Inga Magnusson

... såg vi häromdagen igen uppe i  gavelspetsen  på ladugården, vid det gamla duvslaget. Han verkar alltså ha hittat hit igen. Tofsviporna är kvar, staren såg jag första gången idag, fast han har förstås varit här länge, tranorna spatserar oförtrutet nere på åkrarna, ringduvorna kuttrar runt huset o de är rätt många, väntar väl på sådd. Sångsvanarna verkar ha dragit vidare, men tyvärr inte kanadagässen. Just nu syns de inte här men de kommer väl snart fram i flock om 60 stycken när ungarna är kläckta och förorenar överallt vid badplatser och båtbryggor. Det ser ut som om en massa hundar varit framme, isch! 

 

Förresten så kommer jag att jobba idag fredag. G kan inte vikariera, så jag får vikariera för mig själv ;-)

Idag såg jag en tofsvipa här nere på Smörhôlera!! Och om jag såg en, så borde det finnas en till, de lever väl normalt i par. Himla roligt om de stannar här och inte flaxar vidare. Det vore tomt på åkrarna utan just  tofsvipor.

 

Det finns gott om andra fåglar också förstås. Nästan varje dag tranorna, kanadagässen, duvorna och  sångsvanarna. Fiskgjusen tar någon tur och över allt sammans seglar en rovfågel, jag är osäker på vad den heter.

 

Rådjuren  verkar ha klarat vintern bra. Vänner o bekanta ser en hel del  och vi också. Det har inte varit så mycket lo här hos oss o det skonar stammen. Vad rådjuren  äter på de här fälten med snö och torkat gräs vet jag inte. Kanske spirar nåt grönt där nere. 

 

Man får krafsa lite, men under blad och bråte så finns dom, blåsippsknopparna! Det kanske blir vår i år också.

 

Lite fundersamma blev vi idag då vi  såg en bil åka på isen utöver sjön. Men jag antar att de vet vad de gör, de känner sjön väl.

Två tranor betade lugnt mellan vårt hus o Liane häromdagen, sångsvanarna mellanlandar i flockar på Bäcketjärn, fiskgjusen ryttlade över älven, blåsipporna har knoppar. Ja, så släpper tjälen förstås o isen svartnar.

 

Ikväll, onsdag, har vi babblat och skrattat med grannen Axel på Önnebyn där Nol, bl.a. om olika varianter av finsk bastu o finskt filmmakeri. Det kanske också är ett vårtecken att vi kan springa in till varandra så där. Jag dristade mig till att bjuda på löksoppa och pannkaka. Modigt att bjuda någon på löksoppa som har en fransk fru, som bott i det landet ett antal år och som vistas där i perioder nu också. 

... kan det ha varit som jag såg vid Hopbrôten. Ljust blågrå,  filtig på baksidan, liksom ihopväxt med mossan. Tack för tips i kommentar!

 

 

En del bilder kan vara unika pga sin skönhet eller andra kvaliteter. Den här bilden är unik så till vida att  den visar  här gubben plockandes lingon - och det är unikt. Har nog inte hänt på 15 år i alla fall! Men Jazz var sårfotad och kunde inte släppas och Oskar får inte släppas än, han jagar ju rådjur. Så det blev en lingonplockartur. Det är gott om lingon här i år.  Några kilo är bärgade för frysen, sen kokar jag ett par burkar i taget. Vi konsumerar en hel del.

Fast det var väl inte så plötsligt kanske men med första blåsvädret så föll löven ner och det blev tydligt att sommaren är på väg att ta slut. Bekräftas också av almanackan som säger september.

Vi såg dem på  håll i går när de satt på ladugårdstaket. Sen flög de lite  drumligt och försvann i en svineblink! Tänk att de ska vara så skygga! Inte en enda bild på dem! Inte ens på avstånd. Innan kameran kommit upp och är färdig för avtryck så är de borta!

De här två tjurarna gick bredvid huset häromdagen. En har ordentliga skovlar på gång. De är inte riktigt utväxta än och har basthuden kvar, den som ska ge hornen näring under tiden de växer. Undrar om älgar gillar vete som arrendatorerna sått på hela Liane i år?

 

Våra tyska gäster gillar älgar. I söndags for ett par av dem runt och kollade efter älg. De var helt begeistrade för de lyckades se 12 stycken på en kväll. Det är lättast mellan nio och elva på kvällen och med bil. De är inte särskilt rädda för motorfordon.

 

 

Det var alltså Skogsklocka som vi har en hel del av runt det nya huset. Det var inte lätt att se för bildenpå den blomman var inte alls lik i min flora.Men jag fick ju ett tips i en kommentar och googlade. Då kom det fram massor av bilder på Skogsklockor som liknar våra.

 

Den var förr en vanlig växt,trivs i odlingslandskapet, öppna dikeskanter, bryn och kanter. Våra växer just i vägkanten. 

 

Skogsklockan hör till de missgynnade växterna eftersom den minskar kraftigt i antal i och  med att förutsättningarna för den blir sämre. 

 

Fast jag ska då gynna den så mycket jag orkar för den är fin.

 

Roland o Gunnar G har varit ute och fiskat hela kvällen, flera timmar faktiskt, inte så vanligt för Rolands del. De här två har mest sysslat med jakt tillsammans annars och rovdjur i olika sammanhang förstås eftersom det delvis är Gunnars jobb, eller mest är Gunnars jobb. Det blir övernattning och fortsättning i morgon bitti antar jag.

 

Jag har målat verandan två gånger och jag gillar verkligen sånt. Ingår absolut i semesterveckans beting; att bara göra sånt som är kul! Imorgon blir det nog bilder både från fisket och från målningen.

 

 

...men hur ska man kunna undvika att vara i gräs med en liten Oskar? Det blev en promenad runt Liane igår kväll. Och det lyckades vara uppehållsväder hela tiden. Vi såg två rådjur och två katter, inga älgar idag. Rågetterna håller sig på åkrarna nära skogen, en del av dem har säkert gömt sina kid. Jag tränade på att repetera namnen på alla växter i dikeskanten så jag inte ska glömma dem; kråkvicker, kärringtand, gökört, vitmåra, daggkåpa, hästhovsblad, älggräs, rallarros, rölleka, hundkex, smörblomma, fibbla, lupin osv är det just nu.

 

 Fast skam till säganes har jag glömt vad de här heter. Den blå blomman är stor och växer högt, kanske karpaterklocka? Och den andra blir brun så småningom, när jag var barn brukade vi ha fröna till kaffe när vi lekte affär. Men minns inte namnet.