Inga Magnusson

Under veckan som gått har hemmet fått förfalla. Jag skulle kunna skylla på mycket på jobbet,  för så har det varit med sena arbetsdagar. Men det är naturligtvis inte hela sanningen.

Det är inget roligt att ta itu med husliga plikter när jag kommer hem. Det är roligare att äta en bit god mat med vänner eller åka bort till någon och prata bort en stund.

Det har varit något varje kväll den här veckan så nu ser det ut  så här 
att

Udda strumpor spridda på bordet...........



Högarna med tidningar o post bara växer och förökar sig.........




Konvalecentblommorna har avlidit i vattenbrist..............



Presenterna från Cape Cod gästerna ligger kvar........
Suveränt fina byxor till barnbarnen; Osch kosch riktigt gammaldags jeanstyg, kraftigt, sen ett solöga att hänga i fönster, en "red dress" pin initierad av Barbara Bush i kampanjen för hjärtvård åt kvinnor, en pin med penna åt mig och en med älg åt Roland, en handmålad julgranskula.

Det bästa med helger är att komma ifatt liksom..........
Nu ska jag röja.

Det blev en helt annorlunda gardin hos vor gode vän D.:  Bakom hänger ett antal fiskedrag på en tunn nylonlina. Sen framför är solskyddsgardinen nerdragen. Den kan också vara bara nerdragen över fiskedragen och blir då en speciell gardinkappa när ljuset lyser igenom.

Hej S på affärn! Nu vet jag ju att Du läser bloggen varje dag!!!
När man plötsligt får veta att bekanta läst bloggen länge så blir man lite förskräckt o tänker efter; vad har jag egentligen skrivit??
Men jag har inte kommit på något skandalöst än.
Ha en bra dag alla Ni som jobbar på vår fina lanthandel! Mycket uppskattat att Ni finns där!




I kväll  mellan krånglet så var vi på en suverän konfirmationssupé hos G o K. Trevlig kväll med goda vänner i  flera generationer, god mat och vacker dukning. En sån här fin vas finns i huset. Det är den här grönskimrande sidenmatta glasyren som jag inte kan låta bli att ta på. Den var vanlig på 50-talet när jag var liten. Kanske precis uppfunnen då, jag vet inte riktigt. Blommor blir så fina i de här vaserna. Men idag är priserna såna att jag aldrig lär kunna köpa någon.




Bilden gör inte färgerna rättvisa, men det var så vackert med den rutiga duken och ordentligt rosa servetterna.  Maten var läcker, speciellt hemgjord rostbiff på älg (måste det ha varit!), med hemgjord potatissallad och till detta bla. inlagda trattkantareller med nypon. Oj vilken fin kombination.  Dessutom hade G hittat ett jättegott glutenfritt bröd åt mig. Nu glömde jag bort att titta på förpackningen så att jag skulle kunna leta upp det på Bergvik. För där var det inköpt.

Glad är jag för att jag nu kan lägga in flera bilder i samma inlägg!

Vi var alltså i Stockholm för att träffa sonen Markus o titta på hans nya lägenhet. Den var helt ok , mycket väldisponerad och kaklet i köksavdelningen var snyggt. 

Märkligt att se sina små barn växa upp till någonstans nära två meter på längden och en ansenlig bredd över ryggen. Fadren ser plötsligt liten ut bredvid.

Det vita som står på bänken här är en iskvarn och det är säkert en väsentlig del av husgerådet i ett ungt stockholmshushåll!

Vi fick en jätteläcker drink med rom - mynta- färsk lim, alltsammans hällt på krossad is. Otroligt läckert, speciellt som sommardrink.  Sen blev det en mycket god fisksoppa.

Hotellrummen på "Kung Karl"  i Filipstad har fått pris för sin fina inredning. De var verkligen trivsamma och rymliga. Kändes inte som hotellrum - hemtrevliga!

OK jag har en passion för lampor. Kan inte låta bli att kolla. Föll direkt för den här i lampaffären i Filipstad.

En hårig lampa!!

Tänk Er den som en motvikt i ett minimalistiskt hem med rostfritt (foten här är rostfri om jag minns rätt ) grått, vitt, trä, avskalat och så den här.

Synd att bilden inte blev så bra.

Mitt upp i allt annat i detta kök, tillika byggarbetsplats så ståtar en fantastisk lampa också. Den drar obönhörligen till sig alla blickar och är bara obetalbart charmig.  Helt läcker!! 

Men den ska förstås stå lite mer solitärt än som var möjligt här.  Måste få se den en gång på rätt plats i livet.

Jag blev inbjuden att kolla på det nya köket hos Kirsti och tivoliet och det är en riktig pärla. De flesta av oss sätter kakel på köksväggen men inte Kirsti. Hon hittade en snygg klinker, alltså golvplattor och tog dem i stället. Snickarna knäckte förstås sina borr eftersom det är enormt hårt, men vad gjorde det när resultatet blir så här!!  Jag gillar ju egentligen inte rostfritt men här stämde allt och föll på plats.

Nu syns det inte på bild att färgerna är helt perfekta. Hushållsmaskinerna är rostfritt och den grå färgen går igen i klinkern. Men där finns också mer åt brunt- terracotta. Skåpen är en väldigt off white som drar åt grå-brun-grönt och vinyltapeten som inte alls syns är ungefär som skåpen men aningarnas aning mer åt gult.

När man kommer in i köket rakt framifrån så är detta vid / ovanför spisen vackert som en tavla. Varje ingrepp i de här rena ytorna är att betrkata som helgerån. De måste bara få vara där att njuta av, som ögongodis!!

Tänk att få ihop det så perfekt!! Och inte ha detta med inredning som profession! Det är suveränt. Grattis Kirsti!!

Nu står det mycket prylar här, men det kan Ni tänka bort, för detta är ju inte bara ett kök utan också en byggarbetsplats just nu.

Bordsdekoration uppifrån taget kort!

Jo, så här var det. Jag såg under Göteborgsbesöket en fin bordsdekoration tyckte jag; en stor, låg, vid glasbehållare med flytljus, stenar och glas och annat i. Jag köpte förstås och arrangerade glad i hågen på bordet hemma.

Men nej, det funkade inte. Jag var irriterad på den varje morgon. Den stämde inte alls. Kanske ett uttryck för min gamla motvilja mot vatten. Igår kväll gav jag upp. Fiskade upp allt ur vattnet, torkade o la undan. Sparar den tills lummern kommer, då kanske ett nytt försök; lummer i vattenbad och ljus mellan.

Sen la jag upp mina kära stenar igen så som på bilden här. Jag gillar stenarna. De kommer från olika ställen o bär olika minnen; en bit ur Berlinmuren, stenar från Dalhalla, rund fin flinta från norra Jylland, en skrovlig fin platt sten från en stor sten på den högsta punkten på Lianeskogen, köpe-ortoceratiter som påminner om golvet i min barndoms skola, guld/svavelkis-sten från guldgruvan här i Sillerud, bärnsten som minner om besöket på julmarknaden i Lübeck,  osv

Under ligger svarta skifferplattor som jag också köpte i Göteborg nu. Dem gillar jag i alla fall.

Jag gillar verkligen den här. Det är keramikstavar gjorda av dotter Malin fastsatta direkt på väggen. Dom rinner liksom ner och blir våra cd skivor sen. Det är lite mysigt att vara hemma på sportlov och kolla in huset.

Fast jag har mest jobbat med att göra  mattelab till mina elever idag o igår o i förrgår!! Det tar verkligen hela dagarna o lite till  och känns ibland som om det aldrig tar slut.. Men nu är det inte så mycket kvar.

Idag har jag varit supereffektiv. Gubben har varit i Molkom på möte nästan hela dagen så jag har fått hålla på i fred. Bara varit till Årjäng, till skolan en snabbvända för att ställa ner en del som var färdigt och jobba där en stund med sånt som inte går att göra hemma. Passade på att hälsa på modren på vägen.

Det snöar fortfarande = snöröjning varje dag med traktorn för Roland, o strömavbrottsrisk fast än har det hållit, peppar-peppar!  Det här är en flyttar-helg. Broder Rolf flyttar till sitt hus i Åsbro, har sålt fastigheten i Askersund. Son Markus flyttar in i den nyinköpta bostadsrätten 2 rum o kök på Kungsholmen.

Vårt kök är originalet sedan vi byggde huset 1977 och vi borde rimligen se oss om efter ett nytt. "Alla andra" som byggde då har gjort det. Jag strävar och tittar i heminredningstidskrifter och i kvällstidningsbilagor, bla. den om kök i gårdagens Expressen för att få lust att göra om.

Men det är så mycket jag inte vill ha av detta i mitt kök. Köksbänkar på ben och mycket rostfritt gör att det ser ut som ett opersonligt restaurangkök och jag vill att köket ska vara hemtrevligt. De nostalgikök som är moderna just nu verkar vara tidigt 1900-tal med långrandiga luckor och halva metallskålar till handtag.  De associerar jag till 30-talets trånga stadskök med lukt av unken tvätt och kål. Nej!! 

Sen finns det en trend med mycket mörkt trä, frostat glas och metall. Nej, återigen opersonligt.  Allmogeluckorna har massor av profiler och jag vill inte hålla på och dammsanera såna med jämna mellanrum. Öppna eller halvgenomskinligt dolda  förvaringshyllor  faller också på mitt bristande städintresse och dåliga ordningssinne.  Bar-sittnings-kök får det att rysa i min själ. De uppmuntrar till ätande i flygande fläng helt utan den matkultur som innefattar en personlig  dukning och långa samtal. Jag behöver inga långa köksbänkar som ska dekoreras med dukar och små prydnadsföremål.

Jag vet alltså nu genom en längre tids studier i branschen vad jag inte vill ha och något lite om vad jag vill ha.

Jag vill ha listiga förvaringslösningar på alla apparater; typ vattenkokare, kaffekokare, espressomaskin, brödrost, micro, dator, tv, radio osv- De ska stå där inne i ett skåp / låda färdiginkopplade bara att dra ut och använda direkt (finns inte). Den som först löser det här dilemmat på ett vettigt sätt måste bli en succé.

Jag vill också ha lättdragna lådor och skåpinredningar (finns ).  Jag vill ha en lång  diskbänk och stora rymliga hoar. (finns) Jag vill se köket som en del av vardagsrummet och därmed lite hemtrevligt, ombonat, samtidigt lättstädat (finns inte).   Jag vill ha bra lösningar för behovet att ha lite större maskindiskbara skärbräden på diskbänken utan att de glider omkring (finns inte). Det är ju där man vill skära kött och grönsaker i massor när det är lite fler som ska ha mat och där kan det ju slafsa och rinna utan bekymmer.

Här kommer en gammal lampa som vi fortfarande använder och gillar. Jag fick den av mina föräldrar när jag flyttade till min första lägenhet 1968 om jag minns rätt. Nu har jag olika överdrag till den. Här ett linnetyg med broderade korsstygn. Den har i original ett rött tyg i något syntetmaterial och passade på något vis in i mitt dåvarande "furustuk". Det var ju furu som gällde då i slutet på 60-talet.

Jag fick min första egna lägenhet på Långåkersgatan 28 i Örebro, precis bakom Eyravallen och isstadion.  Det var en minimal etta med kokvrå på vindsvåningen i ett litet hyreshus. Andra viktiga ingredienser i det första egna möblemanget då var en jättesnygg furusäng 105 bred från Sencello designad av Bruno Mattsson, ett furuskrivbord, en vacker röd/orange sängfilt i ren ny ull, en liten reseskrivmaskin, en sittmöbel på golvet med manchesterdynor från Domus och en spånskivebokylla längs med på väggen Den senare betsade jag och lackade själv. Spånskivor var ju ett nytt material som precis kommit och det gjorde möblerna billiga. MEN VIKTIGAST AV ALLT; JAG KÖPTE EN STEREO. 

Stereomaskinerna hade precis börjat tillverkas och alla 17 åringar bara måste ha en. Min stereo var liten men snygg, tillverkad med något slags överdrag i äkta trä möjligen teak och ljudet kunde verkligen "skickas" från den ena högtalaren till den andra. Jag minns att min bror var på besök och blev imponerad av ljudeffekten och genast köpte sig en också. Fast jag tror att hans intresse låg mer på det tekniska planet än på det musikaliska. Jag lyssnade verkligen mycket på musik och köpte nog en LP-skiva i veckan så där.  Det blev Creedence, Elton John, "Stairway to heaven", Blood, sweat and tears och sånt. Till detta räckte min barnskötarlön från dagisjobbet på "Villa Villerkulla", lasarettets daghem i Örebro och senare studielånet. 

Om jag minns rätt så kostade skivorna  så där en 30 kr styck (eller var det 28 kr? ) Varför minns man så dumma saker tro ?? Minns också att vanliga EP skivor som det hette alltså skivor med fyra låtar på, kostade 9 kr styck 1959. Då vann jag skolornas kommunmästerskap på skidor för årskurs 3  (det trodde ni inte kära barn, har jag aldrig berättat) och mina föräldrar hade lovat mig 4 skivor om jag vann. Det var otroligt mycket för en nio-åring då. Jag valde  Ivo Robics "Morgen", Siw Malmkvists "Tunna skivor", Arne Lamberts "Gotländsk sommarnatt" och Elvis "Jailhouse Rock" tror jag.  

Min bror vann samma skidtävling när han gick i trean några år tidigare och fick en fin liten pokal som jag alltid betraktat med avundsjuka, så nu trodde jag att jag också skulle få en sån att stoltera med. Men icke, jag fick en klumpig och ful liten glasvas!!! Det ansågs mer passande för  flickor med en vas!! Jag minns att jag hade gråten i halsen av besvikelse när jag inför klassen fick ta emot den på en gympalektion i skolans gymnasiksal.

Jaha, fast i nostalgiträsket igen då. Bäst att avsluta snabbt då innan det är ohejdbart.

Den här finns ovanför min sovrumsdörr. Det är drake / orm i segment gjord i keramik. Om jag minns rätt är segmenten gjorda i olika bränningstekniker. Det är dotter Malin som har gjort den. Hon är bra på att göra vackra och speciella saker. Förebilden om jag minns rätt nu är boddraken. Det var en drake i trä som brukade hänga över disken i gamla handelsbodar. På den kunde man hänga saker som behövde finnas nära till hands, men den hade också ett slags symboliskt värde tror jag av att bevaka handlarens ägodelar mot lystna, giriga  blickar.

Eftersom jag inte tål gluten och mjölk så behöver jag komplettera med kalktabletter och en del annat. De  måste ligga nära min matplats om de ska bli ätna. Det såg trist ut med tablettförpackningar drällande på fönsterbrädan så jag letade länge efter en bra förvaring. Det tog ett par år av spejande innnan jag hittade den här porslinslådan. Den fungerar perfekt och rymmer det jag behöver ta av varje dag.

Ibland tycks huset invaderat av fula saker som bara måste finnas där. Ett exempel är alla saker som ska laddas upp; mobiltelefoner, kamerabatterier o.dy. Jag ville slippa se dem men samtidigt ha dem nära till hands. Då hittade jag en gammal trälåda som jag gjort i slöjden och lägger laddningsgrejerna i den . Den fick hänga på väggen eftersom vi har så lite avställningsytor.

Jag hatade träslöjd kommer jag ihåg nu!! Inte för att själva slöjdandet var tråkigt utan för att det alltid innebar ständig väntan, åtminstone för en osäker feppelmaja som mig. Jag klarade ju inget själv och var dessutom livrädd för alla maskiner som fräste och väste. 
-Den här lådan innehåller alla moment som man måste kunna i slöjd, sa slöjdläraren triumferande.

Slöjd är ju ett märkligt skolämne förresten. Jag kan förstå att man införde det i skolan för länge sedan när människor verkligen behövde kunna träarbeta och tygarbeta för att fixa sin vardag i hemmet och sitt jobb i jordbruket.

Men jag har lite svårt att förstå att det finns kvar än. Numera hänger väl ingens överlevnad på om man kan slöjda utan nu är det väl mer att betrakta som en trevlig hobby.  Nästa steg blir väl att fundera över varför samhället väljer att prioritera just denna hobbyverksamhet framför andra, genom att ge den så stor plats i skolan; tidsmässigt, lokalmässigt och resursmässigt. Varför inte lika gärna bild, vardagsteknik, dans, må bra kunskap, datorkunskap, matlagning, praktisk matte med spel, natur och djur eller nåt annat roligt och nyttigt??

Asch, så här tänker jag väl bara för att jag inte gillade slöjden med all dess meningslösa väntan på hjälp.

Kul att spekulera i inredningsdetaljer. Här är vår rispapperslampa.

Vi har alltid haft rispapperslampor. Jag minns att min bror en gång medlidsamt betraktade den inför en jämn födelsedag i huset och undrade om det inte var dags att vi önskade oss något elegantare.  Jag kunde skönja en viss ömkan med den mindre bemedlade systern. Han såg vår kära lampa som ett fattigdomsbevis. Men den är inte ett utslag av fattigdom, vi gillar den, den är enkel och snygg och lyser lagom mycket.

Vi sysslar ibland med att  planera  för framtiden, ja inte direkt förbereda vår hädanfärd även om det just nu i sjukdomsdimmor känns som om slutet vore nära. När vi gör nåt med huset är riktmärket att det ska gå att komma in med rollator och att det ska vara enkelt för hemtjänsten!

Duschen blev bra. Kakel på väggen (fast det ser konstigt ut på bilden) och duschdraperi i u-form stort så inte det otäcka kalla skynket kommer nära kroppen. När det är solkigt så är det bara att slänga i tvättmaskinen. Det är fall från 1 dm utanför draperiet o till golvbrunnen och golvvärme. Dessutom finns kristallampa, sidenkudde, liten "orientalisk" matta och om jag inte vore så lat så skulle det ha varit sytt en röd sammetsgardin också.

Det är rymligt och lättstädat utan duschkabin, vi drar bara av det blöta på väggen o golvet med en gummiskrapa. Alltid varmt o torrt med golvvärmen, mumsigt varmt att komma in till på morgonen.
Och, inte att förglömma, vi kommer att ta oss ut och in i duschen med rollator!!