Barnbekymmer
Ok ,dom är stora nu, runt 30 så där. Men dom är alltid mina barn och mina bekymmer. Mattias ringde ikväll från Los Angeles, lunchtid för honom då. Han bor där sedan några år tillbaka o ritar dataspel på Pandemic Studios. Han kommer alltså inte hem till jul och det kan ju slita hjärtat ur kroppen på en mamma. Han har ju nästan alltid varit hemma här. Men nu ska han vara kvar i LA och inte ens ha någon flickvän att fira jul med. Lite trösterikt är det ändå att Jimmy som han delar lägenhet med, får dit sin mamma. Jag tänker att hon gör nog riktig jul åt gossarna med köttbullar och skinka och så. Vårt julpaket hade i alla fall kommit fram. Jag vågade inte slå in julklapparna för tullen är så kitslig. Man får inte skicka choklad eller en massa saker. Rädslan för terrorattacker tar sig begripliga och obegripliga uttryck. Markus åker dit ibland för att hälsa på och då är det inte bara pass utan fingeravtryck, fotografering och personligt förhör som gäller vid inresan. Vilken fantastisk apparat för alla resenärer!
Sen ringde vi till dottern Malin och hennes familj dels för att gratulera vårt barnbarn Moses som har namnsdag idag, dels för att höra hur resan går. De är på väg från hemmet i Umeå ner till Järna för att fira julafton där och sedan komma hit hem till Värmland. Det lät som om det var jobbigt på resan och det är verkligen vansinnigt långt från Umeå till Stockholm. Jag är mör i hela kroppen efter så lång bilresa, det känns som träningsvärk efter ett långt dagsverke. Tack o lov så har de inte hunden Sione med utan bara barnen Moses 3 år och lille Isak. Men det är väl inte så bara förstås. Vi håller tummarna att det ska gå bra och att vädret ska vara ok hela vägen. Det var risk för snö.
Mvh Inga
Sen ringde vi till dottern Malin och hennes familj dels för att gratulera vårt barnbarn Moses som har namnsdag idag, dels för att höra hur resan går. De är på väg från hemmet i Umeå ner till Järna för att fira julafton där och sedan komma hit hem till Värmland. Det lät som om det var jobbigt på resan och det är verkligen vansinnigt långt från Umeå till Stockholm. Jag är mör i hela kroppen efter så lång bilresa, det känns som träningsvärk efter ett långt dagsverke. Tack o lov så har de inte hunden Sione med utan bara barnen Moses 3 år och lille Isak. Men det är väl inte så bara förstås. Vi håller tummarna att det ska gå bra och att vädret ska vara ok hela vägen. Det var risk för snö.
Mvh Inga
Kommentarer
Trackback