... har vi till en del.

Påsklunch med svärmor och i år var  dotter och barnbarn hemma också.

Sen kom en ström av påskkärringar och kastade påskebrev som man gör här, en teckning med påskmotiv, vikt till ett litet paket med godis i. Kärringarna ska bjudas på godis i sin tur. Helst ska de jagas också runt huset. Här nedan en liten bildkavalkad av dem som kom idag. En bild blev inget, slut i minneskortet som vanligt. De är så charmiga och så himla kul att de kom allihop. För våra barnbarn som inte känner till såna här traditioner var det fantastiskt spännande att lura bakom dörren och springa fram och haffa dem och få påskbrev. Isak klämde fingrarna i dörren men det var inte så farligt, gjorde ont först men blev inget allvarligt, det gick fort över.










Roland och Moses o Isak åkte till Årjäng på förmiddagen för att köpa smällare. Det var också lite okänt och spännande, det är nog mest här som traditionen med brasor och fyrverkerier är stark. Några smälldes av ute vid huset mitt på dagen. Resten i Snarkil på kvällen vid brasan. Och det var en påskbrasa som heter duga. Man passade på att elda upp ett litet hus!












Sen kom avslutet med smällare. Vi var ganska många vid brasan av Snarkils befolkning i olika generationer, både bofasta och tillresta. Hann inte räkna men kanske så där 50 - 60 personer.

Tänkte på det när jag gick milen i söndags/: Vad heter alla ställen egentligen? Vad är det vi säger om vi ska beskriva var något hände? Det lönar sig inte alltid att döpa sitt hus, ibland uppkallas platsen med bara förnamn eller bara efternamn. Ibland med namnet på någon som bodde där för länge sedan. 
 
Nu blir det många bilder så jag tar några i taget, inte alla på en gång:


Jag börjar längst bort och berättar vad jag såg på hemvägen. Jag gick en bit till innan jag vände, men detta är kortet längst bort.
"Lintjârn"  är det här och här syns badplatsen med lilla bryggan. Förr skurade vi mattor här.
På andra sidan vägen lite längre ner mot Mölntegen heter det
"Daddehagen". Där kan ha varit åkrar eller betesområde. Nu är det skog.

Om jag hade fortsatt längre bort  istället efter vägen så hade jag kommit till
"Febacken" (med betoning på första stavelsen) på vänster sida
"Stutöga" på höger sida längre upp på höjden, ett litet tjärn.
"Linnekleva" ligger längst bort vid vändplanen, en höjd.
"Liskefta" ligger till höger upp vid vändplanen, det är högt belägen skog som hör till Liane
"Lämtjârn" och "Ôrremôse" (med betoning på sista ô) ligger en bit upp till vänster.
Öster om Linnekleva och så norrut på berget ligger "Kônjakeskefte" (betoning första stavelsen). Det lär ska ha bytt ägare en gång i tiden mot en flaska konjak, men jag kan inte historien.


"Fabian i Môrntegen"   Himla snyggt träd finns här


"Ängkasa" kallar vi verkligen det här stället


"Schlakthuse" där Harnäs viltvårdsområdes fällda älgar tas om hand.


"Stig i Môrntegens"


"Martin i Hages" när jag går hem är det långt upp till vänster i skogen


"Kvarna"  (bägge a uttalas ljust öppna) ligger till höger långt ner i skogen. Här bodde Sara och Kalle ve Kvarna


"Horsstôrpe"  (tydlig betoning på första stavelsen, kort o). Här går vägen in till
"Stormyra"  till vänster men det syns inte från vägen.

Nu stoppar jag för idag och fortsätter bild- promenaden i morgon


"Vendelas"


"Linngrens" till vänster


"Mattias i Hohl"


"Gråskägga" Här syns inget längre av huset men jag minns det, ett grått stor hus-skelett som bara föll sönder.  Här var för länge sedan ett värdshus med skyldighet till att hålla byteshästar. Stora landsvägen gick här förbi då.


"Hohl" och här längre in till vänster finns ett hus till som försvann i hanteringen men det kallar vi nog också för Hohl


"Missionshuse" heter detta och med tydlig betoning på första stavelsen. Det ligger en bra bit till höger om mig där jag går på "Horssvägen" och är liksom början på  själva "Sengnebôn". Det faller långsamt ner ser det ut som
och har verkligen varit ett missionshus.



"Tullarns" och det var det gamla skolhuset i byn. Rolands pappa gick här en gång i tiden.


"Lars-Inges"


"Viggos" Det var den gamla småskollärarinnebostaden. Hon förutsattes inte ha familj så det var bara två rum och kök tror jag.


"Sköllerhags" Det var den gamla folkskollärarbostaden. Betydligt större alltså än bostaden för småskollärinnan, för han förväntades ha familj och dessutom behöva en ståndsmässig bostad.


"Skoen" med stark betoning på första stavelsen, numera Signebyns friskola, med ett idylliskt barnantal på någonstans runt 30 om jag nu får gissa, nyrenoverat och fint är det. Här jobbade jag i de första 10 åren efter flytten hit till Sillerud. När mina egna barn började skolan så fick jag sluta tyckte jag. Det är inte bra att jobba på de egna barnens skola. 


"Sellere".  Det var förr arrendatorsbostaden till Prästgården, ett hus med två lägenheter. Prästgården var en stor gård som försörjde två familjer, stora familjer dessutom. Om jag minns rätt, hade den ena familjen  14 barn. Till höger där syrenhäcken är, låg församlingens sockenstuga, i "Mineträgårn" (efter Mina Boberg). Där bodde barnmorska och kyrkvaktmästare.


"Gamle körrgårn" ligger här uppe på kullen.  Klockstapeln skymtar där men själva träkyrkan revs i slutet på 1800-talet och den nya kyrkan byggdes på annan plats. Bakom kyrkogården finns några gravhögar från Järnåldern så detta är en plats med anor.


"Sellersbrygga" ligger när nere till höger, bredvid gamla kyrkogården. Förr en viktig plats med ångbåtsbrygga och magasin, numera en fin badplats och småbåtshamn, förtjänstfullt i ordningställd av båtklubben Idun.


"Pilgata"  (med betoning på första stavelsen) närmar vi oss här och det var helt enkelt en del av gamla vägen där det för länge sedan fanns ett stort  pilträd. Här började Oskar få is under tassarna och han försökte bita bort den. Pilträdet lär ha hamnat där i samband med en mans friastråt. Av någon anledning blev mannen besviken på sin käresta och körde ner sin spatserkäpp  i marken i vredesmod. Käppen  ska ha varit gjord av pilträ och  slog sedan rot och växte upp till ett träd. Det togs bort för några år sedan när vägen drogs om i en ny sträckning.


"Prästgårn" ligger fint på höjden. Det är inte längre bostad för prästen.


"Brojale" ligger alltså på den åker som kallades Nolare Brojale, mitt emot finns Sönnare Brojale. Ungefär här låg det gamla sockenmagasinet och det var ett av de namnalternativ som vi funderade på när vi döpte huset: "Magasine" med stark betoning på första stavelsen.

 I sockenmagasinet förvarades för länge sedan bl.a. havre som togs upp av församlingsmedlemmarna som in-natura-skatt. Den användes sedan dels som försörjningsunderstöd till de fattiga, dels som betalningsmedel till dem som tog sig an socknens hjon. Deras boende, försörjning och beklädnad auktionerades alltså ut till lägstbjudande.  


"Brobacken" ligger en bit bortanför Brogärdet. Det uttalas också med stark betoning på första stavelsen. Detta sätt att uttala ord på dialekt här måste bero på det norska inflytandet. På andra sidan ligger ett hus och ett litet skogsområde som kallas  "Tjârnshage". (Tjärnshaget) 


"Bastehage"  ligger här till höger. Förr fanns prästgårdens bastu här men den är borta sedan länge.
"Prästeparken" ligger till vänster. Det är helt enkelt den stora trädgården som hörde till Prästgården. En präst var väldigt intresserad av trädgård och lite exotiska växter så det var verkligen som en park. Drängsstugan som låg här uppe till vänster är borta nu. Nej det är den inte alls säger gubben, den finns kvar fast den inte syns från vägen. Den är nostalgi för honom. Där hade han och Roy Fantomens deckarklubb. Kanske fick Stina och Annika vara med också.
 Här har jag nu svängt av från "Store lansvägen"  till Lianevägen.


"Liane" där Roland växte upp. Han mamma bor kvar i lägenheten uppe och farbror i lägenheten nere.


"Lihage" kanske det kallas eller "Roland på Lianes". Vi säger ju "hem" så jag vet inte hur andra benämner vårt hus och den här platsen. ;-) Lite längre bort ligger "Ligärdet" och "Litorpet". Sen kommer "Döverud" och "Spriklerud" och "Murstenstjärn" (som på gamla kartor heter "Litjärn"). Men resten  får anstå till en annan promenad.

Här slutade alltså min promenad i söndags, fram och tillbaka någon dryg mil, så det är inte så tätt mellan husen.
Jag har skrivit ner vad Roland o jag kallar de här platserna / husen. Det betyder alltså inte att alla andra använder de uttrycken. Det finns olika namn och beteckningar, bl.a. utifrån vilken generation man tillhör. En yngre generation kanske säger Irmas istället för Mattias i Hohl.

Utsikt från Elgtån bort mot Hol och Signebyn


Elgtån, där borta bor  Rolands bror


Det är också Elgtån. Bilden tagen från Guttarbol
Det kom 20-30 cm snö fredag - lördag! Nu är det vinter och vackert. Bilderna från promenaden "runt Liane" igår söndag. Det är drygt 3 kilometer,  med tax förstås.

Björnnäs i förgrunden




Bilder ovanifrån vid vår sjö. Det är mäktiga skogar och flikiga sjöar. Bilden ovan är från den plats där vår vik av sjön syns och där den går ut i "storsjön". Vi bor alltså utanför bild längst upp till höger ungefär. Göran har tagit bilderna tror jag. De hänger hos T och A-M.


Här är den vackert uppstoppade sparvhöken. Den hade flugit in i Majas körsbärsskog och brutit nacken.



Och här är sidensvansen som också hittades död, en mäktig pippi.

Nej, så här kommer det nog inte att se ut när det blir färdigt, men utifrån de många  förslag  som har kommit in från allmänheten så finns nu en första skiss på hur det skulle kunna bli. Bilden är tänkt att man står vid Kvarnåsgatan och tittar upp mot torget. Det blå till höger är alltså biblioteket och det stora blå till vänster är COOP. Det mindre blå nere till höger markerar pizzerian, f.d. bokhandeln.


Den stora organge fläcken längst ner är tänkt som entré och handikapparkering. Ovanför den, det ljusblå, en öppen plats, själva torgytan med plats för julgran, tillfällig handel osv.

Till höger om den är biblioteket och utanför det finns ett himla trevligt förslag på läseträdgård. Alltså en lummig  plats där man kan sitta utomhus och läsa tidningar från biblioteket eller  biblioteksböcker (eller andra böcker!). Strax bortanför den, närmast biblioteket en lekträdgård = en barnaplats kopplad till bibliotek och lärande lekande. Bredvid den,  lila färg, en vanlig lekplats.

Det gröna fläcken mitt i är mötesplatsen. En plats som kanske är upphöjd, med skulptur, vattenspel, sittplatser.

Den gula fläcken längst bort kan vara en plats för eventuellt en pergola, försäljning av mat och dryck kanske.

Bakom den blir det  passage till Trollets nuvarande plats och Claratorget vid E18

Men som sagt inget är färdigt än, det är ett underlag för prat.

Den där läseträdgården är ju min favorit och så förstås att barnen har fått stor plats att leka och vara på torget, antingen tillsammans med föräldrar eller när de handlar i butikerna runt omkring. Rundköret med bilar kommer jag inte att sakna i alla fall. Och inte  torget som bilparkering heller.

Här hamnade jag bl.a. när vi jagade rådjur med Oskar tisdag 27:e dec. Det är Deborgere (vet inte stavningen!) som syns där borta, det vita huset nere vid sjön.


Oskar gillade läget, fick upp tre rådjur men jagade på två av dem, get och killing kanske? Här ser han nästan kamouflagefärgad ut. Ingen jaktlycka dock! Han blev bortlurad ner emot sjön, bortåt gamla kyrkplatsen.


Kvarlämnade balar gick vi förbi.




Också kvarglömt på ett sätt; ett gammalt missionshus om jag minns rätt. Det ligger i Signebyn.


Utsikt ner mot Östra Silen.


Det är mycket vatten nere vid båtplatsen.



Nu är det så mycket vatten i älven att bäverhyddan är helt kringränd, det brukar den inte vara.

... ska vi få, projektet har fått namnet Sellnet (Sellerenät). Årjängs kommun, med kommunalrådet Katarina Johannesson som pådrivande, var framsynt  och fick rätt mycket pengar i bidrag för att få fibernät i hela kommunen. Initiativet var till stor del Katarinas förtjänst, tack för det!

Nu byggs ett slags stamnät ut i kommundelarna och vi som vill vara med kan anmäla oss för att få hem till det egna huset. En anslutning till fibernätet ger goda uppkopplingsmöjligheter för dator - telefon och TV och man ska  veta att det höjer värdet på den egna fastigheten med betydligt mer än anslutningsavgiften. En god affär alltså, en långsiktig investering i att öka / behålla den egna fastighetens värde. Det blir dessutom allt viktigare i ljuset av att det fasta telefonnätet monteras ner i glesbygden och ingen garanterar längre att det finns någon fungerande förbindelse överallt.

Inte många kommer i framtiden att vilja köpa / bo i  hus som saknar möjlighet att använda dator - TV - telefon! Det kommer att upplevas som att försöka leva utan vatten och avlopp tror jag. Numera sköter vi ju inte bara umgänge via dator / telefon utan också inköp, den egna ekonomin med att föra över pengar, betala räkningar osv. 'Det går inte att leva särskilt länge utan telefonuppkoppling och datoruppkoppling.



I Sillerud finns några entusiaster som håller i den kommundelens fibernätutbyggnad. Det är vi glada för. På¨tel ovan kan man anmäla intresse, eller bara ringa o fråga.

... efter blåsvädret då. Så här var det på flera ställen och man liksom körde in under, drog ett djupt andetag och hoppades att det skulle gå bra. De omkullblåsta träden hängde i telefontrådarna. Skogen mellan vägen och sjön är delvis nyavverkad så det blir nog mycket nerblåst ett tag.  Idag söndag ska jag också ge mig iväg dit ut, undrar hur det går? Får väl ta med både motorsåg och man kanske.

Gäster som vi hade här i kväll.söndag, tog sig inte fram på vägen vid Önnebyn för det hade blåst träd över. De åkte runt Hjällen istället. Det har blåst men inte så mycket som längre söderut.

skrev gubben till den här bilden som kom direkt till datorn via kameramobil. Alltså inget Terje-fusk som manipulerat bilden. Det var verkligen så här vackert sprakande i soluppgången vid älgjaktstiden. Tror att det är från någon sidan av Blåsåsen.  Idag var det också en vacker solnedgång