Guteruds gård! Vi hälsade på hos våra arrendatorer igår!
Tillsammans med goda vänner gjorde vi studiebesök hos våra arrendatorer igår. Det är Bröderna Jakobsson på Guteruds Gård i Långserud.De arrenderar en hel del mark här i Sillerud, bl.a. 60 hektar på Liane. Det är roligt att besöka gården för korna har det så bra. Jakobssons är duktiga som företagare och fick Säffle kommuns näringslivspris i år.
Det är tre bröder som driver gården, Olle, Göte och Kent, numera tillsammans med sina barn. De har dessutom en gård i Kila. Vi togs emot och guidades runt av Olle och Tina
Ladugården liknar verkligen inte en gammaldags ladugård. Här är det ljust, luftigt och luktar i stort sett inte ladugård alls. Inga flugor heller. Korna är inte uppbundna utan går fritt. De går intill foderbordet och äter när de vill, går och dricker vatten när de vill, går till mjölkningsroboten när de vill.
Den här kon hade fått tvillingkalvar tidigare på dagen. Hon får ha kalvarna hos sig ett par dagar.
Här är hinkarna som kalvarna matas med, de får råmjölk först. Den sparas undan från kor som har det, fryses ner och tinas upp i ett vattenbad för att ges till kalvarna. Vattenbad för att den inte ska bitvis bli för varm så att goda bakterier dör.
Det finns flera såna här roterande borstar som korna kan gå till och ställa sig vid för att bli skönt kliade.
Varje ko har en dator i sitt halsband. Med hjälp av den kan varje djur följas exakt. Man ser när hon gått till mjölkningsroboten och hur hon rör sig. Maten som korna äter är en blandning som görs på gården. Det mesta är från egen odling av gräs, havre och ärtor.
Här på skärmen är alla kor synliga. Om kor är brunstiga ser man på deras rörelsemönster så då kommer de med på en sån lista. Man seminerar alla kor själva.Om kor inte gått till mjölkningsroboten ser man också och då blir de ditfösta.
Det finns torra ströade liggplatser som korna kan uppsöka själva när de vill lägga sig.
Här har en ko gått till mjölkningsroboten. Den tvättar spenarna, söker upp dem och mjölkar, medan kon får äta mat som är extra god.
På datorskärmen syns exakt hur mycket som kommer ur varje spene och totalt
Tanken rymmer mycket mjölk
Den här delen är inne ladugården.
Tacksamma är vi att Tina o Olle tog sig tid att visa oss runt och berätta!
Agenda för vår del den närmaste tiden är:
Idag måndag inga speciella planer
Tisdag vernissage hos Gerds keramik på bl.a. Giselas fina bilder, fotboll här hemma med sällskap
Onsdag dotterfamilj från Umeå kommer, hämtar vi i Karlstad, stannar någon vecka.
6 juli Packmoped i Svensbyn
10 juli kommer sonfamilj från Stockholm
14 juli kommer Carins systerfamilj
Döstädning på Liane del 7
Inte mindre än tre genomrostade gamla badkar har åkt i containern. De fanns bl.a. bakom ladugården. Att det funnits ett antal badkar på gården betyder inte att man har bedrivit spa-verksamhet här. Badkar ställdes upp i betesfållorna under sommaren för att korna skulle ha vatten att dricka under dagen och natten när de var ute. En ko som mjölkar dricker mycket vatten och måste ha tillgång till det hela tiden.
Men som sagt, nu var det ett tag sedan vi hade kor på bete på Liane. Badkaren var ordentligt sönderrostade och blev lyfta ner i containern som skrot.
En hydrofor från pumphuset i Brygghusbacken på Prästgården funnen i Bastehaget och ett lastbilsdäck också från Bastehaget, gick också till containern.
En separator hittade vi i källaren, men visa av erfarenheten med tvättmaskinen så ringde vi nu hembygdsföreningen först. De ville gärna ha, kommer och hämtar den på torsdag. Vi hittade också en gammal symaskin, men den får stå kvar, liksom Annas gamla golvlampa med svarvade foten.
Döstädning på Liane del 6. Vedkapan
Långst in i magasinet stod den gamla vedkapan. Med den har mycket ved kapats på gården genom åren.
Den drevs av en elmotor via en grov rem. Också ett arbete som var farligt och som det hände olyckor kring.
Nu åker den i containern, den fyller ingen funktion längre.
Lunnekälkar, Döstädning på Liane del 5
De stod bakom ladugården, lunnekälkarna. Det var visst två stycken. Kan också kallas timmerkälkar. Det är ett redskap för att dra hem ved ur skogen. Tror att de här var anpassade för att ta hem ved med traktorn, annars var det ju mest med hästar förr. Två stycken åkte i containern i alla falll. Nu börjar containern bli full! Det värsta och det mesta är slängt.
Döstädning på Liane del 4. Hej då hökanonen!
Den var en revolution när den kom, hökanonen med fördelare. Den sprutade opp hö på höskullen (höränne) och fördelade det över ytan. Innan dess här på Liane så var det höhissen som gällde. Den drog opp 800 kilo i nätet i varje lass som kom med självlastarvagn och så kunde man köra lasset med hissen bortöver höskullen och släppa ner det på lämpligt ställe. Men sen måste man gå upp och dra ut höet mot sidorna så det inte blev liggande för mycket på mitten och för tätt ihop för då blev det snabbt värme och det hela kunde självantända. Det var slititigt arbete i slutet på dagar med höskörd och ofta varmt. När sen hötorken knäpptes på så kom en dust av värme opp genom höet. Jag minns för jag var också med och stretade även om jag inte orkade så mycket. När den här hökanonen kom så var den kopplad till ett rörsystem som fördelade höet över hela höskullen. Man slapp det här momentet av att dra hö ut mot sidorna på ränne!!! En revolution i skördearbetet. Roland har skottat in många ton i den här genom åren. Det gick 800 kilo hö i varje vagn och det skördades så där 110 - 140 vagnar per säsong på Liane - Prästgården medan vi hade hand om jordbruket själva.
Nu går hökanonen i containern för vidare färd till tippen (nja kanske metallåtervinning då) och visst är det med en lättnadens suck. Glada att vi inte fortsatte med jordbruket i motiga tider utan avvecklade det medan vi kunde utan att ha försatt oss i en omöjlig situation rent ekonomiskt. Jordbruk och djur var roliga arbetsuppgifter och vi hade verkligen velat fortsätta men det passade oss nog inte på den stordriftsnivå som är nödvändig idag för att det ska fungera praktiskt och ekonomiskt. .
Döstädning 3. Nils verktyg för att sko hästar!
Den här lådan träffade vi på när vi döstädade i uthusen på Liane. Det är den låda med verktyg som Nils hade när han skodde hästar.
Längst till vänster är städ som användes att hålla under sömmen på utsidan hoven (nea sömme) så att den böjde sig och höll fast skon på hoven.
Nästa bredvid den är kniven (klinga) som användes till att skära bort delar av hoven så den skulle passa till skon, verkklinga heter den kanske
Nästa är rasp, hovrasp. Den användes till att finjustera hoven innan skon lades på. Den putsade också till kanterna på hoven när skon lagts på. Kunde användas tlll att raspa lite under varje söm innan den neades
Längst till höger är klubban. Den slog man på klingan med när man verkade hoven.
Den här lådan gjorde Roland åt Nils någon gång början på 70-talet när han började som snickare. Den här lådan finns kvar, den slänger vi inte.
Döstädning i uthusen på Liane 2
Ett par jättegamla skidor fanns uppe i taket. Kan ha varit använda i skogsarbete eller bara till nöje. Dem slängde vi.
Till vänster en solsäng som Roland köpte till sig för ett antal år sedan. Den har han aldrig använt. Kan inte föreställa mig honom i en solsäng ! Ha ha...! Jag köpte också en men den har inte heller blivit använd. Ingen av oss trivs med att ligga still och pressa i solvärme. Till höger om den är son Mattias hallskåp från den tiden han bodde i Stockholm på Wolmar Yxkull. Det är egentligen ett bra skåp men vi har inte hittat någon användning för det än och nu har det väl gått 6 år sedan han flyttade till Seattle. Både solsängen och skåpet fick bli kvar.
Något slags skaklar till släpräfsa. Slängda!
Drickaflaska i trä. När vi var barn, både jag o Roland, så var det vanligt att man varje vecka kunde köpa en sån här dunk svagdricka av kringresande drickabil. Man lämnade in den tomma flaskan och fick tillbaka en fylld. De första dagarna smakade det riktigt bra med kolsyra i. Sen blev det allt mer avslaget och den bruna drycken fick ett vitt jästlager på botten.
Där jag växte upp var det Mörtsjöns bryggeri men här var det alltså Björke Bryggeri i Dals långed. Två av flaskorna gick till containern n är kvar
En kappsläde och en åksläde / korgsläde. De fick efter lite funderingar bli kvar. Vi trodde åksläden var trasig men det var inte så farligt.
- Bra å ha!
Fast till vad vet vi inte riktigt.
En bit räls från järnvägen som gick genom Sillerud på sin väg mellan Åmål och Årjäng. Rälsen revs upp för länge sedan och varför den här biten hamnat på Liane har vi ingen aning om. Den blev nog kvar, men jag är inte säker.
Det här är så roligt och vi såg framför oss hur hela familjen på Liane stod och smörjde in sig med Spenol hudsalva. Ha ha...! Annars var det vanligt att spensalvan som man köpte på mejeriet till korna användes till hand- och hudvård. Den är står kvar !
Hästar fanns det alltid på Liane. Det här måste vara en krans som någon häst har erövrat i någon travtävling, men vi vet inte vilken förstås. Den hänger kvar. Nu tror Roland att det var en seger med hästen Blidmin på istrav i Blomskog
Tvättmaskin var det här. Man lade kläderna i den här, hällde på hett vatten och tvättmedel, vaggade fram och tillbaka. Roland hjälpte sin mamma med det när han var liten. Då nådde han inte upp till handtaget där han håller nu utan fick stå på sidan och hålla nertill.
Här går tvättmaskinen ut genom fönstret och ner i containern. Den slängde vi.
Döstädning i uthusen på Liane 1
Borde ha varit gjort för länge sedan, döstädning i uthusen på Liane. Nu är det varken vi eller gården som ska dö snart, men jordbruket på gården för vår del har dött. Det finns massor av gamla grejor efter fyra generationer på Liane, lite ifrån varje. Vi startade idag och höll på hela dagen med släng. Det som åker ut här är en vedklyv från mitten på förra seklet. På baksidan är en stor klinga med en yxa på varje sida om hjulet, två kunde arbeta på den samtidigt. Roland fick lära sig som barn och klyva ved med den här. Det fanns inga skydd, inte ens handskar. Men det gick bra. Barn måste tidigt vara med i gårdens alla arbeten på den tiden.
Olsson o Hall har bra containrar för sånt här . Här ligger en betongblandare och en vedklyv och massor av plats kvar. Man behöver inte sortera heller, det gör uthyraren.
Nu är arrendatorernas kvigor här på Liane!
Det är så roligt att se kvigorna varje dag, här är det 20 stycken! Nu går de på Sönnare Brojâle som går ner mot älven och sjön.De badar gärna nere vid småbåtshamnen när det är så här varmt. Föralldel går de gärna ner och badar vid badplatsen också men det är det inte meningen att de ska göra. ;- )) Det finns stängsel som håller dem på rätt plats. Så här bra ska djur ha det på sommarnöje, de blir friska, glada och välmående. Så roligt att se djur här på Liane - Prästgården igen!
I eftermiddag ska jag bli bjuden på Morsdagsmiddag på Esters café. Det ska bli mysigt! För övrigt är det en lat söndag utan planerade förpliktelser.
Bondelivet på Liane är nu absolut avslutat
Här är mjölklappen från sista mjölkleveransen från gården 13 nov 1995. Vi hade så där 20 mjölkkor och det var inmätt 603 liter som mjölkbilen hämtade.
Nu har Roland låtit riva ut foderborden och gjutit igen rännorna så utrymmet ska kunna användas som förråd.
Lite nostalgi är det med de sista kotavlorna. Lindagull var en för sin tid duktig ko. Hennes föräldrar finns noterade på tavlan, hon var född 4 okt 1993, möjligen betäckt 20 december 94 och beräknat kalva 27 september.
Erik sådde igår här på Liane!
Bröderna Jakobsson i Långserud arrenderar jordbruksmarken på Liane. Deras söner jobbar för fullt med jordbruksarbetet. Iförrgår harvade Rasmus allt som skulle sås. Igår kom Götes son Erik och sådde. Det var osannolikt torrt och dammade otroligt mycket. Tur att han sitter i en modern traktor med AC och ordentliga dammfilter, annars hade det nog helt enkelt inte gått. Men allt blev sått med havre och ärtor. Det ska tas grönt och bli till foder åt gårdens kor. När man har ärtor med så behövs ingen gödning, ärtorna är gödning i sig, binder kväve. Idag är det dags att fara över alltsammans med välter för att platta till och binda fröna vid jorden. Regnet kom som på beställning under förmiddagen. Roland o Olle fixade igår så att kvigorna snart kan komma hit på sommarbete. De stängslade i vattnet i älven vid Sönnare Brojâle så de inte ska rymma den vägen.
Vårbruket är igång på Liane
Rasmus kom med stor traktor och stor harv och drog igång i ett damm-moln. Det är torrt. Vi arrenderar ut jordbruksmarken på Liane, tror det är 60 ha, fast jag vet inte precis. Det är bröderna Jacobson i Långserud som har hand om brukandet. Rasmus är son till Olle o Tina. Fast allt ska inte sås förstås, mycket är gräsvallar. Tror det är 15 hektar som ska sås i år med havre och ärtor.
Olle kom med diesel och tuffade runt med lilla Liane-traktorn en stund.
Rasmus haffade vi en stund för en pratstund på verandan
Sen kom Olle också och han ville ha kaffe förstås. ;- ))
Igår kväll fick vi plötsligt se en bror till Olle, Göte; på tv. Han berättade om de stölder som landsbygden drabbas av numera och som man behöver få stopp på. För en tid sedan blev en traktor stulen på gården Guterud. Den var värd drygt 2 miljoner. Man anmälde stölden en söndag morgon och tänkte att tullen och polisen kanske kunde speja lite vid gränserna. Men för att få till nåt sånt måste man ha åklagarbeslut och åklagaren började inte jobba förrän halv 8 måndag morgon. Så traktorn hann försvinna ut ur landet!!! Inte konstigt om Sverige blir ett paradis för internationella stöldligor. Långt om länge hittades traktorn i någon öststat, men det var mer tur än skicklighet. Sen funderade Göte också över om insatser från polis och tull skulle ha dröjt till måndag morgon om det varit ett bankrån med 2 miljoner i byte istället för en traktorstöld långt ute i den värmlandska bonde-bygden. Och det är värt att grunna på.
Roland kämpar med taket på vedförrådet
Det är mycket klänga och klättra upp och ner i stegen och på taket. Men nu är vindskivor målade och det är klart för att lägga på plåten. Det momentet behöver han hjälp med, sen är det färdigt! Och tornfalkarna är kvar, de har inte skrämts iväg, paret kommer ut ur gluggen ovanför fönstret på morgnarna.
Nytt tak på vedförrådet!
Det är alltid nåt som måste göras med hus, typ måla, snickra, fixa. Veden ska hållas torr, alltså blir det nytt tak på vedförrådet på Liane. Roland håller på själv just nu men får kanske hjälp så småningom. Hoppas de fina tornfalkarna inte blir bortskrämda. De brukar ju häcka här ovanför fönstret.
Måla inte när det blåser!!!
Det här är ett förråd, senast målat för så där 18 år sedan. Det började se trist ut så vi bestämde oss för att måla det idag fredag. Men det var fel dag!
För länge sedan var målarfärg lite tunn för man skulle röra upp det som låg i botten, länge måste man röra enligt anvisningarna. Och när man sen målade så rann målarfärgen nerför penseln, handen och underarmen när man målade ovanför sig.
Sen kom gelé-målarfärgen, den skulle inte röras men var så geleartad och tjock att man fick kämpa handen trött för att stryka ut den jämnt.
Dagens målarfärger har en annan struktur och det märks när man målar i blåsväder som vi gjorde idag. Den är halvtjock och dessutom seg på nåt vis. Den blåser ur penseln och hänger sig i långa tunna slajmlika strängar ut i luften och runt armar och ben på den som målar. Men man får bli kletig och kämpa och det gjorde jag i dag med den vita färgen. Rolands täcklasyr var inte så efterhängsen.
Dörren var lättare att måla liggande.
Här är en del färdigt
Här är allt färdigt! Skönt!
Det här får väl läggas till handlingarna som dö-målnng. Gissningsvis så är det dags för ommålning av förrådet igen om så där 20 år men då är det inte vi som målar. Då närmar vi oss de 90, sitter vid köksbordet och kollar på fåglarna, men målar inga hus. ;- )) Dö-städning håller jag ju på med konstant för att skona barnen från värsta släng-jobbet så småningom. Och bilen är min dö-bil. Nästa bil kör inte jag, det blir färdtjänst. Dö-bilen köpte jag förra sommaren, tänkte i god tid så jag skulle hinna lära mig automatväxel innan seniliteten slår till. Hybrid är den också och går alltså billigt det lilla den går. Det är bra när jag nu sällar mig till den lite knapra pensionärstillvaron. Man får planera för den framtiden och försöka vara realist.
Nu är det ladugårdens tur!
Roland ville få till en stor öppning till ladugården för att kunna utnyttja den på något sätt. Den har ju stått oanvänd några år. Den byggdes av Svensson, byggmästare i Åsebyn. Han hade 30.000 i ersättning för Liane och Prästgårdens ladugårdar men då räkandes inte något materiel med. Melvin Lewin sågade allt virke. Han hade en lastbil med en sågbänk o stor klinga. Thyko o Nils och Oskar Boberg körde allt virke från Liskifta, från Liskogen och så sågades det til bygget. De sneda stödbenen är hela stammar bortåt 10 meter långa körde de en och en på kälken ner till Liane. När de hade de här stockarna på släden så blev det vågmat ibland. Det innebar att kälken var ibland uppe luften. Det gällde då att styra rätt så att hästen hamnade rätt i skaklarna igen. Rolands pappa Thyko och farbror Nils bar tegelpannor till ladugården upp på taket. Den är 58 meter lång och 10, 35 m bred. De gjorde det på två och en halv dag och tjänade 25 kr varje dag eller för alltihop. Vet inte riktigt.
Som kuriosa berättas att spänn gick ur klingan för Melvin. Då tog han loss klingan, hängde den i ett rep över axeln och gick till ålderdomshemmet i Guttarbol. Där fanns en gammal nedlagd smedja, men det fanns ett stort städ kvar. Melvin knackade ut spänn i klingan, en konst var det. Kanske med en kulhammare, började i centrum på klingan och arbetade sig ut.
Han som gjorde murarjobbet på ladugården han gjorde det på sommaren. Han bodde i ett tält nere vid sjön, vid bryggan. Han var en charmör och hade damsällskap i tältet. Då gick Rolands pappa Thyko och Ragnar på Holstorpet dit och drog opp tältpinnarna. Sen skulle de springa därifrån, men Ragnar snubblade på snörena och ramlade. ;- ))
Grannen Seffrin (Severin Karlsson på Litorpet som vår tax är uppkallad efter) grävde alla plinthål. Varje hål var 60 cm gånger 60 cm och 1.20 djupa dvs frostfritt. Han var ju handikappad med klumpfot men klarade detta.
Harry Hvitfeldt var med och målade ladugården. Han målade för hand en minnesstämpel,1937, med en handmålad cirkel runt och den är absolut cirkelrund, fint hantverk.
Den här ladugården och den på Prästgården var de första här som byggdes med fribärande stödben.
Den är byggd för 16 mjölkkor, 4 hästar i stallet, stor fölbox, 6 kalvar och en grisegåle.
Det var ju dessutom två stora lador för hö / halm / spannmål. Man tröskade inomhus på den tiden. Och en höskulle ovanpå alltihop.
Taket lades om på femtiotalet eftersom det var något fel på tegelpannorna. De släppte in vatten och frös sönder. Det jobbet var Rolands morfar Agnar med på och hans son Kjell, kanske någon mer
Nu måste en del av väggen rivas för att sätta dit en större dörr. Enligt Erik på Öna så ska man börja riva väggar nerifrån. Sen gör tyngdlagen en hel del av jobbet. Han gillade att riva väggar.
Nu är det Erik och Roland som river.
Inne i ladugården så har Roland bilat bort foderbordet. Och visst är det nostalgi att se de gamla tavlorna på korna som hänger kvar.
Samtidigt så har Evert fått byta takrännan. Och han har kollat så vattnet kommer att rinna åt rätt håll. ;- ))
Magasinet på Liane
Det här är magasinet (Boa) på Liane. Roland har låtit måla det förut, bytt tak och fick hjälp av Robin att göra en klättervägg på gavelsidan. Det byggdes någon gång på 50-talet, (51 eller 52 enligt Åke på Elgtån), av Helge på Tallbacka och hans bror Ivar (vaktmästare på skolan i Svensbyn, gift med Hagar vars mobror var Oskar Boberg på Liane som var Rolands farmors bror). Kanske var en tredje broder Kalle i Kjestad med också. De var duktiga hantverkare, Ivar var också smed.
Magasinet användes till förvaring av spannmål i de två översta våningarna. Det bars upp för trapporna i säckar som var uppåt 100 kilo tunga. Sen byggdes en spannmålstork på andra våningen och när Roland var bonde så skickades kornet och havren dit upp med en maskin in genom en öppning i väggen för att läggas på torken. Sen sattes fläktarna på och blåste luft genom säden så att vattenhalten skulle gå ner och det kunde förvaras utan att bli förstört. Spannmålet krossades sen vartefter under året och användes till foder för korna.
Numera fyller spannmålstorken ingen funktion så Erik o Evert fick ta bort den.
Magasinet är mycket gediget byggt, skulle ju kunna bära stor tyngd. Det är tätt mellan bjälkar och takstolar
Roland pekar ut en gammal gedigen hantverksmässig skarv, Fransk lås.
På andra våningen finns nu ett fint trägolv när torken är borta. Om det regnar vid midsommar kan vi ha mat och dans här ;- )) Asch, klart att vi inte ska ha men det fria utrymmet ger möjligheter och plats för förvaring
Magasinet skulle kunna bli ett vackert bostadshus med hela tre våningar ;- )) Fast det är inte aktuellt just nu.
Magasinet är alltså tre våningar och två stadiga trappor leder opp. Det var här som man förr bar spannmål i säckar upp. Ibland kunde det bli en tävlan om vem som kunde bära mest och tyngst. Längst ner i magasinet brukade Rolands mamma Maj ha salttinan och där hängdes också slaktade grisar upp
Tor Axelsson på Furnäs, lanthandlaren, levererade allt virke till magasinet när det byggdes. Hans namn finns här o där på trävirket. Han hade ett stort sortiment, från mjöl och socker till byggmateriel och kläder. ;- )) Nästa projekt på gården är att ta upp en större öppning i ladugården. Det pågår nu och mer om det i inlägg framöver.
Färdighugget i skogen för i år
Roland har avslutat årets skogsarbete i egna skogen. Det mesta är nog utplockat här uppe efter vägen till Sandevad.
Det är upplagt i olika sortiment och väntar på att hämtas, förhoppningsvis innan tjälen släpper.
Nu börjar Roland med veden istället. Vi eldar ju med ved i vedpanna så det går åt en del under ett år.
Liane Gård - Lihaget ....
... heter vårt hus. Vi byggde det 1977, har alltså bott här i drygt 40 år. Vi började gräva grunden i april, den dagen då jag kom hem från BB med yngsta barnet, son Mattias som nu bor i Seattle. Sen flyttade vi in på hösten, i oktober till älgjakten. Då hade vi alltså tre barn med oss; Malin drygt tre år, Markus nästan två år och Mattias ett halvår. Huset blev m.a.o. fullt direkt och det var skönt att äntligen få gott om plats. Dotter Malin bor nu i Umeå och son Markus i Stockholm.
Innan vi började bygga så högg Roland ner skogen som var här. Ett mindre skogsområde kallas hag här, därför blev Lihaget husets namn, alltså ett mindre skogsområde på Liane Gård. Platsen valdes, nära Liane, för Roland var inriktad på att ta över jordbruket på föräldrahemmet. Så blev det också så småningom. Det var först mjölkkor och senare köttdjur sammanlagt 20 år. Men dels blev det olönsamt att bara ha 20 djur, dels blev Roland allergisk mot nötkreatur så det avslutade vi. Roland, som är snickare från början, återgick till att ha en liten byggfirma. Jordbruksmarken, tror det är 60 hektar, arrenderades ut till bröderna Jakobsson i Långserud. De har tagit väl hand om den sedan dess.
Skogen, tror det är så där 100 hektar, sköter Roland själv förstås. Det är liksom vinterjobbet varje år.
Tja så här blev det. Jag gillar fortfarande huset och att bo på Lihaget, fast nu när vi blir äldre kan jag ju ångra att vi byggde hus med källare. Det blir mycket spring i trappan och det kommer vi inte att orka på ålderns höst. Men fint är närheten till vilda djur och natur. Dessutom har vi haft tur och fått jättebra grannar på Litorpet och Ligärdet rätt nära oss. Det betyder mycket.
När jag ser bilden så här så inser jag att vi måste ta bort tujan och idegranen vid husväggen. De är för stora nu. Och jättegranen till vänster bakom huset ska bort. Den var en liten planta när vi byggde. Sen var den julgran med belysning i många år, men nu tar vi oss inte upp i den ens med skylift.
Längst fram i bild till vänster finns ett lönnträd som numera är rätt stort. Det hängde med som liten planta när min mamma flyttade hit syrenbusken från mitt föräldrahem. Det växte två stora lönnar vid infarten till föräldrahemmet i Bäck. Mamma flyttade hit många perenner, buskar och träd. Det mesta finns kvar, växer och frodas.
-Hej då timret som växt på Liane!
Bilarna hämtade timmerstockarna igår och i natt. Om det är någon tall med så tror jag den ska gå till Hilmer, men gran neröver Sverige, ev med tåg. Lamporna är otroligt effektiva och lyser upp arbetsplatsen. Roland lät göra en liten slutavverkning på drygt 1 hektar och nu är det mesta hämtat. Gårdens träd är på många sätt gårdens historia, jag har skrivit om det i ett tidigare blogginlägg under kategorin "GÅRDEN" till höger här på bloggen eller i raden nedan.