Inga Magnusson

Isen har lagt sig ordentligt på Sönnare Murstenstjärn uppe i skogen, så det blev utflykt med korvgrillning dit idag med familjen . Roland körde racer med Isak i barnvagnen. Isak grinade upp sig och vi var inte riktigt säkra på om det var av glädje eller skräck. Det gick verkligen undan. Grannarna Kennet och Monica på Litorpet med barnen Rasmus o Marcus var också där. De hade kört i flera timmar när vi kom så nu ville pappa Kennet hem o leka med juklappslegot sa han. Moses var lite arg o frusen o nyvaken.

Mvh Inga

Så här söt o glad är barnbarnet Isak 4 månader när Roland pratar med honom. Han är verkligen en ovanligt god och glad kille. När han var nyfödd gav han oss alla hjärtsnörp. Han hade en i det närmaste total magmunförträngning och hann bli alldeles för dålig innan det blev konstaterat och opererat.  Skäms de läkare i Umeå som slarvade med det!! Efter ingreppet piggnade han till snabbt och har sedan dess verkligen varit glad o social. Han skrattar och pratar jättemycket.  Det är fantastiskt roligt att få ha honom här under julhelgen tillsammans med storebror Moses, mamma Malin o pappa Linus. 

Mvh Inga

Här är Roland i sin julklappswesternskjorta. Den har kommit hit på underliga vägar.  Roland önskar sig alltid två saker till varje jul; knivar och westerngrejer. För några blogginlägg sedan var vi på hockey i Karlstad. Då råkade Roland få se en man med en snygg westernskjorta. Sen råkade jag få sitta bredvid den här mannen i restaurangbänkarna. Då frågade jag var han köpt skjortan och han berättade att han köper skjortorna i USA Texas, men att det fanns en bra affär i St Monica i LA på tredje gatan. Det skrev jag om i min blogg och det läste min son som åkte ut till St Monica, hittad affären, köpte skjortan och skickade den hit som julklapp. Världen är märkligt liten ibland i slumpen obegriplig.
 
Mvh Inga

Hjääälp! Alla har missförstått allting! Tomten har inte sex med den vita julharen!! Det är fel, fel, fel, fel.....
För ett par bloggar sen la jag ut vårt julkort, ja ett av de två, och alla har tolkat det som att tomten har sex med den vita julharen!!!! Men så är det inte, eller jag menar så var det inte menat!  Det skulle bli ett anständigt julkort! Det var ett anständigt julkort ända tills nyss.
Låt mig förklara!
Vi gör alltid två upplagor av  julkort som vi skickar ut med vanlig snail-mail. Det är en fräckare/ roligare/ dråpligare för de närmaste vännerna.  Sen gör vi ett mer neutralt kort för den vidare bekantskapskretsen typ barnens svärföräldrar in spe, arbetskamrater, föreningslivskontakter, företag o så. Och detta var alltså det anständiga, neutrala kortet!! Sen fick vi plötsligt ett mail från Markus` flickvän Johannas föräldrar Bengt o Lotta Karsten i Älmhult där dom fnissande skriver nåt om att det var roligt att se att "även tomten fick sitt i Värmland"! Då tittade vi på julkortet en gång till och fick se det som alla andra utom vi sett nämligen att det ser precis ut som om tomten "sätter på" haren. Och inte nog med det, det ser ut som om stövaren Schottis lystet ser på!!!
Men det var alltså inte alls meningen och nu skrattar vi så vi kiknar både jag o Roland över vårt misstag och mellan varven så rodnar vi och funderar över vilka vi egentligen skickat det till. Det går ju så snabbt att klicka iväg ett kort.

Kortet tog jag julaftonen för precis ett år sedan och haren var verkligen skjuten på den dagen för hamiltonstövaren Leverhögens Schottis som syns på bilden. Tomten skulle vara med på bilden tyckte vi eftersom det var jul. Men eftersom han är en fräckis som blottar nederdelen så ville Roland  att det liksom inte skulle synas. Så han arrangerade haren framför tomten för att skymma tomtens ädlare delar och först nu inser vi det fatala misstaget! Kortet tog vi egentligen för att illustrera den jubileumskrönika som Roland just då skrivit till tidningen Svensk Jakt under temat; "Mitt jägarliv om 25 år" eller nåt sånt. Tidningen använde mycket riktigt bilden till krönikan, men de tog bort haren o tomten! Och nu först förstår jag ju varför!!

Mvh Inga

Vi fick en web.kamera i julklapp av sönerna och det gav oss en fantastisk julafton. Vi kunde ha sonen Mattias uppkopplad på julaftonskvällen hela tiden nästan. Sen byttes vi åt att prata /chatta med honom och vi kunde se honom live under tiden. Det var nästan som att ha honom här! Hans röst fanns med i vimlet av röster under kvällen. Vi såg när han packade upp våra presenter och han såg när vi packade upp hans presenter. Vi kunde också få se Jimmys mamma som lagade julmat åt de två gossarna i förskingringen (i Los Angeles). Här på julaftonen var vi; Inga Magnusson o Roland, Kylén  samt dottern Malin med sambo Linus Sjöstrand, barnen Moses 3år o Isak 4 mån, sonen Markus Kylén, mor Maj-Britt Magnusson, svärmor Maj Kylén, samt då via webben sonen Mattias Kylén.  Det var rätt suveränt att hela tiden i sorlet av röster också höra Mattias röst!  Vi är redan web.kamerafrälsta och tror att alla andra också snart kommer att bli det. åtminstone alla som har nära och kära alldeles för långt bort.
Mvh Inga

Srkiver som vanligt upphissad i sängen och det är julaftons morgon klockan kvart i 8. Dagens uppgifter är givna. The same procedur as last year, as every year. Vi äter av tradition julmaten mitt på dagen. Det betyder att jag snart går upp ur sängen och gör en sallad, gör en Jansson, ev. en omelett med svampstuvning och fruktsallad till efterrätt. Det andra, potatis, skinka, korv, sylta, köttbullar osv är redan klart och står på kylning ute på altanen. Vi upptäckte förra året att den gröna stora förvaringslådan som vi har där ute är perfekt för matförvaring när kylskåpet inte räcker till och det gör det ju aldrig vid jul. Förutom familjen kommer mor Maj-Britt, svärmor Maj, och ytterligare två personer. 

Precis nu kom Roland iin och sa hej då. Han väg ut för att jaga hare. Det är också en tradition på julaftonen. Däremot är juldagen fredad för jakt..
 
Mvh Inga

God Jul och Ett Gott Nytt År!
Det är egentligen förra årets julhare. Helt autentiskt från julaftonen. Hamiltonstövaren på bilden är Schottis.

Idag onsdag har vi slagit in julklapparna. Roland vek och jag tejpade och skrev på etiketterna. Köttbullarna är också stekta till julaftonen. De var suveräna, Roland gjorde dem när jag var på skolan. Vädret vänder, nu blaskar och slaskar det. Hoppas att det inte är för halkigt imorgon när jag ska till jobbet.

Mvh Inga

Ok ,dom är stora nu, runt 30 så där. Men dom är alltid mina barn och mina bekymmer. Mattias ringde ikväll från Los Angeles, lunchtid för honom då. Han bor där sedan några år tillbaka o ritar dataspel på Pandemic Studios. Han kommer alltså inte hem till jul och det kan ju slita hjärtat ur kroppen på en mamma. Han har ju nästan alltid varit hemma här. Men nu ska han vara kvar i LA och inte ens ha någon flickvän att fira jul med. Lite trösterikt är det ändå att Jimmy som han delar lägenhet med, får dit sin mamma. Jag tänker att hon gör nog riktig jul åt gossarna med köttbullar och skinka och så. Vårt julpaket hade i alla fall kommit fram. Jag vågade inte slå in julklapparna för tullen är så kitslig. Man får inte skicka choklad eller en massa saker. Rädslan för terrorattacker tar sig begripliga och obegripliga uttryck. Markus åker dit ibland för att hälsa på och då är det inte bara pass utan fingeravtryck, fotografering och personligt förhör som gäller vid inresan. Vilken fantastisk apparat för alla resenärer!

Sen ringde vi till dottern Malin och hennes familj dels för att gratulera vårt barnbarn Moses som har namnsdag idag, dels för att höra hur resan går. De är på väg från hemmet i Umeå ner till Järna för att fira julafton där och sedan komma hit hem till Värmland. Det lät som om det var jobbigt på resan och det är verkligen vansinnigt långt från Umeå till Stockholm.  Jag är mör i hela kroppen efter så lång bilresa, det känns som träningsvärk efter ett långt dagsverke. Tack o lov så har de inte hunden Sione med utan bara barnen Moses 3 år och lille Isak. Men det är väl inte så bara förstås. Vi håller tummarna att det ska gå bra och att vädret ska vara ok hela vägen. Det var risk för snö.

Mvh Inga

Jag märker att när jag tänker på julen som ska komma o på det som är positivt så är det förstås att barn och barnbarn kommer, men sen är det midnattsmässan i Missionskyrkan i Årjäng som är höjdpunkten. Det är ändå ingen gammal tradition för vår del, bara några år. Men julen skulle kännas fattig utan den.
Kanske har det i botten något med tro att göra. Utan att vara aktiv kristen har jag alltid trott på Gud som en påtaglig och god kraft. Den tron har alltid haft en sorts plats i mitt liv, alltid funnits där parallelt med allt annat och fyllt en funktion.  Men jag har inte alltid trott på den etablerade kyrkan. När jag var ung i slutet på 60-talet var kyrkans skepsis mot ungdomskultur och ungdomsmusik typ Beatles, Rolling Stones obegriplig. Likaså kyrkans märkliga avståndstagande mot samboförhållanden och sex före äktenskapet. Kyrkan idag är  mer med sin tid och idag kan jag se den som en viktig bärare av goda traditioner. Den finns ju också alltid där i både sorg och glädje. Mitt barnbarn Moses dop i Ytterjärna kyrka var exempel på en fin familjehögtid  som jag alltid kommer att minnas med glädje.  

Mvh Inga

Tolite hostias ur Oratorio Noel av Saint-Saens donar ur stereon. Jag spelar den om o om igen o uppskattar fjärrkontrollen som gör att jag  slipper gå fram till musikmaskinen varje gång. Jag passar på när Roland är borta för volymen är hög. (Han är på årets sista kommunfullmäktige i missionskyrkan o äter landgång. Han har julklappskavajen, slips och snygg skjorta, jag lovar). Funderar ibland varför jag måste höra det här stycket  om o om igen. Kanske ett autisktiskt drag med behov av upprepning, eller bara ren skär  musikabstinens., eller något med jublet i sången. Det kanske är genetiskt. Jag minns att min son Markus en gång berättade att han o kompisen Jens satt i Jens lägenhet på Fridhemsplan o spelade på gitarr samma låt om o om igen. Till slut kom en granne ner, ringde på. De trodde genast att hon var störd i den sena timmen, men hon undrade bara om de inte kunde byta låt.

Åter till Tolite hostias; den är ett maffigt körverk som stacks i min hand en gång för sådär 7-8 år sedan. Det var en ren slump, knappast en låt som jag skulle gå ut o köpa. Jag är inte speciellt bevandrad i kyrkomusik även om jag gärna lyssnar på den "live". Vi var i Berlin, i Dalem,  och hälsade på goda vänner. Samtidigt passade vi på att uppsöka alla möjliga musikevenemang. Berlin var ju suveränt då med dubbelt av allting sedan delningen. Vi skulle på en kammarkonsert i Filharmonin men den var inställd. Istället hamnade vi på en konsert med "Polnische Philharmoniker" och Berlin Studio Chor under ledning av Stefan Bevier. Med anledning av körens 25 årsjubileum delades en liten gratis-cd ut och där finns bl.a. Tolite hostias. Den är numera i stort sett utsliten o jag har beställt en den i en ny variant.

Vårt besök i Filharmonin kom att gå till historien och har återberättats om o om igen i vår familj. Så här var det. Vi satt där i den vackra stora konsertsalen. Det var mycket folk och alla sorlade lite förväntansfullt. Då kom konsertmästaren in. Han hade en kul frisyr med långt blont vågigt hår och stora spetsiga mustascher. Roland böjde sig åt sidan viskade till vår vän Eberhardt Hoffmann att "The man on the first violin looks exactly like Buffalo Bill". Det var menat som en viskning, men just då upphörde sorlet och det blev ganska högt sagt eftersom både Roland o Eberhardt är lite halvdöva efter ett långt livs jagande. Så orden hördes vida omkring och två bänkrader framåt bara bröt ihop i gapskratt i den annars andäktiga salen. 

Mvh Inga

Jo, jag har nog varit duktig idag i alla fall; hunnit putsa färdigt alla fönster, tvättat massor, strukit , skickat mail-julkorten o så. Roland jagade hare med Bosse o deras stövartik Valsa förstås hela förmiddagen idag också så jag fick vara ifred med mina sysslor.  Fast ändå har det varit mycket annat också när han kom hem, då bjöd vi in grannar på en kopp kaffe, sen kom han som arrenderar gården Olle Jakobsson med julklappsost, sen var vi en sväng ner till svärmor Maj o hämtade pressylta och rullekorv som hon gjort åt oss till jul. 

Nej nu måste jag sova, det blir tidigt upp i morgon, helst halv 6 om jag hinna till skolan i tid o förbereda dagens lektioner.

Gonatt / Inga

Isen la sig ordentligt för första gången denna vintern och sköt i kväll nere vid Bäcketjärn. När isen skjuter låter det som snärtiga pistolskott, ett spölikt ljud som tycktes fortplanta sig över isen, genom mörkret och upp i rymden.  Vi satt nere vid stranden vid Tjärnshaget under fullmånen med varm glögg och pepparkakor o lyssnade.

Goda vännerna  o grannarna kom ner på besök. Mikael och Anna kom också förbi med min nyreparerade dator som de var snälla o tog med från Karlstad.
 
Det var egentligen en kväll nere vid tjärnet  för att testa de nyinköpta brasorna. Vi har köpt två st  järnkorgar på ben som man kan lägga ved och tända på. När elden brunnit ut så går det bra att grilla på det hela.  En mysig anordning, ett komplement till sittplatsen, hot-tuben och den stora grillen vid Tjärnshaget.

Det är 10 minusgrader ikväll Mattias, men där borta i LA har Du  väl sommar som vanligt. Det var länge sedan Du hörde isen skjuta.

Mvh Inga