Måla inte när det blåser!!!
Det här är ett förråd, senast målat för så där 18 år sedan. Det började se trist ut så vi bestämde oss för att måla det idag fredag. Men det var fel dag!
För länge sedan var målarfärg lite tunn för man skulle röra upp det som låg i botten, länge måste man röra enligt anvisningarna. Och när man sen målade så rann målarfärgen nerför penseln, handen och underarmen när man målade ovanför sig.
Sen kom gelé-målarfärgen, den skulle inte röras men var så geleartad och tjock att man fick kämpa handen trött för att stryka ut den jämnt.
Dagens målarfärger har en annan struktur och det märks när man målar i blåsväder som vi gjorde idag. Den är halvtjock och dessutom seg på nåt vis. Den blåser ur penseln och hänger sig i långa tunna slajmlika strängar ut i luften och runt armar och ben på den som målar. Men man får bli kletig och kämpa och det gjorde jag i dag med den vita färgen. Rolands täcklasyr var inte så efterhängsen.
Dörren var lättare att måla liggande.
Här är en del färdigt
Här är allt färdigt! Skönt!
Det här får väl läggas till handlingarna som dö-målnng. Gissningsvis så är det dags för ommålning av förrådet igen om så där 20 år men då är det inte vi som målar. Då närmar vi oss de 90, sitter vid köksbordet och kollar på fåglarna, men målar inga hus. ;- )) Dö-städning håller jag ju på med konstant för att skona barnen från värsta släng-jobbet så småningom. Och bilen är min dö-bil. Nästa bil kör inte jag, det blir färdtjänst. Dö-bilen köpte jag förra sommaren, tänkte i god tid så jag skulle hinna lära mig automatväxel innan seniliteten slår till. Hybrid är den också och går alltså billigt det lilla den går. Det är bra när jag nu sällar mig till den lite knapra pensionärstillvaron. Man får planera för den framtiden och försöka vara realist.
Kommentarer
Trackback