Inga Magnusson

Havrekross, ärtor, vete är det, en blandning som mjölkkor får, köpt hos våra arrendatorer. Den är aptitlig och vi har en hel del besök på foderplatsen. Det  här är alltså bara foderplats, här skjuts inga djur. Det finns ju matplatser för vildsvin, platser som är åtlar, dvs dit ska grisarna lockas för att man ska kunna skjuta dem. På så sätt hålls stammen nere och djuren ska dra sig från bebyggelse så att de inte förstör i trädgårdar och odlingar. Men här är alltså bara matplats för rådjur

 

Och Roland är nöjd med hans jaktliga prestationer idag. Disco har varit rätt omogen som jakthund tills för ett par veckor sedan. Nu verkar myntet ha fallit ner, han söker bra och metodiskt, håller vittringen även när det är knepigt, letar på rätt sätt när han tappar spåret och han har god jaktlust, helt fokuserad.  I april är han tre år, så det finns chans att få många goda jakttillfällen framöver. Dessutom är han en trevlig och snäll innehund!

 Inte en vanlig björkticka, en speciell.  Kan vara en sprängticka (Chaga i hälsokosten och i så fall värdefull) eller korallticka!

.

Det här är förstås inget storm-offer utan en död älg som legat ett bra tag. Vi fick se den idag, en bra bit från Liane. Den är inte mycket kvar av, så resterna lär få ligga där. Annars kan man ju skicka in vävnadsprover för att få veta dödsorsaken.  Roland säger att det har varit en liten kviga hur han nu kan se det. 

 

Vi gjorde en sväng runt i bygden för att se om det var något mer stormfällt efter nattens blåsväder. Det var inte så farligt på skog som hör till Liane, men en del har drabbats värre, speciellt i kanten på avverkningar. Vi hade en motorsåg med i bilen förstås men träd som hamnat  över vägen hade redan tagits om hand.  Hoppas stormandet är över för den här gången. Jag låg vaken flera timmar i natt för att det dånade runt huset. 

 Knyte i utegrillen funkar bra i pandemintider, alla tar med det de vill äta och lägger på grillen. Vi eldade med ved så det värmde en del. Det blev revbensspjäll, hjortstek, bratwurst på vildsvin och en del annat att dela på. Sen avslut kaffe med Kung Håkons praliner, en gigantisk ask som vi fått av norska goda vänner! Så gott och trevligt! Fint att få besök och en pratstund om bl.a. dagens harjakt och morgondagens jaktplanering.

Jag märker helt ärligt att balansen inte är som förr när jag går i skogen och jag har gått i skogen sedan jag var barn, så det är inte brist på träning. Kan inte vara säker på vad det beror på;  synen?, motoriken? svaghet?  men det är ett faktum. Så nu använder jag ett gammalt knep mycket mer än förr: Hålla i grenar och buskar för att få  hjälp att slippa falla. Och jag går inte så fort utan planerar lite så det ska bli lättare att kliva i skog. Det är fortfarande fint att gå i skogen, med eller utan hund, så jag kommer att fortsätta att vingla omkring i terrängen! :- ))  Till slut kan jag förstås bli ett liggande problem, men den dagen, den sorgen! 

 

Jag hade helt glömt bort den, men nu hittade jag den där i gömmorna. Det är en berättelse-nyckel som jag använde i min undervisning av elever på nivå mellanstadiet. En del barn fastnade liksom när de skulle skriva berättelser och hitta på själva, satt bara och såg på när klasskamraterna skrev och skrev. De behövde en enkel hjälp att få struktur på sin story och systematiskt gå ett steg taget framåt i den.  De här uppmaningarna skrev jag på små blad, satte ihop dem sen i ordning i en bunt som hölls ihop av metallring. Eleven kunde ha den på sitt bord,  bläddra sig fram i hjälplapparna utan att störas av annat än den uppmaning som just gällde. Det här var verkligen länge sedan. Jag hade så roligt i mitt lärarjobb så jag blir glad av att hitta sånt här. 

Den här amaryllisen var en present till mig och Roland  i slutet av november. Kom från Cederholms i Årjäng. Den blommade för fullt då med stora blommor, har fortsatt blomma och den blommar än men det här är sista, snart är det slut. Det är fyra stora lökar i krukan. Jag har tänkt försöka få den att överleva och komma igen med blommor igen till nästa jul. Men det blir ett experiment för det har jag aldrig testat förut. Bladen  tror jag ska få bli stora  och frodiga, för det måste rimligen vara de som skapar livskraft ner till lökarna. Där ska den kunna bevaras när jag ställer krukan  mörkt och låter bladen vissna ner. Fast jag vet inte om den ska stå svalt också eller om det går att flytta ner den i källaren här som håller så där 20 grader. Sen vet jag inte hur man får liv i den igen, men får väl testa. Tacksam att vi har fått ha en sån fin blomma i köksfönstret i två månader!

Jag och Seffrin gick till badplatsen / båthamnen vid Signebyn, sjön Östra Silen! Det var någon minusgrad men solen värmde. Isen ligger kvar på sjön och vi får rapporter att den ska vara drygt 2 dm, men man ska förstås kolla innan man ger sig ut. Många åker långfärdsskridskor, spelar hockey, ismetar  (abborre på två kilo fångad nyss!), sparkar eller bara går på sjön. Lyx att få bo så nära som vi gör!

Det är en mycket bra serie om vägen ut ur missbruk som Lars och Junior har gjort på Nexico Media. Son Markus har varit med i planeringen av serien och kortet här ovan tog han för några år sedan i samband med en träff. Det är från Sandgrund i Karlstad, Lars eget konstgalleri!

I döstädningen hittade jag två bilder, tyvärr är de lite suddiga. Men det var här jag växte upp, i huset i Bäck. Jag föddes ju på Linde BB (Lindesberg),  vi bodde då i Fellingsbro, men flyttade till Hallsberg när jag var två år. Båda bilderna är inifrån köket en vanlig vardag. Bilden till vänster är fönstret åt öster, ut mot vägen och garaget. Här utanför stod alltid fågelstugan under vinterhalvåret och vi hade koll på småfåglarna.  Här står köksbordet, alltid duk på bordet och blommor i vas, säkert är det pelargoner i fönstret. 

 

Bilden till höger är fönstret åt söder med mammas handväska på bänken, transistorradion på plats, tidningen och lyckoklöver-blomman som alltid hade sin plats där. Det ser ut att vara runt påsk, inte så grönt än ute. Där ute fanns rosenhagtorn, den planterade rundeln med stenar runt, gången med gårdsgrus. Roligt att jag hittade de här bilderna, de förmedlar värme och minnen. 

 Här vid vattenfallet!

 

Solen gick ner fint över sjön

 

Seffrin  är så fin!! Det är trevligt att gå med honom. Han stannar när jag säger till och han slutar dra när jag säger "Det räcker", det blir bekvämt. Fast jag har förstås icebugs så jag slipper riskera halkolyckor. Vädret var fantastiskt, sol och vindstilla. Solen värmde till och med lite tyckte jag. Sakta och lugnt blev det en lite längre promenad med små pauser. Seffrin hade vittring på rådjur norrut och ville kolla med näsan ibland. 

 

Så här fin är amaryllisen idag! Den har blommat oavbrutet sedan slutet av november, alltså i två månader. Den är en födelsedagsgåva från son-familj i Seattle via vår blomsterhandel. Jag var inne på Cederholms blommor i Årjäng idag, visade bild och berömde dem. De kom  ihåg att det var 4 stora lökar i den här planteringen. De stora lökarna genomlyses innan så man vet att det är två blomknoppar i varje. Jag ska försöka få den att övervintra och komma igen till nästa jul. Minns att mamma ställde undan amaryllisar mörkt och tog fram dem till nästa jul. Men jag minns inte om det skulle vara kallt eller varmt. Får googla.  Fina julblommor är det i alla fall!

 

Man ska trycka på knappen och vänta kalibrering. Sen ska man andas där uppe och på skärmen syns det om man har alkohol. Det blir typ 0, någonting! Kan inte minnas att vi köpt den eller använt den någonsin. Kunde annars vara bra för att checka av bilkörning dagen efter fest. Vi behåller den i alla fall

Den bara låg där längst in på en hylla,  har två små batterier i sig. Det kom siffror på displayen när vi bytte till nya batterier. Men vi fick ingen ordning på dem. Vet inte vad den används till, kan inte komma ihåg att vi har haft någon nytta av den. Den är liten, ryms i handen och har en snodd i ögla Kanske någon vet vad det är??

Nu har vi haft julgransskakning och kraschat den fina pepparkaksstugan! Det var inte helt enkelt eftersom dotter M. och barnbarn L.  gjort den. Den var så fin! Men nu får den bli kaffebröd och vi hoppas på att få en ny nästa jul. 

Jag vet inte om barn bygger kojor numera. Våra barn gjorde det i alla fall.  Uppenbarligen är de  nöjda med bygget.  Det ser ut som om de har flyttat in grejer också för att göra sig hemmastadda. Bilden är ett fynd i dagens döstädning och borde vara från 1983  ungefär. Barnen är väl från så där  6 år till 10. Fr. vänster är det Mattias, Markus och Malin. Numera är deras boende inte så primitivt, de finns i Seattle, Stockholm och Umeå.