Inga Magnusson

 Här firar husse Jazz första hare idag fredag efter att några timmar ha kryssat i skogen med hund och hare.  Detta är stort.

Oavsett utgången av den rättegång som nu inletts om vem som egentligen skrev manus till "Kristina från Duvemåla" så kan Björn och Benny bli de som drar det kortaste strået.

Peter Kadhammar i Aftonbladet har valt sida!  Det kan man läsa mellan raderna. Han beskriver Björn och Benny som resursstarka, överlägsna  och  löjligt lika figurer, med likadana frisyrer, kläder osv. De citeras dessutom sägandes  småelaka saker som ungefär att vi betalade hellre 5 miljoner än att någon skulle säga att vi lurat en gubbe. Det är ju onekligen cyniskt och von oben på ett sätt som inte gör sig bra i media.

Motståndaren Seth beskrivs däremot som en okänd men yrkeskunnig person som får kämpa i rätten för att bli betraktad som proffs. Det antyds också att det inte är pengarna han strider för utan sin yrkesheder.

Nu till den stora frågan: Vad gör resten av media? Väljer var och en en egen väg för en gångs skull?

Eller ska det bli som vanligt att alla väljer samma vinkling,  en bred mainstream utser syndabockarna direkt. Dessa ska det sedan hackas ner på hela tiden under processens gång; ja inte direkt förstås, men som vanligt mellan raderna och i rubrikerna.

Om fler hakar på Kadhammars David - Goliat - tema så är Björn och Benny rökta. De har  i så fall  i ett slag tappat hela den gloria av otadlighet och upphöjelse som vilat över dem  i svenska folkets ögon under decennier.  Och den var kanske en dyrbarare skatt  att förlora än de fiktiva pengamiljoner som nu står på spel.    

Roland betraktar inspelningen av isfiskeprogram enligt bild inne i Nya Wermalandstidningen i fredags.

Om jag nu ändå håller på och svingar piskan  över filmmakare (se förra inlägget!) så kan jag lika gärna fortsätta med Marie Antoinette!

Vi hade tänkt se den filmen när vi var på besök hos sonen i Stockholm. Den hade fått fina recensioner och verkade sevärd. Men av olika skäl valde vi Borat istället  och det har vi inte ångrat. Den var ju suveränt bra som jag beskrev i ett tidigare blogginlägg.  Vi tänkte eventuellt se den en gång till eftersom en del gick förlorat i skrattattackerna när vi såg den i Stockholm.

Men nu kom alltså Marie A-filmen till Årjäng i söndags och då slog vi till med ett filmbesök på hemorten. Det är inte så ofta eftersom vi hellre brukar åka de 8 milen till Karlstad och kombinera film med gott restaurangätande i trevligt sällskap. 

Vi bänkade oss alltså förväntansfulla tillsammans med några andra entusiaster  i den stora ödsliga aulan. För att riktigt fira tilldragelsen så köpte vi en burk popcorn att dela på.  Här skulle det bli  movietime med de rätta ingredienserna!

Efter en halvtimme av filmen så var stämningen lätt moloken och folk småpratade  med varandra i publken. Vi satt och tittade lite förstulet på varandra och undrade när handlingen egentligen skulle börja. Filmen var fortfarande inne i den inledande fasen som brukar ta så där 5- 10 minuter. Den som  karaktäriseras av småtrist presentation av miljöer och personer samt en lätt bakgrundsteckning till själva storyn. 

Efter ytterligare en halvtimme såg vi fortfarande inte skymten av handling. Det var bara intill leda upprepningar av kostymparader, närbilder på slafsigt ätande,   häst -och vagnåkande fram och tillbaka. Men helt utan fungerande  dialoger, utan sammanhang, utan förväntan, utan spänning, utan skådespelarengagemang.   Helt platt!!  Intet!!

Då gick vi!  Vi åkte alltså hem mitt i filmen: Jag för att börja med årets beställningar av läromedel till min undervisning, vilket var betydligt mer underhållande än filmen och gubben tog en whiskey för att bli av med den värsta ilskan över att låtit sig luras att  gå på en dålig film.

Kort sagt: Marie Antoinette är en skitdålig film, gå inte på den!

Han satt länge på hygget och kikade. Sedan smög han upp o stannade framför mig. Satt stilla o tittade på mig. Jag tog kortet. Men på de två sekunder det tar från klicket till bild så vände han på huvudet för att försvinna snabbt åt vänster på bilden. Det är fina upplevelser på jakt.

De var skitbra, Refreshments i Karlstad, konsert på CCC i går kväll, onsdag. Försökte skriva då men det gikc inte komma in på bloggen alls.

Refreshments skriver ny 50-talsrockmusik och de gör det suveränt bra. Att sedan sången mest är bräkande och publikkontakten 0 spelar ingen roll. De spelar sina låtar på scen och det gör de bra. Det blir ibland en del mellansnack och där hamnar de i samma kategori som Carola o Triple and Touch. De är alltså inte ett dugg roliga och bör minimera pratet på scen.

Förbandet var från Sandviken o de sjöng också nya låtar i samma genre. De var också grymt bra, men jag minns inte namnet på bandet.

Antagligen vet Refreshments själva om att de inte är live-band så de hade kallat in gamla  scenrävar som gästspelare: Mats Ronander o Nisse Hellberg (Wilmer X). Då lyfte showen rejält, fick mer variation och det blev inte bara riktigt bra utan suveränt.  Det låg hela tiden ett tungt dunk i bakgrunden och sen var det fina gitarrsolon, bra pianospel som Jerry Lees och en sax med också.

Dessutom bjöds på en liten privatshow av en person ur publiken (tror jag) Alla som var med vet vad jag menar och han borde nog ha haft en del av gaget.

Testar bara om det går att göra blogginlägg.

GRATTIS skickar vi till Lennart J o fru i Karlstad som fick en liten dotter idag på morgonen klockan 9.52!
Allt avlöpt väl och alla mår bra!

Baldersnäs är en gård i norra Dalsland några mil från oss. Den ägs numera av Ingvar Oldsberg som säger sig vilja satsa ett antal miljoner på verksamheten. Vi var i år, för ett tag sedan på julmarknad här. Den lockar varje år tusentals människor och är trevlig.

Vi åt mat på Baldersnäs i samband med julmarknaden och det var tyvärr lätt sunkigt. En städerska for runt och skurade golv under tiden. Vid kaffet såg det ut så här hela tiden: stora kaffefläckar på duken, en kvarglömd låda med lortiga glas på väg till disk och en smutsig disktrasa i.  Sillavdelningen på julbordet var ok men köttbullarna oätliga enligt allas bedömning i vårt sällskap, stenhårda och gjorda på grovmalen färs.

Tråkigt att Baldersnäs inte ska få riktig ordning på sin restaurang för miljön inbjuder verkligen till att åka dit och äta gott.  Vi har varit besvikna ett par gånger tidigare också. I somras var vi där på grillmat. Det skulle ha varit filè men det var det inte erkände grillaren när vi frågade. Vid något tillfälle har vi fått vänta orimligt länge på att bli serverade.

Mannen som har hand om restaurangen o oftast tar upp beställningar är engelsman. Han pratar visserligen svenska men med mycket dåligt uttal och fort så det är svårt att förstå vad man egentligen har kommit överens om i beställningen. Man frågar om ett par gånger men ger ofta sen upp o hoppas på det bästa. För äldre, som inte pratar engelska måste det vara väldigt svårt.

Vi åt lite mat också på restaurangen. Borsdekorationen där var enkel men snygg. Den var också lagom stor, tog inte plats från matutrymmet.

Och en hel avdelning med Bräutigams marsipangrisar. Urläckra! Jag handlade förstås!!
Under tiden gick gubbarna och provsmakade allt möjligt; ost,  korv, bröd, sillar, lax. Vi köpte jättegod rökt lax som blev middag dagen därpå.  Baldersnäs gör också en väldigt god glögg som vi "investerade i"

Vi var på Baldersnäs julmarknad för ett tag sedan. Det bästa med julmarknader är maten. Här väldoftande stora bröd.

Angående vårt Stockholmsbesök helgen 16-19 november; funderar på att boka biljetter till Golden Hits. Är det någon som har besökt detta evenemang och som har synpunkter på om det är prisvärt eller inte?

REA var förstås uppbokat redan liksom en del annat. Jag är sent ute märker jag.  Förslag på utställningar, konserter o annat mottages fortfarande.

Jag överlevde dagens besök hos tandläkaren. Ligger här nu behandlad både här och där  i munnen, välbedövad och därmed mindre talför än vanligt, så jag avstår undervisningen till vikarie idag. Men tack o lov så behöver inte fingarna bedövas vid tandläkarbesök så det går bra att blogga och att läsa DN-artiklar också för den delen. Och för en gångs skull så finns tiden till det.

Jag har tandläkarskräck. så varje besök är en övertalning.  Minns med fasa barndomens grymme Baumbach, vår tyske tandläkare på barndomens folktandvård. Han var troligen en av de där tandläkarna som Hitler snabbutbildade för tjänstgöring i armén. De hade svårt att få vanliga tandläkarjobb i Tyskland pga deras begränsade kompetens men i Sverige var det skriande brist på tandläkare på 50-talet.

Årjängs marknad är ett stort evenemang;  runt 70.000 besökare på tre dagar och de kollar i 700 marknadsstånd, äter kålsoppa och går på tivoli samt besöker Årjängs travbana intill. Det är trav både lördag och söndag marknadshelgen.  Bilden visar en  del av marknadsbacken invid E18.

När barnen  bodde hemma brukade vi sälja kål åt tennisklubben. Det var ganska roligt. Nu var vi där och åt kålsoppa med D  och G i Harnäs. Det är en tradition. Jag köpte också en massa bladväxter av Charlie och godis och strumpor.

Vi var där på söndagen också eftersom Roland hade ett pass  i valstuga  då. Jag köpte mer bladväxter, behöver ha det på skolan som lite luftrenare och trevligt blickfång. 

Bilden tog Roland i samband med helikptertur på 5 minuter. Den var hisnande till och med för honom som gillar flygning.

Här är Vild-Hasse på Årjängs marknad. Han är ett original som har varit med i många år på vår marknad (o på andra marknader!). Han säljer renkorv och älgkorv och ser vild ut. Dessutom har han en lång poetisk ramsa som han gastar ut oavbrutet.  Vild-Hasse finns beskriven i boken "De ovanliga". Han ser ut som en trashank men är antagligen stenrik. Han har ett antal stånd på marknaden varje år. Vi köper alltid korv av honom.

Gårdagen avslutade vi på Bishops Arms i Karlstad. Det är en krog med uteservering med utsikt mot älven. Det var fortfarande sommarvarmt och vi kunde sitta ute på kvällen. Egentligen är nog det här det gamla Stadshotellet tror jag, men jag är inte så säkert på Karlstad. Vi bor ju nästan 10 mil därifrån.  Roland dricker en variant av Staropramen och mms:ar kort på mobilen.

Vi pratade om att det var konstigt att vi inte kände någon på krogens uteservering. Och det gällde tills vi skulle gå. På utvägen fick vi se att en av gästerna var en tjej som växt upp här i Sillerud, dotter till en av mina kollegor som jag jobbade tillsammans med här i 10 år. Hon jobbade numera privat med datasäkerhet åt företag.  När vi kom till bilen fick Roland se en gammal lumparkompis. Världen är liten, i alla fall i Värmland.

Man blir rik på att jobba mycket som jag gjort nu i några veckor. Mer lön för övertid??  Nej då, inte ett öre mer.   Men det finns ingen tid att shoppa! Så lönen finns liksom kvar.

Igår följde jag med gubben till Karlstad för att avveckla opinionsstugan vid torget och shoppade loss!

För att vara jag så var det verkligen massor och allt hittade jag på en affär som heter som något geometriskt: Kubik, nej Cubic eller nåt.

Det blev en rutig bomullsskjorta, en blå tröja och ett par benficksvida byxor. Jag ser att det nog ska vara jättesmala jeans just nu enligt modet, men jag gillar verkligen de här byxorna som är vida i benen och som har benfickor. I fickorna får jag plats med all nödvändig personlig bråte såsom almanacka, mobil, kamera, nycklar och annat som jag envisas med att dra omkring på hela dagarna. Jag borde nog köpa några par till innan de helt försvinner ur affärerna.

Jag läser gärna hans böcker. De är välskrivna och framför allt underhållande. Filmerna däremot känns som våldspornografi, så dem klarar jag mig utan.

Men han är ju bara så trist som person! Nu senast gör han bort sig med utspelet omkring bloggandets fördärvlighet. Han gör samma fel som många andra proffsskribenter: mäter bloggen med journalistiska mått. Bloggen är ingen journalistisk produkt och ger sig heller inte ut för att vara det. Den är bara en enda stor eruption av skrivlust hos alldeles vanliga människor. Och det är alldeles tillåtet att skriva som man vill utan krav utifrån. Det är till och med tillåtet att göra stavfel och grammatiska fel om man nu inte är stensäker.

Samtidigt förstår jag när jag hör berättelser om verkliga episoder med honom inblandad att det förmodligen handlar om en människa med svåra känslomässiga skador från en svår uppväxt. Och som vanligt så har jag svårt att bli riktig arg då. Det är liksom begripligt att våld o förtryck under barndomen kan leda till ett nästan sjukligt självhävdelsebegär och en total enögdhet när det gäller den egna personens betydelse.

Det finns en historia om hur Guillou är inbjuden till ett företag. Han tas artigt omhand av en av de anställda. De sitter vid bordet och äter i ett sällskap. Samtalet kommer in på vin och Guillou frågar då om man dricker vin i de här trakterna. Den anställde  svarar då att han o hans fru gärna dricker rödvin. Då replikerar Guillou föraktfullt:
- Jaha, det är väl Parador då förstås!

Det är bara lågt att göra en sån kommentar.