Inga Magnusson

Roland ville få till en stor öppning till ladugården för att kunna utnyttja den på något sätt. Den har ju stått oanvänd några år. Den byggdes av Svensson, byggmästare i Åsebyn. Han hade 30.000 i ersättning för Liane och Prästgårdens ladugårdar men då räkandes inte något materiel med. Melvin Lewin sågade allt virke. Han hade en lastbil med en sågbänk o stor klinga. Thyko o Nils och Oskar Boberg körde allt virke från Liskifta, från Liskogen och så sågades det til  bygget. De sneda stödbenen är hela stammar bortåt 10 meter långa körde de en och en på kälken ner till Liane. När de hade de här stockarna på släden så blev det vågmat ibland. Det innebar att kälken var ibland uppe luften. Det gällde då att styra rätt så att hästen hamnade rätt i skaklarna igen. Rolands pappa Thyko och farbror Nils bar tegelpannor till ladugården upp på taket. Den är 58 meter lång och 10, 35 m bred. De  gjorde det på två och en halv dag och tjänade 25 kr varje dag eller för alltihop. Vet inte riktigt. 

 

Som kuriosa berättas att spänn gick ur klingan för Melvin. Då tog han loss klingan, hängde den i ett rep över axeln och gick till ålderdomshemmet i Guttarbol. Där fanns en gammal nedlagd smedja, men det fanns ett stort städ kvar. Melvin knackade ut spänn i klingan, en konst var det.  Kanske med en kulhammare, började i centrum på klingan och arbetade sig ut. 

 

Han som gjorde murarjobbet på ladugården han gjorde det på sommaren. Han bodde i ett tält nere vid sjön, vid bryggan. Han var en charmör och hade damsällskap i tältet. Då gick Rolands pappa Thyko och Ragnar på Holstorpet dit och drog opp tältpinnarna. Sen skulle de springa därifrån, men Ragnar snubblade på snörena och ramlade. ;- ))

 

Grannen Seffrin (Severin Karlsson på Litorpet som vår tax är uppkallad efter) grävde alla plinthål. Varje hål var 60 cm gånger 60 cm och 1.20 djupa dvs frostfritt.  Han var ju handikappad med klumpfot men klarade detta. 

 

Harry Hvitfeldt var med och målade ladugården.  Han målade för hand en minnesstämpel,1937, med en handmålad cirkel runt och den är absolut cirkelrund, fint hantverk. 

 

Den här ladugården och den på Prästgården var de första här som byggdes med fribärande stödben. 

 

Den är byggd för 16 mjölkkor, 4 hästar i stallet, stor fölbox, 6 kalvar och en grisegåle.  

 

Det var ju dessutom två stora lador för hö / halm / spannmål. Man tröskade inomhus på den tiden. Och en höskulle ovanpå alltihop. 

 

Taket lades om på femtiotalet eftersom det var något fel på tegelpannorna. De släppte in vatten och frös sönder.  Det jobbet var Rolands morfar Agnar med på och hans son Kjell, kanske någon mer