Döstädning på Liane del 4. Hej då hökanonen!
Den var en revolution när den kom, hökanonen med fördelare. Den sprutade opp hö på höskullen (höränne) och fördelade det över ytan. Innan dess här på Liane så var det höhissen som gällde. Den drog opp 800 kilo i nätet i varje lass som kom med självlastarvagn och så kunde man köra lasset med hissen bortöver höskullen och släppa ner det på lämpligt ställe. Men sen måste man gå upp och dra ut höet mot sidorna så det inte blev liggande för mycket på mitten och för tätt ihop för då blev det snabbt värme och det hela kunde självantända. Det var slititigt arbete i slutet på dagar med höskörd och ofta varmt. När sen hötorken knäpptes på så kom en dust av värme opp genom höet. Jag minns för jag var också med och stretade även om jag inte orkade så mycket. När den här hökanonen kom så var den kopplad till ett rörsystem som fördelade höet över hela höskullen. Man slapp det här momentet av att dra hö ut mot sidorna på ränne!!! En revolution i skördearbetet. Roland har skottat in många ton i den här genom åren. Det gick 800 kilo hö i varje vagn och det skördades så där 110 - 140 vagnar per säsong på Liane - Prästgården medan vi hade hand om jordbruket själva.
Nu går hökanonen i containern för vidare färd till tippen (nja kanske metallåtervinning då) och visst är det med en lättnadens suck. Glada att vi inte fortsatte med jordbruket i motiga tider utan avvecklade det medan vi kunde utan att ha försatt oss i en omöjlig situation rent ekonomiskt. Jordbruk och djur var roliga arbetsuppgifter och vi hade verkligen velat fortsätta men det passade oss nog inte på den stordriftsnivå som är nödvändig idag för att det ska fungera praktiskt och ekonomiskt. .
Kommentarer
Trackback