Tolite hostias
Tolite hostias ur Oratorio Noel av Saint-Saens donar ur stereon. Jag spelar den om o om igen o uppskattar fjärrkontrollen som gör att jag slipper gå fram till musikmaskinen varje gång. Jag passar på när Roland är borta för volymen är hög. (Han är på årets sista kommunfullmäktige i missionskyrkan o äter landgång. Han har julklappskavajen, slips och snygg skjorta, jag lovar). Funderar ibland varför jag måste höra det här stycket om o om igen. Kanske ett autisktiskt drag med behov av upprepning, eller bara ren skär musikabstinens., eller något med jublet i sången. Det kanske är genetiskt. Jag minns att min son Markus en gång berättade att han o kompisen Jens satt i Jens lägenhet på Fridhemsplan o spelade på gitarr samma låt om o om igen. Till slut kom en granne ner, ringde på. De trodde genast att hon var störd i den sena timmen, men hon undrade bara om de inte kunde byta låt.
Åter till Tolite hostias; den är ett maffigt körverk som stacks i min hand en gång för sådär 7-8 år sedan. Det var en ren slump, knappast en låt som jag skulle gå ut o köpa. Jag är inte speciellt bevandrad i kyrkomusik även om jag gärna lyssnar på den "live". Vi var i Berlin, i Dalem, och hälsade på goda vänner. Samtidigt passade vi på att uppsöka alla möjliga musikevenemang. Berlin var ju suveränt då med dubbelt av allting sedan delningen. Vi skulle på en kammarkonsert i Filharmonin men den var inställd. Istället hamnade vi på en konsert med "Polnische Philharmoniker" och Berlin Studio Chor under ledning av Stefan Bevier. Med anledning av körens 25 årsjubileum delades en liten gratis-cd ut och där finns bl.a. Tolite hostias. Den är numera i stort sett utsliten o jag har beställt en den i en ny variant.
Vårt besök i Filharmonin kom att gå till historien och har återberättats om o om igen i vår familj. Så här var det. Vi satt där i den vackra stora konsertsalen. Det var mycket folk och alla sorlade lite förväntansfullt. Då kom konsertmästaren in. Han hade en kul frisyr med långt blont vågigt hår och stora spetsiga mustascher. Roland böjde sig åt sidan viskade till vår vän Eberhardt Hoffmann att "The man on the first violin looks exactly like Buffalo Bill". Det var menat som en viskning, men just då upphörde sorlet och det blev ganska högt sagt eftersom både Roland o Eberhardt är lite halvdöva efter ett långt livs jagande. Så orden hördes vida omkring och två bänkrader framåt bara bröt ihop i gapskratt i den annars andäktiga salen.
Mvh Inga
Åter till Tolite hostias; den är ett maffigt körverk som stacks i min hand en gång för sådär 7-8 år sedan. Det var en ren slump, knappast en låt som jag skulle gå ut o köpa. Jag är inte speciellt bevandrad i kyrkomusik även om jag gärna lyssnar på den "live". Vi var i Berlin, i Dalem, och hälsade på goda vänner. Samtidigt passade vi på att uppsöka alla möjliga musikevenemang. Berlin var ju suveränt då med dubbelt av allting sedan delningen. Vi skulle på en kammarkonsert i Filharmonin men den var inställd. Istället hamnade vi på en konsert med "Polnische Philharmoniker" och Berlin Studio Chor under ledning av Stefan Bevier. Med anledning av körens 25 årsjubileum delades en liten gratis-cd ut och där finns bl.a. Tolite hostias. Den är numera i stort sett utsliten o jag har beställt en den i en ny variant.
Vårt besök i Filharmonin kom att gå till historien och har återberättats om o om igen i vår familj. Så här var det. Vi satt där i den vackra stora konsertsalen. Det var mycket folk och alla sorlade lite förväntansfullt. Då kom konsertmästaren in. Han hade en kul frisyr med långt blont vågigt hår och stora spetsiga mustascher. Roland böjde sig åt sidan viskade till vår vän Eberhardt Hoffmann att "The man on the first violin looks exactly like Buffalo Bill". Det var menat som en viskning, men just då upphörde sorlet och det blev ganska högt sagt eftersom både Roland o Eberhardt är lite halvdöva efter ett långt livs jagande. Så orden hördes vida omkring och två bänkrader framåt bara bröt ihop i gapskratt i den annars andäktiga salen.
Mvh Inga
Kommentarer
Trackback