Heter egentligen!
Tänkte på det när jag gick milen i söndags/: Vad heter alla ställen egentligen? Vad är det vi säger om vi ska beskriva var något hände? Det lönar sig inte alltid att döpa sitt hus, ibland uppkallas platsen med bara förnamn eller bara efternamn. Ibland med namnet på någon som bodde där för länge sedan.
Nu blir det många bilder så jag tar några i taget, inte alla på en gång:
Jag börjar längst bort och berättar vad jag såg på hemvägen. Jag gick en bit till innan jag vände, men detta är kortet längst bort.
"Lintjârn" är det här och här syns badplatsen med lilla bryggan. Förr skurade vi mattor här.
På andra sidan vägen lite längre ner mot Mölntegen heter det
"Daddehagen". Där kan ha varit åkrar eller betesområde. Nu är det skog.
Om jag hade fortsatt längre bort istället efter vägen så hade jag kommit till
"Febacken" (med betoning på första stavelsen) på vänster sida
"Stutöga" på höger sida längre upp på höjden, ett litet tjärn.
"Linnekleva" ligger längst bort vid vändplanen, en höjd.
"Liskefta" ligger till höger upp vid vändplanen, det är högt belägen skog som hör till Liane
"Lämtjârn" och "Ôrremôse" (med betoning på sista ô) ligger en bit upp till vänster.
Öster om Linnekleva och så norrut på berget ligger "Kônjakeskefte" (betoning första stavelsen). Det lär ska ha bytt ägare en gång i tiden mot en flaska konjak, men jag kan inte historien.
"Fabian i Môrntegen" Himla snyggt träd finns här
"Ängkasa" kallar vi verkligen det här stället
"Schlakthuse" där Harnäs viltvårdsområdes fällda älgar tas om hand.
"Stig i Môrntegens"
"Martin i Hages" när jag går hem är det långt upp till vänster i skogen
"Kvarna" (bägge a uttalas ljust öppna) ligger till höger långt ner i skogen. Här bodde Sara och Kalle ve Kvarna
"Horsstôrpe" (tydlig betoning på första stavelsen, kort o). Här går vägen in till
"Stormyra" till vänster men det syns inte från vägen.
Nu stoppar jag för idag och fortsätter bild- promenaden i morgon
"Vendelas"
"Linngrens" till vänster
"Mattias i Hohl"
"Gråskägga" Här syns inget längre av huset men jag minns det, ett grått stor hus-skelett som bara föll sönder. Här var för länge sedan ett värdshus med skyldighet till att hålla byteshästar. Stora landsvägen gick här förbi då.
"Hohl" och här längre in till vänster finns ett hus till som försvann i hanteringen men det kallar vi nog också för Hohl
"Missionshuse" heter detta och med tydlig betoning på första stavelsen. Det ligger en bra bit till höger om mig där jag går på "Horssvägen" och är liksom början på själva "Sengnebôn". Det faller långsamt ner ser det ut som
och har verkligen varit ett missionshus.
"Tullarns" och det var det gamla skolhuset i byn. Rolands pappa gick här en gång i tiden.
"Lars-Inges"
"Viggos" Det var den gamla småskollärarinnebostaden. Hon förutsattes inte ha familj så det var bara två rum och kök tror jag.
"Sköllerhags" Det var den gamla folkskollärarbostaden. Betydligt större alltså än bostaden för småskollärinnan, för han förväntades ha familj och dessutom behöva en ståndsmässig bostad.
"Skoen" med stark betoning på första stavelsen, numera Signebyns friskola, med ett idylliskt barnantal på någonstans runt 30 om jag nu får gissa, nyrenoverat och fint är det. Här jobbade jag i de första 10 åren efter flytten hit till Sillerud. När mina egna barn började skolan så fick jag sluta tyckte jag. Det är inte bra att jobba på de egna barnens skola.
"Sellere". Det var förr arrendatorsbostaden till Prästgården, ett hus med två lägenheter. Prästgården var en stor gård som försörjde två familjer, stora familjer dessutom. Om jag minns rätt, hade den ena familjen 14 barn. Till höger där syrenhäcken är, låg församlingens sockenstuga, i "Mineträgårn" (efter Mina Boberg). Där bodde barnmorska och kyrkvaktmästare.
"Gamle körrgårn" ligger här uppe på kullen. Klockstapeln skymtar där men själva träkyrkan revs i slutet på 1800-talet och den nya kyrkan byggdes på annan plats. Bakom kyrkogården finns några gravhögar från Järnåldern så detta är en plats med anor.
"Sellersbrygga" ligger när nere till höger, bredvid gamla kyrkogården. Förr en viktig plats med ångbåtsbrygga och magasin, numera en fin badplats och småbåtshamn, förtjänstfullt i ordningställd av båtklubben Idun.
"Pilgata" (med betoning på första stavelsen) närmar vi oss här och det var helt enkelt en del av gamla vägen där det för länge sedan fanns ett stort pilträd. Här började Oskar få is under tassarna och han försökte bita bort den. Pilträdet lär ha hamnat där i samband med en mans friastråt. Av någon anledning blev mannen besviken på sin käresta och körde ner sin spatserkäpp i marken i vredesmod. Käppen ska ha varit gjord av pilträ och slog sedan rot och växte upp till ett träd. Det togs bort för några år sedan när vägen drogs om i en ny sträckning.
"Prästgårn" ligger fint på höjden. Det är inte längre bostad för prästen.
"Brojale" ligger alltså på den åker som kallades Nolare Brojale, mitt emot finns Sönnare Brojale. Ungefär här låg det gamla sockenmagasinet och det var ett av de namnalternativ som vi funderade på när vi döpte huset: "Magasine" med stark betoning på första stavelsen.
I sockenmagasinet förvarades för länge sedan bl.a. havre som togs upp av församlingsmedlemmarna som in-natura-skatt. Den användes sedan dels som försörjningsunderstöd till de fattiga, dels som betalningsmedel till dem som tog sig an socknens hjon. Deras boende, försörjning och beklädnad auktionerades alltså ut till lägstbjudande.
"Brobacken" ligger en bit bortanför Brogärdet. Det uttalas också med stark betoning på första stavelsen. Detta sätt att uttala ord på dialekt här måste bero på det norska inflytandet. På andra sidan ligger ett hus och ett litet skogsområde som kallas "Tjârnshage". (Tjärnshaget)
"Bastehage" ligger här till höger. Förr fanns prästgårdens bastu här men den är borta sedan länge.
"Prästeparken" ligger till vänster. Det är helt enkelt den stora trädgården som hörde till Prästgården. En präst var väldigt intresserad av trädgård och lite exotiska växter så det var verkligen som en park. Drängsstugan som låg här uppe till vänster är borta nu. Nej det är den inte alls säger gubben, den finns kvar fast den inte syns från vägen. Den är nostalgi för honom. Där hade han och Roy Fantomens deckarklubb. Kanske fick Stina och Annika vara med också.
Här har jag nu svängt av från "Store lansvägen" till Lianevägen.
"Liane" där Roland växte upp. Han mamma bor kvar i lägenheten uppe och farbror i lägenheten nere.
"Lihage" kanske det kallas eller "Roland på Lianes". Vi säger ju "hem" så jag vet inte hur andra benämner vårt hus och den här platsen. ;-) Lite längre bort ligger "Ligärdet" och "Litorpet". Sen kommer "Döverud" och "Spriklerud" och "Murstenstjärn" (som på gamla kartor heter "Litjärn"). Men resten får anstå till en annan promenad.
Här slutade alltså min promenad i söndags, fram och tillbaka någon dryg mil, så det är inte så tätt mellan husen.
Jag har skrivit ner vad Roland o jag kallar de här platserna / husen. Det betyder alltså inte att alla andra använder de uttrycken. Det finns olika namn och beteckningar, bl.a. utifrån vilken generation man tillhör. En yngre generation kanske säger Irmas istället för Mattias i Hohl.
Nu blir det många bilder så jag tar några i taget, inte alla på en gång:
Jag börjar längst bort och berättar vad jag såg på hemvägen. Jag gick en bit till innan jag vände, men detta är kortet längst bort.
"Lintjârn" är det här och här syns badplatsen med lilla bryggan. Förr skurade vi mattor här.
På andra sidan vägen lite längre ner mot Mölntegen heter det
"Daddehagen". Där kan ha varit åkrar eller betesområde. Nu är det skog.
Om jag hade fortsatt längre bort istället efter vägen så hade jag kommit till
"Febacken" (med betoning på första stavelsen) på vänster sida
"Stutöga" på höger sida längre upp på höjden, ett litet tjärn.
"Linnekleva" ligger längst bort vid vändplanen, en höjd.
"Liskefta" ligger till höger upp vid vändplanen, det är högt belägen skog som hör till Liane
"Lämtjârn" och "Ôrremôse" (med betoning på sista ô) ligger en bit upp till vänster.
Öster om Linnekleva och så norrut på berget ligger "Kônjakeskefte" (betoning första stavelsen). Det lär ska ha bytt ägare en gång i tiden mot en flaska konjak, men jag kan inte historien.
"Fabian i Môrntegen" Himla snyggt träd finns här
"Ängkasa" kallar vi verkligen det här stället
"Schlakthuse" där Harnäs viltvårdsområdes fällda älgar tas om hand.
"Stig i Môrntegens"
"Martin i Hages" när jag går hem är det långt upp till vänster i skogen
"Kvarna" (bägge a uttalas ljust öppna) ligger till höger långt ner i skogen. Här bodde Sara och Kalle ve Kvarna
"Horsstôrpe" (tydlig betoning på första stavelsen, kort o). Här går vägen in till
"Stormyra" till vänster men det syns inte från vägen.
Nu stoppar jag för idag och fortsätter bild- promenaden i morgon
"Vendelas"
"Linngrens" till vänster
"Mattias i Hohl"
"Gråskägga" Här syns inget längre av huset men jag minns det, ett grått stor hus-skelett som bara föll sönder. Här var för länge sedan ett värdshus med skyldighet till att hålla byteshästar. Stora landsvägen gick här förbi då.
"Hohl" och här längre in till vänster finns ett hus till som försvann i hanteringen men det kallar vi nog också för Hohl
"Missionshuse" heter detta och med tydlig betoning på första stavelsen. Det ligger en bra bit till höger om mig där jag går på "Horssvägen" och är liksom början på själva "Sengnebôn". Det faller långsamt ner ser det ut som
och har verkligen varit ett missionshus.
"Tullarns" och det var det gamla skolhuset i byn. Rolands pappa gick här en gång i tiden.
"Lars-Inges"
"Viggos" Det var den gamla småskollärarinnebostaden. Hon förutsattes inte ha familj så det var bara två rum och kök tror jag.
"Sköllerhags" Det var den gamla folkskollärarbostaden. Betydligt större alltså än bostaden för småskollärinnan, för han förväntades ha familj och dessutom behöva en ståndsmässig bostad.
"Skoen" med stark betoning på första stavelsen, numera Signebyns friskola, med ett idylliskt barnantal på någonstans runt 30 om jag nu får gissa, nyrenoverat och fint är det. Här jobbade jag i de första 10 åren efter flytten hit till Sillerud. När mina egna barn började skolan så fick jag sluta tyckte jag. Det är inte bra att jobba på de egna barnens skola.
"Sellere". Det var förr arrendatorsbostaden till Prästgården, ett hus med två lägenheter. Prästgården var en stor gård som försörjde två familjer, stora familjer dessutom. Om jag minns rätt, hade den ena familjen 14 barn. Till höger där syrenhäcken är, låg församlingens sockenstuga, i "Mineträgårn" (efter Mina Boberg). Där bodde barnmorska och kyrkvaktmästare.
"Gamle körrgårn" ligger här uppe på kullen. Klockstapeln skymtar där men själva träkyrkan revs i slutet på 1800-talet och den nya kyrkan byggdes på annan plats. Bakom kyrkogården finns några gravhögar från Järnåldern så detta är en plats med anor.
"Sellersbrygga" ligger när nere till höger, bredvid gamla kyrkogården. Förr en viktig plats med ångbåtsbrygga och magasin, numera en fin badplats och småbåtshamn, förtjänstfullt i ordningställd av båtklubben Idun.
"Pilgata" (med betoning på första stavelsen) närmar vi oss här och det var helt enkelt en del av gamla vägen där det för länge sedan fanns ett stort pilträd. Här började Oskar få is under tassarna och han försökte bita bort den. Pilträdet lär ha hamnat där i samband med en mans friastråt. Av någon anledning blev mannen besviken på sin käresta och körde ner sin spatserkäpp i marken i vredesmod. Käppen ska ha varit gjord av pilträ och slog sedan rot och växte upp till ett träd. Det togs bort för några år sedan när vägen drogs om i en ny sträckning.
"Prästgårn" ligger fint på höjden. Det är inte längre bostad för prästen.
"Brojale" ligger alltså på den åker som kallades Nolare Brojale, mitt emot finns Sönnare Brojale. Ungefär här låg det gamla sockenmagasinet och det var ett av de namnalternativ som vi funderade på när vi döpte huset: "Magasine" med stark betoning på första stavelsen.
I sockenmagasinet förvarades för länge sedan bl.a. havre som togs upp av församlingsmedlemmarna som in-natura-skatt. Den användes sedan dels som försörjningsunderstöd till de fattiga, dels som betalningsmedel till dem som tog sig an socknens hjon. Deras boende, försörjning och beklädnad auktionerades alltså ut till lägstbjudande.
"Brobacken" ligger en bit bortanför Brogärdet. Det uttalas också med stark betoning på första stavelsen. Detta sätt att uttala ord på dialekt här måste bero på det norska inflytandet. På andra sidan ligger ett hus och ett litet skogsområde som kallas "Tjârnshage". (Tjärnshaget)
"Bastehage" ligger här till höger. Förr fanns prästgårdens bastu här men den är borta sedan länge.
"Prästeparken" ligger till vänster. Det är helt enkelt den stora trädgården som hörde till Prästgården. En präst var väldigt intresserad av trädgård och lite exotiska växter så det var verkligen som en park. Drängsstugan som låg här uppe till vänster är borta nu. Nej det är den inte alls säger gubben, den finns kvar fast den inte syns från vägen. Den är nostalgi för honom. Där hade han och Roy Fantomens deckarklubb. Kanske fick Stina och Annika vara med också.
Här har jag nu svängt av från "Store lansvägen" till Lianevägen.
"Liane" där Roland växte upp. Han mamma bor kvar i lägenheten uppe och farbror i lägenheten nere.
"Lihage" kanske det kallas eller "Roland på Lianes". Vi säger ju "hem" så jag vet inte hur andra benämner vårt hus och den här platsen. ;-) Lite längre bort ligger "Ligärdet" och "Litorpet". Sen kommer "Döverud" och "Spriklerud" och "Murstenstjärn" (som på gamla kartor heter "Litjärn"). Men resten får anstå till en annan promenad.
Här slutade alltså min promenad i söndags, fram och tillbaka någon dryg mil, så det är inte så tätt mellan husen.
Jag har skrivit ner vad Roland o jag kallar de här platserna / husen. Det betyder alltså inte att alla andra använder de uttrycken. Det finns olika namn och beteckningar, bl.a. utifrån vilken generation man tillhör. En yngre generation kanske säger Irmas istället för Mattias i Hohl.
Kommentarer
Postat av: Anonym
å vad vackert ,va snö ni har ser så härligt ut med riktig vinter, det är så roligt med gamla ortsnamn ocg´h varför det heter just så, intressant, kramen
Postat av: Znogge
Härligt när gamla lokala namn får leva kvar. Finns många sådana i mitt område också. Förr hade var je hus sitt namn. Vår sommarstuga hade en namnskylt på trägrinden. Nu har vi skylten inomhus i stället.
Postat av: Gunvor
Funderar på det där med 'Liane'. Det finns ett Liane i Dalskog inte långt härifrån. Ändelsen -ane i bestämd form pluralis gäller ju i Dalsland och Bohuslän, exempelvis för maskulina ord som forsane, hagane, gossane, och feminina som svanane, ekane, björkane. (Men inte alla feminina, som tösera, stovera). ’Lid’ är femininum här och böjs: e li, lia, liar, liane. Jag skulle trott att det hette liera eller liknande i Värmland. Är Liane en gammal form? Hur långt norrut går –ane-ändelsen?
Ja, och jag har faktiskt varit där liden tar slut, Hliðarendi där Gunnar bodde, längst bort i östra vrån av en bygd som är en lång backsluttning mot havet i söder.
Postat av: Gunnar
Hej vilken dokumentation du har gjort med text o bilder. Den skulle du egentligen skriva ut med bilder o namn. Namnen förs ju vidare av nya generationer men ibland är det bra med sån här sammanställning. Min mammas släkt kommer från Charlottenberg och där finns det också an massa inofficiella namn. En del blir väl formellt postafrdesser men långt ifrån alla.
Och apropå släktforskning så är namnen på platserna också intressanta, inte bara personerna.
Trackback