Inga Magnusson

Den här lille gynnaren var på Liane igår i den nya lilla fågelmataren!  Jag kände inte igen den direkt utan kollade runt på nätet. Med det här skarpa ögonbrynet så borde det vara en sångare, kanske en grönsångare, men svårt att se, de är lika allihop.  Tycker näbben ser mer fink-aktig ut men inga finkar har en sån markering över ögonen. Den var väldigt oblyg, vi var helt nära.  Roligt att få se några andra fåglar än talgoxar och blåmesar som varit flitiga och stadiga gäster hela "vintern".

Uppdaterat!: Enligt ornitolog Niklas i Gbg så är det en grönsiska, hane. Och det kom även Robin D fram till som haft dem runt sig på Liane en vecka.

 

 

 Vi var  i skogen på korvgrillning med barnbarnsfamiljerna igår fredag. Bredvid oss forsade en bäck med mycket vatten. Barnen lekte förstås där. 

Jag tror att ett sånt här träd med massor av grenar kallas varg. Det är fint att se på men ur skogsbrukssynpunkt i stort sett värdelöst. Det mesta av trädets växtkraft har gått åt till att göra grenar och det är inte värdefullt som skogsbruk.

 

Lönsamma träd ska planteras rätt så tätt så de strävar att växa på höjden, få långa, raka stammar med så lite kvist som möjligt för att kunna bli sågade trävaror. De ska inte ha plats att bli stora på bredden. Det betyder att man får gallra sin skog ibland så det blir lagom plats för varje träd. Först sker tror jag  när träden är så där dubbel julgranshöjd. Det är bara arbete, ingen förtjänst. Sen sker det igen bortåt 30 - 40 år kanske. Det kan ge inkomst för pappersved men inga stora pengar, mycket arbete är det.   Jag är osäker på åldersintervallerna för gallring men ungefär.

 

Sen blir det slutavverkning bortåt 80 - 90 års ålder ungefär, beroende på växtligheten / klimatzon  i området. Då får man hoppas det inte hittas en sällsynt fågel i skogen för då kan det bli avverkningsförbud och hela inkomsten blir plötsligt borta, kvar står bara ett par generationers arbete. 

Något / någon har bökat upp ett område i anslutning till en torr gran och en stubbe. Jag gick förbi det igår på rådjursjakten

 

 

 

Jag såg den för någon vecka sedan i ett högt träd bredvid vårt hus, lade ut en bild på den. Nu hade den alltså parkerat i  antennen, en garanterat stadig plats i blåsvädret. Den satt lugnt kvar där när jag körde in bilen, hämtade posten och gick in i huset. En cool pippi! Lade ut bild på den för någon månad sedan när jag åkte skidor och den satt på ett stängsel och  kollade på mig länge  på bara några meters avstånd. Vet inte hur såna fåglar bor, men antagligen någonstans i närheten. Uppdaterat: Läste på lite om boplats. De bor gärna i ihåliga trädstammar, stubbar, knipholkar och liknande. Sånt finns det ju gott om i närheten

 

Småfåglarna är fina att se på och det är en hel del vid matningen utanför fönstret.  Ser på facebook att andra fågelmatare har flockar av stiliga sidensvansar och vackert röda domherrar. Vore roligt att åtminstone någon gång få se nåt sånt här också. Men det är bara loja talgoxar, ettriga blåmesar och vimsiga gulsparvar ;- )) 

 

 

 

Jag tycker om skog och träd. Det är rörande och vackert på något sätt att se träd som är på väg att avsluta sina  liv. 

 

Näh ingen snö, inga minusgrader men det regnar inte i alla fall. Skypade med dotter i Umeå som har 5 cm snö och några minusgrader! Lyllos!

 

Kalle har vi sett och julmat har vi mumsat och tomten kommer nog snart.

Anna A har visat de förra bilderna för sina vänner ornitologerna. De säger att kungsörnarna är max 2 år gamla. De lever i så fall nu sin första eller andra vinter, fast svårt att se helt säkert. Bedöming blir bättre  när man ser dem flyga.

 

Kungsörn betraktas som nära hotad, det finns så där 500 - 700 revir i landet, det betyder väl ungefär dubbelt så många fåglar. Tycker inte det låter så väldigt få. Enligt uppgift så dör en del av dem i rena olyckor, dvs typ krockar med fordon.

 

Sen får man väl räkna med att några dör av ålder, men sånt brukar naturskyddsintressen inte låtsas om. I deras statistik så dör skyddsvärda djur mest p.g.a. ondskefulla människor eller eller moderna människors levnadssätt ( som ofta också beskrivs som medvetet eller omedvetet ondskefullt!). Vargar till exempel brukar aldrig beskrivas  dö naturlig död pga ålder eller i kamp med andra djur eller genom drunkning, utan i stort sett alltid för människohand, lagligt eller olagligt. 

 

Det är verkligen sällan vi ser sånt här i skogen, men vid senaste jaktturen dök vi på den här skräphögen. Kanske någon gång per år händer det  och då är vi ute ofta.  Den här låg på väg till Nolare Murstenstjärn, för ett år sedan vid Sönnare Murstenstjärn. En övergiven eldstad är inga problem. Men att lämna en hög med plast, förpackningar och kapsyler är inte godtagbart. Hoppas den som har gjort det här ser mitt inlägg och skäms ordentligt. Det hade inte tagit stor plats att stoppa ner skräpet i fickan eller ryggsäcken för att ta med hem igen.

 

Det är helt otroligt! Grannen Martin i Haget fångade två kungsörnar på bild. Jag har lov av honom att visa bilderna, tacksam är jag för det! Martin  är bra på såna här fåglar. Han skiljer kungsörn från havsörn på benen. Kungsörnen har fjäderdräkt ända ner till foten. Havsörnen har inte det, den slutar längre upp så den får som gula  kala ben. Annars kunde man tro att det skulle vara havsörn för det finns en fast population  i närheten, vid sjön. Det har funnits kungsörn också länge men en bit norr om oss, norr om E18. Roligt att få se bilder på dem, det är inte ofta tillfälle ges att få se de här vackra fåglarna. 

Det är många gäster i fågelstugan. Mest förstås coola talgoxar och ettriga blåmesar. Men ett par nötväckor brukar komma också.

 

 

Må

 Mård fångad i fälla. Det är ett litet rovdjur som vi gärna fångar och fäller. Mårdar tar många smådjur typ hare, tjäder, järpe och annat smått. 

 

Två älgar var det men en försvann innan jag fick opp kameran. Den här tjuren är samma som gick o brölade häromdagen. Fast idag var han tvärtyst, kollade bara noga på mig när jag gick förbi med Seffrin.

 

 

Och har man väl börjat så gäller det att hänga i, när man nu lurat hit en massa fåglar till käket. Så de stackarna inte svälter ihjäl. Mest populärt är förstås i vanlig ordning talgbollarna. Men fröna går också åt, mycket ramlar ner på marken och äts upp där. Mest talgoxar och blåmesar och blåmesarna är som vanligt ilsknast. De bråkar så fort de kan med de andra fåglarna. Några få entitor dyker upp och så de där stora fåglarna som jag glömmer namnet på.

 

Vi åkte runt och spejade på platser att minnas från min barndom, pratade om vilka som bodde där då och nu. Och då såg vi en hel del djur, bl.a. dovhjort som här. Ofta är de skygga men här gick tre stycken nära vägen uppe i Skogaholm. Vi såg också kron men jag lyckades inte fånga någon på bild. 

Roland tog bilden  en tidig morgon. Tror det är en ko med fjolåring. De har gått tillsammans hela sommaren. Kon har ingen anledning att jaga sin avkomma, hon har inte varit dräktig med någon ny kalv. Ovanligt många kor har inte haft kalv i år verkar det som och det gäller tydligen i hela Sverige. Man hänvisar till förra årets torka igen då. Hoppas det blir desto fler kalvar nästa säsong när så många kor att stått över kalvningen i år. Märkligt nog beror mycket på torkan. Idag fick jag det som förklaring till min dåliga säsong i pallkragen, alltså torkan förra året.

 

Stubbar är inte snarfagra direkt, inte så att man faller i trans över anblicken, inte som vackra utsikter. De är mockliga med ruttet och halvruttet trä, mossa, löv och svampar på. Men samtidigt inser man när man tittar noga efter att de ger nya liv för småkryp och insekter och maskar och annat. De är ju också en del av den process som i kretslopp gör så att gammalt och dött trä försvinner och blir jord / gödning som i sin tur blir grogrund för nya växter.  Naturen är fantastisk

 

Med färgerna och naturens stillhet den finaste årstiden tycker jag och har nog alltid tyckt. Sommaren är så full av aktiviteter, lite jäktig. Men med hösten kommer rutinerna tillbaka, ordning och reda. Det kan också bli en brasa i skogen med grillkorv och kaffe.  Här en god vän på pass. 

 

Fast min agenda idag handlar inte om skogen. Jag ska tillbringa en stor del av dagen i Karlstad och äntligen få min heldag på Lerinmuseet. Förutom Lars målningar så vill jag förstås se lärling Johannas och så de gästutställda  från en dalslandskonstnär; G. Suttner. Jag har en del av honom på väggarna i stugorna.