Inga Magnusson

.. är det och där låg ungarna och gapade medan mamman cirklade oroligt över våra huvuden. Jag bara väntade på att hon ska släppa något kletigt i mitt huvud men hon avstod. Egentligen borde vi väl tippa boet i sjön, det är inte så kul att ha en massa måsar runt båtklubbens alla  båtar vid bryggorna. De förorenar rätt rejält. Men det tar emot att skada ungar av vilken sort det vara må, så de får vara kvar. Så måste alla andra också ha tänkt eftersom de är rätt stora nu och bör ha funnits här som ägg också under en tid.

Glömde den bästa bilden från sparriskvällen ute vid stenen, bilden från hemvägen vid nästan midnatt någon gång.

Vi har trevliga grannar, både tvåbenta och fyrbenta. De här fåren och lammen uppe på Litorpet är så söta och busiga.



Taxen Oskar hade förra året ett visst intresse för fåren, men vi gick förbi med honom i koppel och han fick sig en smäll på nosen av elstängslet. Vi gick nära förbi i år också för att se om han kom ihåg. Och det gjorde han. Medan vi passerade så vände han bort huvudet och låtsades inte se vare sig fåren eller stängslet. Bra bot!


Borta vid Brobacken är det också ¨får, de är riktiga landskapsvårdare.

Ha ha.. jag skulle försöka ta en bild på lommen genom kikaren ute vid det nya huset. Men det blev så här!
Jag höll för högt.

Lommen har ju ett fantastiskt läte och ute vid stugan så var det ofta det första vi hörde på morgonen och det sista på kvällen. Varje kväll tog han dessutom en tur till vattnet precis nedanför huset för att dyka, leka och skvätta runt. Sen simmade han majestätiskt, som bara en lom kan, iväg utåt igen.

Det var alldeles för långt avstånd att ta kort ¨på normalt sätt men jag tänkte att det skulle gå genom fadrens gamla kikare som vi använde flitigt. Men det var svårt att pricka rätt på en liten lom. Fokus hamnade uppe i himlen, men en märklig bild blev det.

Roland brukar berätta att lommen är lite speciellt byggd, benen sitter för långt bak så han kan inte gå på land. Det beror på att när Gud skapade lommen så flög han iväg alldeles för snabbt, Gud hann inte sätta dit benen, istället kastade han dem efter lommen och då hamnade de så långt bak.

Hon stod där plötsligt igår på höger sida när vi precis svängt ut på Bäckevägen. Och hon stod still länge och tittade på oss ganska nära. Hon ser ut att vara dräktig, har en rätt rund mage. På andra sidan var hennes två fjolårskalvar. Det är nu älgkorna försöker bli av med sina kalvar från förra året. Det är lika hjärtskärande varje år att se hur korna gör utfall och sparkar kalvarna som drar sig allt längre ifrån  för varje dag. Men det dröjer länge innan de lämnar sina mödrar helt. ´Naturens ordning är ju så att korna inte längre ska ta hand om de gamla kalvarna när de  får  nya. Det trista var att de här kalvarna var så små, obetydligt större än  den storlek som de brukar ha vid älgjakten i oktober. Undrar  om de verkligen klarar sig på egen hand?  Tur att de är två i alla fall. Det har blivit allt vanligare med  sent födda kalvar som inte hinner få en bra storlek tills de ska ut på egen hand i livet. Orsaken till detta handlar  om älgkors sexlust / brist på sexlust och om alldeles för oattraktiva och små tjurar. Man kan kort säga att i älgarnas värld så har storleken betydelse,   men det är en lång historia som jag inte berättar nu.

Om jag bara i förbifarten ska rapportera nåt mer om vilt så kan jag väl säga att vi fick rapport igår ígen om att det synts vildsvin i trakten av Håltebyn.  De är på god väg att etablera sig i vår kommun. Och en tornfalk har vi haft här på Liane nu i flera dagar. Flyger rätt lågt och sitter i de stora träden runt oss. Hoppas det betyder att den häckar här. Inte ovanlig i Sverige, men vi har inte sett här förut. Skulle vilja ta en bild på den.

Det här är Järnsjön och bilden tagen från E18. Isen mörknar ordentligt, blir nästan svart. Man säger att isen ruttnar, löser upp sig och försvinner. Processen är igång och påskyndas av sol och blåst och plusgrader.

Jag klurade länge på vad som promenerade omkring där på åkern nedanför Prästgården. Tog bilder gjorde jag och förstorad dem när jag kom hem och visst var det svanar. Fyra var det, två vita och två lite mer grå, antagligen ett föräldrapar och två lite mer grådaskiga ungar från förra året. De hade kommit flygande från Bäcketjärn tidigare under dagen berättade K och G som bor i Prästgården. Vi blev stående och babblade en stund, ivrigt uppvaktade av deras kattunge, en liten sötnos.


Så här vackert väder var det på dagens långpromenad med Oskar, snön är nästan borta, men tillräckligt mycket kvar för att Roland skulle få lov att avbryta dagen jakt med Jazz, det var skarpt för tassarna. Liane ligger där borta och jag står uppe vid Prästgården.

Fel blev det för Oskar när jag tog på mig vanliga promenadkläder och sen på med pejlen på honom och vi gick mot skogen. Pejlen brukar ju betyda skogskläder,  så det tog en stund innan han fattad nåt och började söka. Han fick i alla fall upp en stor bock och då brydde han sig inte om mig och jag kunde gå vidare på min tänkta promenad.  


Kantareller fanns men inte så många att det var nåt att ta med hem till dagens middag.


Hittade såna här skalade kottar och försökte komma ihåg om det är mus eller ekorre som skalar så här, gissar på mus.




Revirmarkering av råbock, gnuggar körtlar vid hornfästet, urinerar och sprätter runt så det blir en grop.


Typisk viltstig. Djuren går gärna samma vägar.


Mäktiga vindfällen


Solen lyste vackert


Det ligger ett ensamt hus därborta, mitt inne i skogen. Det heter Brôtane. Dit gick jag idag och in i skogen bakom och runt upp över kalhygget.


Den här brunnen förstår jag inte. Det skvalade vatten i den men varför en sån brunn långt från ett hus?
Det är dränering säger gubben nu.

Den här bilden kom imorse från gubben när han jagade hare och solen gick upp i Mölntegen.


Vi får bilder från sönerna som är på Eddie Medusa konsert / föreställning.

Nej, en älg som är lös i magen  sms:ade gubben tillbaka, när jag mailade bilderna till honom som satt på pass.

Strax nordöst om vårt hus var vi på rådjursjakt i söndags. Och plötsligt sprang jag på några gigantiska bajsar, två precis bredvid varandra.  Efter att nyligen varit i det björntäta Jämtland med mycket spår av björn i markerna,  så fanns det kvar i medvetandet så jag tog bilder och mms:ade direkt till Roland. Men det var säkert en älg med förstoppning, snarare än diarré. Eller åtminstone förstoppning först, de där jättekulorna överst.

(Funderade över när jag skulle publicera det här inlägget som har legat färdigt sedan söndag kväll. Det passade inte ihop med Aladdin tyckte jag, men platsar absolut över mitt inlägg om banken Nordeas ledning, Björn Nalle Wahlros som ordförande! ;-). Han har ju bajsat, ordbajsat, när han säger att han gärna skulle ge Clausen mer i lön så han kunde köpa fler lägenheter)

I morgon bitti blir det mer bilder från husbygget, taksten är på plats.

Och jag har haft ledig dag och suktat efter utevistelse i det fina solskenet, men var tvungen att förbereda för en ny hemsida. Himla tråkigt är det.

... är tv-serien om fiske som delvis spelades in här i Sillerud med Dregen i somras. Det är Johan Broman och  Fredrik Sjöblom som håller i det hela. De vill göra fiskeprogram som undersöker praktiskt fiske och fiskeförutsättningar och fiskevårdsåtgärder i ett djupare perspektiv på olika orter.

Det sänds onsdagar kl 22.00 framöver på kanal TV4 sport, hos oss kanal 60, men det kan vara annan också antar jag. Just nu kollar vi på det, de fiskar harr och öring uppe i Arjeplog, samt besöker manifestationen mot utbyggnad av vattenkraft.

Rekommenderas! Kul att se även för den som inte är fiskare själv.

... stekte vi nere vid sjön ikväll. Jag försökte ta kortet precis när pannkakan var i luften men misslyckades varje gång. Det är jättesvårt. Roland kan alltså kasta upp den i luften och vända den och han lyckas alltid med det. Övning ger färdighet.

Jag stod länge och tittade på rådjursfamiljen i förrgår. Geten betade lugnt i kornåkern på vänster sida om vägen, bilden längst upp, medan bocken och killingen lekte med varandra på höger sida om vägen. Jämställdheten sprider sig till djurvärlden också. Fäderna tar ett allt större ansvar för avkomman! ;-)

Om vi inte hade haft illegal jakt på varg i Sverige så hade vargstammen varit 1000 djur nu. Bevare oss väl! Och stort tack till alla de som riskerat långa fängelsestraff för att hålla stammen nere på en någorlunda rimlig nivå när beslutande politiker varit handlingsförlamade.  1000 vargar vill ju inte ens de mer militanta organisationerna ha. Och absolut inte rådjursfamiljen ovan.