Marknader i Jämnemon, Sillerud.
För rätt länge sedan skrev jag om marknader i Sillerud på bloggen. Nu läste Mats Andersson det inlägget och skrev en lång kommentar som jag nu publicerar som inlägg. Den hänvisar till hans farfar, Axel Andersson som växte upp på gården Jämnemon och som skrev ner sina minnen 1954. Tack Mats för texten, hoppas det är ok att jag lägger in den i ett blogginlägg så fler får tillfälle att läsa. Detta var intressant Om du inte vill ha texten publicerad här så tar jag bort den förstås.
"Hej,
du nämner marknaden i Jämnemon. Min farfar Axel Andersson var uppväxt på gården Jämnemon. Han skrev ner sina minnen ca 1954.
ur 'Barndomsminnen från Jämnemon (minnen från ca år 1900)' av Axel Andersson
/.../
I september månad hölls tre marknader, som förorsakade avbrott i bygdens normala arbetsliv. Med åtta dagars mellanrum hölls marknader i Årjäng,
Jämnemon och Nysäter. En del handlare, som besökte dessa marknader, brukade liksom ha sitt stamlokus i mitt hem, där de övernattade vid resan till Årjäng och så även på återresan, och så blev det på nytt en påhälsning, när marknaden i Jämnemon gick av stapeln. Bland sådana stamgäster minns jag särskilt hattmakare Westerblad samt kopparslagare Pettersson från Åmål, och från Säffle kom urmakare Lövgren samt en fru Johansson, som sålde kappor och damhattar. Även några västgötaknallar brukade hälsa på under de dagarna, och de förde i sina lass med sig diverse varor, såsom vävskedar, vävskyttlar och andra träslöjdsalster samt hemvävda dukar och annat i tygväg.
Den andra fredagen i september månad hölls marknaden i Jämnemon. Folk från den närliggande bygden och även en del mera långväga mötte då upp, och det gjordes affärer i litet av varje. På förmiddagen gjordes en hel del försäljningar av nötkreatur och hästar, men fram på dagen blev det mera fart på affärerna i marknadsstånden. Där köpte man hattar och mössor, och där kunde man få köpa kappor och tyger. Kopparslagare Pettersson tillhandahöll kaffekokare och kopparkittlar av olika slag samt diverse hushållsartiklar. Urmakare Lövgren sålde klockor och klockkedjor, och fästfolk kunde hos honom få ringar, så att de kunde eklatera sin förlovning. Där fanns vidare karamellstånd, som skyltade med stora papperskarameller och stora pepparkakshästar och som även hade den vanliga
marknadskonfekten. I andra stånd var det kaffeservering. Av marknadsnöjen var det inte så mycket, men nog fanns det en ringkastare och även ett cirkustält samt någon positivspelare med sin markatta. I folkvimlet satt ibland en man, vars ben var förkrympta, så att han ej kunde gå. Han sköt
sig fram på en enkel trävagn, och han benämndes vanligen Krypern. Det fanns väl alltid någon givmild marknadsbesökare som gav mannen en slant.
Fram på eftermiddagen blev det alltid mera bullersamt på marknaden. Många marknadsbesökare hade i sina matsäcksskrin även lagt ned
brännvinslitrar, som avsmakades då och då, och när man träffade gamla bekanta, och till sist blevo många helt berusade. Det kunde då ibland bliva kiv och trätor, och det slutade kanske med vilda slagsmål. Länsman Lundin skulle ju ansvara för ordningen, men då han rest två mil från Årjäng, ansåg han sig väl vara i behov av något styrkande för egen del, så han fortsatte vanligen till gästgivargården i Sillebotten, där han gav sig god tid, varför han inte var så mycket synlig på marknadsplatsen. I allmänhet hade man dock stor respekt för länsman, så att när han kom och
satte sin hörlur till örat (han hörde dåligt) så skingrades fort nog de bråkande. I mitt hem var de emellertid inte så värst förtjusta över marknadsbråket, varför man omsider begärde hos Länsstyrelsen att få marknaden eller torgdagen avlyst. Detta beviljades även, och den sista
marknaden hölls år 1899 (?). Sedan sökte man under några år mera privat ordna med mindre marknader, som var förlagda till Bålerud, Sågerud eller
Fälltakan, men dessa blevo ej av någon större betydelse för bygden, utan de upphörde så småningom."
du nämner marknaden i Jämnemon. Min farfar Axel Andersson var uppväxt på gården Jämnemon. Han skrev ner sina minnen ca 1954.
ur 'Barndomsminnen från Jämnemon (minnen från ca år 1900)' av Axel Andersson
/.../
I september månad hölls tre marknader, som förorsakade avbrott i bygdens normala arbetsliv. Med åtta dagars mellanrum hölls marknader i Årjäng,
Jämnemon och Nysäter. En del handlare, som besökte dessa marknader, brukade liksom ha sitt stamlokus i mitt hem, där de övernattade vid resan till Årjäng och så även på återresan, och så blev det på nytt en påhälsning, när marknaden i Jämnemon gick av stapeln. Bland sådana stamgäster minns jag särskilt hattmakare Westerblad samt kopparslagare Pettersson från Åmål, och från Säffle kom urmakare Lövgren samt en fru Johansson, som sålde kappor och damhattar. Även några västgötaknallar brukade hälsa på under de dagarna, och de förde i sina lass med sig diverse varor, såsom vävskedar, vävskyttlar och andra träslöjdsalster samt hemvävda dukar och annat i tygväg.
Den andra fredagen i september månad hölls marknaden i Jämnemon. Folk från den närliggande bygden och även en del mera långväga mötte då upp, och det gjordes affärer i litet av varje. På förmiddagen gjordes en hel del försäljningar av nötkreatur och hästar, men fram på dagen blev det mera fart på affärerna i marknadsstånden. Där köpte man hattar och mössor, och där kunde man få köpa kappor och tyger. Kopparslagare Pettersson tillhandahöll kaffekokare och kopparkittlar av olika slag samt diverse hushållsartiklar. Urmakare Lövgren sålde klockor och klockkedjor, och fästfolk kunde hos honom få ringar, så att de kunde eklatera sin förlovning. Där fanns vidare karamellstånd, som skyltade med stora papperskarameller och stora pepparkakshästar och som även hade den vanliga
marknadskonfekten. I andra stånd var det kaffeservering. Av marknadsnöjen var det inte så mycket, men nog fanns det en ringkastare och även ett cirkustält samt någon positivspelare med sin markatta. I folkvimlet satt ibland en man, vars ben var förkrympta, så att han ej kunde gå. Han sköt
sig fram på en enkel trävagn, och han benämndes vanligen Krypern. Det fanns väl alltid någon givmild marknadsbesökare som gav mannen en slant.
Fram på eftermiddagen blev det alltid mera bullersamt på marknaden. Många marknadsbesökare hade i sina matsäcksskrin även lagt ned
brännvinslitrar, som avsmakades då och då, och när man träffade gamla bekanta, och till sist blevo många helt berusade. Det kunde då ibland bliva kiv och trätor, och det slutade kanske med vilda slagsmål. Länsman Lundin skulle ju ansvara för ordningen, men då han rest två mil från Årjäng, ansåg han sig väl vara i behov av något styrkande för egen del, så han fortsatte vanligen till gästgivargården i Sillebotten, där han gav sig god tid, varför han inte var så mycket synlig på marknadsplatsen. I allmänhet hade man dock stor respekt för länsman, så att när han kom och
satte sin hörlur till örat (han hörde dåligt) så skingrades fort nog de bråkande. I mitt hem var de emellertid inte så värst förtjusta över marknadsbråket, varför man omsider begärde hos Länsstyrelsen att få marknaden eller torgdagen avlyst. Detta beviljades även, och den sista
marknaden hölls år 1899 (?). Sedan sökte man under några år mera privat ordna med mindre marknader, som var förlagda till Bålerud, Sågerud eller
Fälltakan, men dessa blevo ej av någon större betydelse för bygden, utan de upphörde så småningom."
Nyheter vid ICA Sillerud!
Här bakom affären görs nu en stor grusplan för att ge grund och plats för något som vi inte har i Sillerud förut och som kommer att bli rätt fantastiskt! Finns nog inte på någon annan plats i Sverige tror vi.
Invigning av torget i Årjäng
Fredag den 25 oktober 2013 invigdes Årjängs nya torg, Claras torg, av kommunalrådet Katarina Johannesson. Kommunen bjöd på tårta och kaffe, och underhållning; eldslukare, trollkonstnär, jonglör, musik osv. Många kom för att fira med, minst 300 bitar tårta gick åt. Gubben var utkommenderad att skära upp den. Allt i samarbete med Kulturnatten, ett stort evenemang i Årjäng. Barnen gillade verkligen lekplatsen med lärande lek. Jag tror att det kommer att bli väldigt fint, mellan Biblioteket och butikerna och så Broms kafé så småningom. Det är inte riktigt färdigt ännu så allt är inte på plats, men det som syns är fint. Jag tycker det nya torget blir finare än det gamla, det som mest var ett rundkör, en parkering, en öppen plats framför Årjängstrollet (det står nu vid det andra torget, det vid hotellet. Undrar vad det heter nu?)
Bisonbloggen har skrivit lite filosofiskt om torget på temat agorafobi (torgskräck), läsvärt:
Uppdaterat från Rikard på Ica Sillerud!
"Nu är det klart en fantastiskt fin sovvagn kommer till Svensbyn inom ca en månad nu väntar mycket jobb men samtidigt otroligt inspirerande" står det i en kommentar från Rikard nu. Det blir alltså typ ett litet hotell i Svensbyn! Modern och fin sovvagn! Vilket lyft! Och visst passar den på den gamla Stationen i Sillerud.
Väntar på goda nyheter från Ica Sillerud ...
.... i Svensbyn! Tror jag stannar här framför datorn tills de kommer. Det är faktiskt en extraordinär händelse i bygden, nåt som varit på gång ett år eller så. Det är goda nyheter för Svensbyn och Sillerud.
Visning på Guterud 28/8 - missa inte det!
Det är en fantastisk nybyggd ladugård i Långserud hos Bröderna Jacobsson med söner! Vi var där som hastigast o tjuvtittade på hemvägen igår. Tre bröder är det, Olle, Göte o Kent. De är våra arrendatorer så vi träffar dem ibland. Tiden för Öppen gård och visning för allmänheten den 28:e augusti är 10.00 - 17.00.
Entrén är välkomnande. Här innanför är ett personalutrymmen med kök, omklädningsrum och kontor.
En särskild eloge för blomman där vid ingången! Tänk att man kommer ihåg att vattna den förutom allt annat som ska kommas ihåg i en djurbesättning!
Datorn är på många sätt hjärtat i anläggningen. Varje ko har en transponder på sig som lagrar och skickar information hit, mat och mjölkning osv. Dessutom lagras vars och ens rörelsemönster, kroppstemp exempelvis och så larmar det om något avviker. Avvikelser kan vara begynnande sjukdom eller brunst. Man seminerar numera utifrån detta och det lyckas bra.
Här är BB-avdelningen. Kalven får vara med kon den första tiden, tre dagar tror jag det var. Ser otroligt gulligt ut. Sen kalvar som är lite äldre fick ligga på ströbäddar under tak utomhus och få frisk luft.
Här syns transpondern som skickar info till datorn.
250 kor (var det väl) går fritt i en stor välventilerad och ljus hall. Just nu är den öppen i sidofönstren och i taket. De kan lägga sig på ströbäddar när de vill, gödseln går ner genom spaltgolvet under byggnaden till ett system för den hanteringen.
Här är det stora foderbordet där korna serveras mat som till stor del är producerad hemma med en egen blandning.
En liten portabel vanlig mjölkmaskin finns förstås också förutom robotsystemet. Den används exempelvis att mjölka nykalvade kor.
Personalvård! Några är anställda på gården förutom de tre bröderna och söner. De vårdas som synes ömt och stannar länge ;-)
Korna går själva in i en robot när de vill bli mjölkade. Tvättning av spenar och mjölkningen sker automatiskt, en laser känner av juvrets form exakt och anpassar proceduren. Om jag minns rätt så känner roboten av exempelvis höga celltal i mjölken och den mjölken går inte till den stora tanken. Det finns fyra robotar. Det här är insidan, inte kosidan av två robotar. Samtidigt får kon mat. Men transpondern ser till att varje ko inte går dit och får för mycket mat eller blir mjölkad för ofta (ska vara tre gånger per dygn tror jag)
Detta är en automatisk dammsugare som går själv och gör rent på foderbordet.
Mjölken kyls snabbt och överskottsvärmen tas till vara genom att värma upp golvvärmen i personalutrymmena, samt genom att värma upp det vatten som korna dricker. Det betyder att de kan dricka mer och de sparar på energi som annars skulle gå åt till att värma upp. Det går mycket vätska genom en högmjölkande ko, en del mjölkar 50 kg (liter) per dygn.
Här är den gigantiska mjölktanken på insidan huset. Minns inte hur mycket den rymmer, men det stora kruxet är att kyla mjölken snabbt och effektivt och kunna ta vara på överskottsvärmen effektivt.
Här är tanken från utsidan huset.
Det mest imponerande är att man förstår att korna har det på många sätt bättre här än de hade i mindre ladugårdar förr! Man kan ju ha fördomen att mjölkproduktion numera är industriell, men så är det inte. Det är många djur här men allt är utformat så att varje ko ska må bra och att hela anläggningen är byggd utifrån att djuren ska trivas och förbli friska. De kan alltså gå och bli mjölkade flera gånger om dygnet och slipper gå med stora sprängande juver, de slipper stå och ligga i dynga, de kan ligga torrt och fint i ströbäddar, det har frisk luft hela tiden - det luktar knappt ladugård, nyfödda kalven får vara hos kon först, statsanställd veterinär kommer regelbundet en gång i månaden, det är tyst och lugnt i ladugården trots att så många djur finns där. Djuren rör sig lugnt och fridfullt, inget bråk, ingen hets, ingen trängsel. Anläggningen är byggd för 300 kor.
Båstnäs bilskrot ...
.. är känd ute i Europa bland fotografer, mer känd där än här hemma i Sverige. Den ligger i skogen nära norska gränsen. Nu har det kommit en ny bok om den. Det finns en websida om skroten och flera fotografer har gjort utställningar med bilder därifrån.
Det går bra för Årjäng!
Det är roligt att bo i en kommun med framtidstro, stora investeringar och nya utvecklingsmöjligheter!
Det finns nya fina bostäder till salu i Töcksfors! Det öppnar upp för inflyttning och fler lediga hyreslägenheter.
Med en ny bred politisk majoritet, samlad under ett starkt ledarskap, så är en långsiktigt hållbar skolorganisation för hela kommunen nu sjösatt. Den nya skolan i Årjäng börjar byggas!
Efter många års dividerande så blir det nu en ny gång- och cykelväg till skolan vid kyrkan i Årjäng också!
Och fotbollsplanen vid låg- och mellan blir kvar, tack för det.
Ett nytt fint torg är på gång, nu fortsätter arbetena efter semesteruppehåll.
I kommunens glesbygd grävs för fullt för snabbaste nätuppkoppling med fiber. En överlevnadsfråga för oss som bor på landsbygden.
Och allra bäst:
Arbetslösheten är jättelåg och för ungdomar bland den lägsta i hela Sverige!
Göran Samuelsson och Jack Vreeswijk ...
... och en bra orkester på hembygdsgården i Sillerud imorgon kväll. Det missar vi inte, biljetter redan köpta.
Ta farväl
Det här har varit min bästa utsikt sedan 1977, då vi byggde huset här på Lihaget. Sedan dess har alltid någon bott på nedervåningen där nere på Liane. Det har känts tryggt och vant, som om det alltid i alla tider varit så och alltid skulle förbli så. Men tiden har sin gång. Imorgon flyttar Rolands farbror N till ett annat boende och det blir tomt. Jag har under dagen upprepade gånger betraktat den här vyn och funderat hur det är att lämna det hus där man föddes för 95 år sedan och har bott i sedan dess. Hur tar man farväl av allt? Sista dagen så här. Av utsikten, barndomen, vuxentiden, möblerna, väggarna, arbetet, dofterna, minnena? Jag försöker förstå, men kan nog inte riktigt. Jag tror ändå att det nya boendet kommer att bli bra, med mer liv och rörelse runt omkring. Men vi kommer att sakna N här på Liane.
Hamfri på Sellereveckan
Sellerevecka är det nu, dvs aktiviteter varje dag på hembygdsgården 18.00 - 21.00. Tror att det är barnens dag idag men är lite osäker. Vi ska dit imorgon torsdag för att lyssna på Jack Vreesvik och Göran Samuelsson, ska blir jätteroligt. Biljetter kan man köpa hos Rickard på Ica - Sillerud. Sen ska vi också dit på fredag för gammaldags mat, det är tradition varje år.
Och lilla ångbåten Hamfri gör turer på Svensbysjön ikväll onsdag och på fredag. Hamfri är döpt efter Humphrey. Bogart som spelade in the African Queen. Lanthandlare Rickard var i Upperud för att köpa kylanläggning till kafét och fick plötsligt frågan om han vill köpa en ångbåt också. Och det ville han. Det ville dessutom drygt 10 andra också, så nu har Hamfri flera ägare och kan hyras med skeppare för bröllop, födelsedagar och andra evenemang. Bilden ovan från Hamfris hemsida, osäker på vem fotografen är.
Grattis Moe Braga!
Vi är på Årjängstravet o har just sett Moe Braga vinna ledigt i lopp ett. Hon bara drog långt från tvåan på upploppet. Undrar vad tiden blev? Grattis Rolands bror Gunnar o brorson Jonas! Moe Braga är fortfarande finaste hästen alla kategorier!
Har ingen bild på det men under länken en bild från när hon tangerade ett svenskt rekord för fyraåriga ston (var det väl)
I lopp tre blev Östen Johannesson tvåa med hästen Fill Force efter en upploppsstrid.
Bilder på Östen o Fill Force från upploppskurvan där vi stod med bilen. Han har nr 1. Moe Braga hann jag inte få någon bild på.
Vi hade planerat att sitta ute på ett berg, dricka medhavt kaffe och kolla på travet, men vädret inbjöd inte, lite småregn och blåst. Sen blev vi kallade till ett krångel i ett av uthyrningshusen så vi såg bara de första loppen.
Taklagsfest i Signebyn ...
... var vi med på igår kväll, lördag. Jörgen bygger sitt egenritade fritidshus på Sal, (eller också tar han ett eget namn på huset?). Bygget sker i egen regi, med hjälp av släkt och vänner. Modigt gjort och roligt! Nu är takstolarna uppe och ett steg i bygget avklarat.
Stämningen är hög och berättelserna avlöser varandra som vanligt i det här sällskapet ;-). Det berättas om gamla tider i bygden, om dem som levde då, till exempel om Transmyra (jo, det fanns folk som bodde där, bortom Spriklerud!). Här finns flera som minns berättelserna om livet i Sillerud förr och som kan dela med sig av dem. Det känns viktigt att de inte går förlorade, någon borde skriva ner eller spela in!
Det berättas också om nyare tider med anknytning till krog och restaurang i Stockholm (Malins Micke är ju krögare på "Sue Ellen") , om småländska Ola (krögare bl.a. på Söder!) . Och vi ser fram emot att träffa Ola vid något tillfälle när vi kommer till Stockholm.
Jag o Malin i Signebyn är inte med på den här bilden, inte heller tvillingarna o lillasyster. Kjell är med men syns inte bakom Roland.
Lille dunkerstövarvalpen Hej var lite hungrig först och gnällde, men la sig helt lugnt på mina fötter när han fått sin mat och sov sen hela kvällen! Han är suveränt trygg och enkel att ha med sig. Vi är så fjompigt förtjusta i honom!
Bilden på Hej från gubbens facebook.
Årjängs Stora sprinterlopp 2013 ...
... är det alltså idag lördag! Vi har bokat ett bord i restaurangen och åker dit i god tid med goda vänner. Bordet bokades redan förra året vid stortravet. Det kommer massor av folk till Årjäng den här dagen, hela travsverige är här tror jag. Så där 9- 10.000 åskådare om jag minns rätt. Och idag kan det bli publikrekord med kanonväder. Årjäng bjuder ju på en fin travbana för gäster som vill sitta runt om på bergknallarna och ha bra utsikt över banan. Nu ska jag gå en tur med Oskar först!
LANTHANDELNS DAG...
...är det idag, bl.a. på ICA-Sillerud i Svensbyn, med extra priserbjudanden och annat ståhej. Dit åker vi någon gång under dagen.
Helt suverän cykelväg!
Den nyasfalterade landsvägen är bara en helt fantastisk cykelbana! Det är som att cykla på ett salsgolv! Och det var inte bara vi som upptäckte det idag. Först kom Mikael och körde om oss (men först i Prästeparken hade de en av de förrymda korna mellan sig !!!), sen kom Anneli i Signebyn och till slut svischade proffsen förbi på väg runt Liane; Peter i Guttarebol och Lars-Göran i Bryngelsbyn. De är jätteduktiga cyklister, deltar i cykeltävlingar tror jag. Man måste bara cykla på den här vägen! Nu är det asfalterat ut till Mellbyn, men jag antar att det blir en bit till imorgon.
Ny ko ...
... såg jag ikväll nerom Liane! Det var inte samma som igår i Lilyckan. Det visar sig att de nya nötkreaturen som släpptes in efter de förra, också har rymt. Och en av de förra går också kvar här och visar sig ibland. Spännande med nya djur runt huset!
Asfalt ...
... läggs nu på vår landsväg, från Svensbyn och ner mot dalslandsgränsen. Just nu är det bäst att använda vägen E18 - Silleruds kyrka - Korsbyn - Elgtån - Guttarbol till oss. Annars blir man stående och vänta på rödljus eller lots.
Klättringsled - Värmlands svåraste...
... har vi i Årjäng enligt sonens svåger Robin som är proffsklättrare o som jobbar på ett klättercenter i Stockholm. Igår fredag morgon så flängde han iväg från Tjärnshaget på cykel till Sillegårs och klättrade en av de leder som finns på den här klätterväggen. Här är det inte han som klättrar utan en god vän från Arvika som mötte upp vid sjutiden på morgonen och som också klättrade. Vi lyssnar när Robin berättar om klättrandet. Det är så okänt för oss. Han som klättrar mycket är jättestark i fingrarna och kan hålla sin egen kroppstyngd med endast ett finger!
Robin D. tog bilderna i går fredag.
Nationaldagskvällsfírande!
Det blev jättetrevligt sällskap, lagom varmt, vindstilla och smarrigt grillat.
Ljusfenomenen på sjön hade jag aldrig kunnat förstå på egen hand. Det ser spöklikt ut med två starka ljusa fält, som ser ut att komma underifrån, som finns där några minuter och hela tiden ändrar sig. Men jag fick berättat för mig att det beror på att vid en bestämd tidpunkt varje kväll så reflekterar solen i två fönster på ett hus oppe i skogen!