Inga Magnusson

... har hittats hos en konsthandlarson i München. Det är 1.500  tavlor som nazisterna beslagtog i Tyskland och gömde undan. Antar att det var vad man kallade "entartete Kunst", dvs konst som man ansåg vara fördärvlig, bl.a verk av Chagalle och Picasso.

... är en grymt rolig sida. Den har funnits i många år nu och uppdateras ständigt. Jag hamnar alltid i skrattkramper när jag läst några sidor.

... är jag förstås när sonens spel får så mycket beröm, särskilt som han är en av dem som ansvarar för hur spelet ser ut rent bildmässigt. Jag kan ju skvallra om att han alltid gillat bilder och det var tacksamt att mata honom med konstböcker redan från fyra års ålder och att prata om hur olika konstnärer jobbat för att få fram just sin bild.  Bildintresset hängde i. Så småningom  läste han konstvetenskap nåt år på universitetet i Stockholm. Battlefield 4, spelet som är på sluttampen i produktion,  visas nu upp stort på spelmässan E3 i USA någonstans.  Men sonen är inte där. Han kanske kommer hem istället till sin gamla niondeklass jubileum, om han inte glömt bort.

... såg Kalle Anka på julaftonen! Nytt rekord tror jag. Jag var en av dem som tittade, självklart. Utan Kalle blir det ingen jul. Man kan lura svenska folket på pensioner, skatter,  folkaktier, SJ, elpriser, banker och mycket annat, men man kan inte ändra på Kalle, inte en enda liten sekvens utan att det blir stort rabalder. Vi är ett märkligt folk här uppe i den höga nord. Någon borde vetenskapligt reda ut vårt känslomässiga förhållande till den här ankan och de andra djuren i Disneys story.  

Disney har tagit bort några sekvenser i julfilmerna. De har ansetts vara kränkande på olika sätt genom att förmedla en stereotyp bild av grupper av människor. Det är inte så lätt det här att hänga med i vad som för tillfället är politiskt korrekt. Jag tänker igen på Tin-tin-palavern. Om man börjar rensa och ska vara konsekvent så blir det inte mycket kvar av decenniers produktion när det gäller film, tv, böcker, video och annat. Var hittar vi sånt som är fritt från den egna tidens värderingar? Samtidigt vill vi naturligtvis  inte förstärka olämpliga fördomar. Just det som man nu tagit bort i Disneyfilmerna har jag nog själv aldrig uppfattat som schabloner när det gäller  ras eller religion, trots att jag måste ha sett sekvenserna minst 50 gånger !

... är i kris. Och det är tydligt för alla o envar som har letat sig dit de senaste åren. Jag gick snabbt igenom det nu senast när vi var på Moderna, det ligger ju vägg i vägg. Men det fanns inget att se mer än i princip en massa lika mönstrade kartonger i samma storlek. Jag vet inte vad de symboliserade och nästan ensam var jag där också. Det finns en permanent utställning om byggnadskonst historiskt sett och den är helt ok som undervisningsobjekt. Men i övrigt så är det Nada! Man säger i den kritiska artikeln att man experimenterar sig fram, men det är nog det minsta man gör. Trist är det!

Det var flera utställningar förstås på Moderna museet, men den bästa var "He was wrong" där Picasso ställs mot Duchamp. Båda var stora, men stod för helt olika inriktningar. För Picasso var konsten allvarlig och utvecklande. Hans liv var hela tiden konst i olika faser av förändring; kubismen, blå period osv . Picasso gjorde målningar och skulpturer med stor skicklighet.   Duchamp drev med konstens allvar. Han ifrågasatte värdet av hantverkskunnighet och menade att det var tanken som ett konstverk skapar som var det väsentliga. Han ansåg att en porslinsurinoar, en flasktork exempelvis kunde vara konstverk i sitt rätta sammanhang, dvs utställt som konstverk. Hans konstverk i sig imponerar inte på mig men han är nödvändig på något sätt för att tydliggöra debatten om vad konst är för nåt och vad den har för syfte.

 

Bilderna och konstverken var inte nya för mig, jag har sett massor av Picasso både i olika sammanhang i Sverige och den stora samlingen i Berlin (Bergruen heter den väl?),  men hängningen här var kanonbra. Det blir bra att hänga i den här mörka källaren med sparsam belysning och mest på bilderna.Och Picasso kan man se på nära håll också, precis som presenterades här.

 

... var en upplevelse. Hon var en finsk konstnärinna som föddes för 150 år sedan och hon räknas med rätta som en av Nordens största. Fast jag får erkänna att hon för mig varit ganska okänd tidigare. Har bara missat henne.

 

Hon visade tidigt talang och utbildade sig i Paris och i England (St Ives). Undervisade en period på konstskola i Finland.  Hennes måleri utvecklades hela tiden, från det naturromantiska detaljerade till mer modernistiskt och avskalat. På Waldemarsudde visas nu en stor utställning med många målningar. Highlites är förstås barnporträtten. Hon lyckas fånga ögonblickets uttryck och kroppsspråk. Min favvo är  den lilla flickan som sitter delvis insvept i ett lakan och tittar på en blomma.

 

Under sina sista två år i livet så målade Helen många självporträtt, 40 stycken tror jag, kanske helt enkelt i brist på modeller. Hon var då gammal och bodde i Finland, dit hon flyttade undan kriget.

.... såg jag. Inte bara hans fantastiska akvareller och oljemålningar av fåglar, utan också honom själv, målandes en stor bild. Han ska fortsätta att måla på den bilden varje dag under tiden utställningen pågår, till den 20:e januari 2013 och då ska den förhoppningsvis vara färdig. Utställningen har titeln "Närvaro" och omfattar en mängd av Lars bilder. Mycket sevärd!

 

... såg vi. Han var en klassiskt god fotograf som samlade bilder från både vardagliga och spektakulära miljöer över hela världen, långt innan det blev vanligt. Han är död sedan så där 10 år och det här var en stor retrospektiv utställning som jag tror ska till Berlin senare.