Inga Magnusson

Döverud visas imorgon lördag av mäklaren  som har annons på huset via Hemnet, Årjängs kommun. Det är föranmälan till visningen, antar att man inte kan vara många på en gång i Corona-tider. Spännande för oss att få nya grannar här borta i skogen. Vi hoppas förstås att det blir fastboende och gärna någon vi känner. 

 

Imorgon blir det mer funderingar här om tomatodling och hur man kan lösa det med behov av mycket ljus.

Fem såna här byttor har jag med fem små skott i varje. Men de är för gängliga och stretar envist mot fönstrets ljus. Jag har fått rådet att försöka ge dem mer ljus antingen med en skrivbordslampa över eller ett speciellt lysrör från blomsterhandel.  Det vore nog inte så dumt, jag har inget söderfönster att ställa dem i.  Jag ska speja lite vad man kan skicka efter eller om jag kan låna av någon som har men inte använder. 

Vi har ju inga gäster. Vi träffar inte goda vänner inomhus. Så vitt jag vet  har ingen använt vår gästhandduk på nästan ett år! Den var fortfarande helt ren men kanske lite dammig.

;- )) Jag bytte i alla fall ut den mot en ny!  Vi lever i märkliga tider.  

 

 Umgås inomhus gör vi alltså inte, trist är det, ses utomhus ibland, men det blir inte detsamma. Det finns sånt jag skulle behöva göra, besöka frissa, tandläkare, hälsovård och optiker. Men det får vänta, vi håller oss så isolerade som det är möjligt för att undvika smitta. Hoppas Corona-eländet går över.

 

Imorgon bitti lägger jag ut fantastiska foton som äldsta barnbarnet i Umeå, Moses, har tagit i Fengersfors. Jag har lov att göra det.

Vi bor verkligen på en tyst plats, inga flygplansleder, inga stora vägar, inget samhälle nära. Vi har haft tyska sommargäster som sagt att de sover 12 timmar per dygn när de är här,  för inget väcker dem, sånt händer inte i Tyskland.

 

Idag var det ännu tystare än vanligt. Den starka kylan  de senaste dagarna har stelnat allt, vattnet i bäckarna bildar trappor av is, hörs inte, inget vågskvalp i sjöarna. På träden finns snö som dämpar. Idag var det heller ingen vind, inte minsta vindpust.  Det var nästan som att man kunde ta på tystnaden, så kompakt var den. Jag stannade och lyssnade ibland! Ett märkligt fenomen är det i vår moderna samhälle. 

 

Dom har grott nu, tomatfröna! Och det i alla fem krukorna. Va roligt! Nu får jag passa dem med vattning och vända från ljuset. Det startar i alla fall bra!

Det blev kanonfint väder idag också. I morse var det drygt -20 grader men solen värmde skönt. Skidtur blev det för mig och nya spår är lagda från sommarhuset ända  ut på storsjön.  Tyvärr snöar det väl igen i morgon eftermiddag. Seffrin fick en lång promenad på isen. Jag lyckades träffa ett par kollegor som var ute och gick, vi fick en pratstund. Uppskattat! Men annars så var det inte så många på sjön idag som igår. Roland o jag grillade korv idag igen till lunch och tog en fika. Bortåt halv 4 dags att dra hemåt, för solen går ner. Vi hade prickat in semlor då, roligt att det finns glutenfria bullar på Ica Sillerud att göra av.

 

Nej det är inte här på Liane som det finns kolibri. Vi fick bild från son Mattias i Seattle. Han och hans fru har en kär och återkommande gäst bland fåglarna, en kolibri. Den har en osannolikt lång näbb och i den näbben en lång tunga som den sticker in i kolibrimataren för att suga i sig  sockervatten som finns i den. 

Skidor och midjekoppel på taxen! Det har varit efterlängtat och idag funkade det. Roland gjorde spår vid sommarhuset, det är betydligt mer snö där än här uppe i viken. Det gick bra, fast Seffrin  drog omkull mig en gång. Det blev ett häftigt ryck när han samtidigt fick vittring både på jaktkompis Thomas och kålbullar. Jag bröt i alla fall ingenting utan vi fortsatte. 

 

Här ligger dom, 10 levande valpar ( en var dödfödd) och Ynwa mår bra. De föddes under natten och morgonen idag.  Det blev 7 hanar och 3 tikar. 

 

 

Jag har inte odlat tomater förut, i år är det premiär. Fem olika sorters frö fick jag av god vän på facebook. Varsin liten bytta till fröna hade jag inte så det fick bli fem frön i varje stor kruka. Då har jag några frön kvar av varje om det skulle misslyckas och jag får göra om. Borde ha varit finkornig såjord men det hade jag inte, bara vanlig blomjord, det får duga. Sen när fröna har grott och blivit små plantor ska de planteras om i varsin liten kruka, ska inte vara för stor först läser jag i informationen. Nu har jag ställt krukorna varmt i ett fönster,  element är under så det borde ge god värme. Bara att vänta och se! 

 

Det går inte att släppa hund här hos oss pga skaren. Roland var bjuden på harjakt på Värmlands Näs. Det blir ute i Vänern med Skoghallsverken på andra sidan, syns här i bakgrunden. Det blev upptag och jakt men svårt att driva, torrt och kall snö. Fin dag i alla fall med trevligt sällskap

 

Jag gick en tur med Seffrin. Det blev ingen sån där snygg rundtur. Vi gick lite fram och tillbaka i skogen för att slippa blåsten. Först blev det Spriklerud, sen hit till Sönnare Murstenstjärn och till slut gick vi till Hol över skogen.  Fint var det och inga vilda djur, bara spår av förstås. 

 

Sönnare Murstenstjärn är ett fint lite skogstjärn, en liten bit av tjärnet hör till Liane. Här fryser isen snabbt. När barnen var små var det ofta här vi startade vintern med skridskor och spark. På sommaren är det en fin liten fågelsjö.

 

Fyra goda vänner kom till oss vid sommarhuset så vi kunde grilla i solskenet med  bra avstånd. Solen värmer faktiskt nu mitt på dagen och det blev dropp från taket, första gången i år. Först på morgonen var det rejält mulet och rätt kallt med lite nordlig vind. Det testades pimpel men inget napp. Jag gick nästan ända hit ut men blev mött av Roland.

 

Och det här jobbar Robin med, kapa hela träd och kapa grenar i träd som ska stå kvar! Ibland får vi såna här bilder. Helt obegripligt enligt mig som är så höjdrädd. Jag är bara full av beundran och så håller jag förstås tummarna att han inte ska dratta ner. Och att de kapade träden inte ska ramla över hus.  När han är här hos oss på besök så kastar han sig gärna över avverkningar också, fast då blir det i markhöjd, inte som high-climber.   

Det blev premiärtur idag för Roland med de nya långfärdsskridskorna. De fungerar. Kanske kan man flytta kängfästet lite längre fram. 

 

Idag blir det premiär här på Östra Silen som har fin is! Det ska bli spännande! Jag tycker att de ser gigantiska  ut, men storleken ska stämma överens med skostorlek och egen längd. 

Våra arrendatorer, Bröderna Jakobsson,  på Guterud är snälla och hjälpsamma. Just nu finns det 314 mjölkkor hos dem och en hel del andra djur också, bl.a. kalvar som får vara ute i igloos med täcke på sig. :- )) Vi hämtade ensilage hos dem  till stödfoder åt våra rådjur. Nu finns det vid ladugården på Liane att hämta och hos Lennart i Ängkasa. Fint ensilage som det här, doftar till och med gott, påminner lite om tobak. 

Jag försökte ju gå med skidstavar men det var helt misslyckat, ställde dem genast ifrån mig. Idag har jag testat att gå med riktiga gå-stavar, lånade av en god vän,  och det funkar bra, ska köpa såna. De fjädrar förstås och har dubbar, man ställer in höjd och kilo tror jag. Det är ju inte så ofta jag går utan hund men ibland och då kan det vara bra att gå med stavar. Idag var vi ute ett par timmar jag och Seffrin. Det var soligt och vackert men blåste sur nordan så vi gick det mesta i skogen där det är lä. 

 Jag beställde och fick värmesulor, tyckte att jag behövde det, jag som är så frusen om fötterna. 

 

Oj vilka fina is-kristaller det är överallt!