var slagen i somras. Det borde finnas en hel del möss och sorkar alltså. Räven lär kunna höra dem, väntar och gör höga hopp för att få tag på dem.
Rådjur har också gått här idag på morgonen eller i natt. Det var några spår efter dem. De kan säkert krafsa fram gräs under snön.
Så här blir spåret efter mig! ;- )) Roligt att kunna ta en daglig skidtur på så där 15 - 20 minuter direkt från dörren och slippa stort projekt med att köra bil. Fint väder var det idag också, solsken av och till, rejält minus - 5 till - 9.
Roligt att se spår av djur och se lite av deras liv. Men tråkigt att vi sällan ser spår av älg. Fanns inget idag heller. De preliminära rapporterna från flyginventeringen indikerar att vi har väldigt lite älg kvar. Flygarna har sett dåligt med älg och få spår men sammanställningen är inte gjord än. Deras iakttagelser ska ju bearbetas statistiskt för de flyger vissa stråk och sen ska de sammanställas. Men flygarna var överraskade över att de sett så lite.
Fina små stjärtmesar vid fågelmaten!
Det är en hel flock stjärtmesar som håller till vid fågelmaten och de är inte särskilt rädda. Jag var bara några meter från dem idag, kunde ta opp kameran i lugn och ro för ta bilder och filma lite. Det här är lustiga fåglar. De lever alltid i flock utom under häckningstiden. Deras bon är omsorgsfullt byggda mästerverk. Man kan ha massor av stjärtmesar något år och så nästa år inte se en enda. De beskrivs i fågelboken som "invasionsfåglar. Livliga, kvittriga och sprättiga är de och verkar inte så begivna på talgen, äter mest frön.
De andra fåglarna vid fågelmaten är talgoxar, blåmesar, entitor och mycket gulsparv, sen någon enstaka hackspett. Skulle vilja se lite mer av domherrar, de är så vackra, men det har vi inte.
Gårdagens långpromenad med Seffrin
Här har vi inga - 26 grader som i Umeå. Det är bara så där - 4 grader. Så här ser det ut nere vid bryggan och badplatsen. Ett litet stråk av öppet vatten där det är strömdrag från älven och resten är is med snö på på. Fast inte så tjock is tror jag, duger nog inte till att gå på eller åka skidor, skridskor eller spark på.
Hoppas det blir kallare och mer is.
Klämmer in en vargrapport här:
Vi fick telefonsamtal att varg sågs igår vid Sandnäs ute på Egenäs.
Mycket vatten i sjön Östra Silen
Så här ser det ut från bron vid Brobacken! Det är länge sedan sjön hade så högt vattenstånd. Hela sommaren och hösten har det varit extremt lågt och bryggor har stått på land. Men nu är det mycket vatten och mer regn / snö ser det ut att bli framöver.
Igår kväll kom det mycket regn på frusen mark. Vägar och allt annat blev glaserat av is, gick inte att gå någonstans. Hoppas det är bättre idag och att grusbilen hunnit ut.
Solstrålar genom skogen igår! Och en kolmila såg vi.
Vackert när solen lyser upp skogen. Det får gärna bli lite mer snö och det finns hopp om det idag onsdag. Planen för dagen är bland annat kolbullestekning i Lianegrillen.
Kolmila har det varit här, en stor en. Roland visade mig igår, till höger om vägen från Döverud till Hopbrôten
Här finns resterna av en burk som Anna på Döverud brukade ha när hon hämtade kol här för att strö i trädgården. Det var tydligen bra att ta till om det blev ohyra på växterna.
Ren kol finns nere under mosslagret.
Svenska skogsägare bjuder på mångfald i naturen
Vi går ibland i det här skogsområdet. Det är skog som har fått sköta sig själv under lång tid helt enkelt för att markägaren vill det. Det känns som att vara i vildmark. Jag föreställer mig att speciella växter och djur kan trivas här. Och plötsligt blir det alldeles tydlgt varför svensk skog bjuder på just mångfald. Det handlar i grunden inte om att staten har stått där med pekfingret och domderat utan på att många små skogsägare helt enkelt har olika tankar om sin skog. Och det är just det som ger variation i naturen. Det är fint med vild skog i små områden som här. Jag känner mindre sympati för de statliga naturreservaten som är stora sammanhängande marker.
Jag inser naturligtvis att det vore en nationalekonomisk katastrof om all skog i landet såg ut så här. Och inte skulle det vara roligt om all skog såg ut så här heller. . Men man kan ju ibland glädjas åt att det är lite olika.
Det kommer mer skogsbilder i kväll.
En svanfamilj låg i älven vid Brogärdet igår
Det var tre vita (vuxna svanar) och två grå (ungar). De hade sällskap av några änder. Gissar att de sökte sig till älven för att få öppet vatten nu när det var så kallt som -15 grader. Många sjöar och tjärn fått en isskorpa. De är allt majestätiska. Inte så ofta vi ser sångsvanar här.
Småbåtshamnen i Signebyn idag eftermiddag!
Lite is här och där är det
Och jag hann precis hem till huset innan solen gick ner. När den är i det här läget så går det fort, man får vara snabb. Tänk att man aldrig tröttnar på solnedgångar över sjön.
Vi matar småfåglarna
Det är en trivselfaktor att kunna se på fåglarna genom fönstret. Det är förstås mest blåmesar och talgoxar, men desto fler. De lär ju äta 44 % av sin kroppsvikt varje dag under vintertiden, så man förstår att de får ligga i med ätingen. Det är ju som om jag skulle sätta i mig nästan 30 kilo mat dagligen. ;- )) Förr satte vi opp fågelmaten i träd och hade nät under för att skydda från katter, men numera har vi inga katter i närheten så det behövs inte. Utekatter är inte så vanligt längre och ladugårdskatter finns inte heller eftersom det inte finns några ladugårdar med djur-
Idag så blir det städning för min del. Måste fixa till det efter mattläggarens insats. Nu finns inte längre någon legitim anledning att skjuta upp julstädningen ;-)