Inga Magnusson

Det gick inte att  jaga idag heller tyvärr, skaren höll inte hunden. Roland provade imorse. Så Roland o våra weekendgäster; D o  HvE tog en lång skidtur på sjön  istället. Skidåkningen här är rätt fantastisk när det går att åka på milsvida sjöar och vattendrag. De åkte ut till mitt emot Harhalsen och grillade korv i solen. Roland lovordar gästernas Tegsnässkidor och ska beställa sådana åt oss säger han.

Jag stannade hemma o tog hand om disken o rester sedan igår.

Nu är ishockeyn slut och Sverige är guldmedaljörer. Synd om Roland som inte kan fira med någon som fattar vidden av detta. Jag blir liksom inte riktigt engagerad.

Nu ska vi åka till Mikael o gratulera.

Igår torsdag så jagade Roland med Per Gunnar, Årjängs egen rallystjärna, och en reporter från tidningen Svensk Jakt. De var ute på Egenäs här i Sillerud där PGs föräldrar numera är bosatta. Familjen har köpt  ett jättefint hus här nära sjön Östra Silen.

Första var det tveksamt om det skulle gå att jaga för det var mycket snö, men det funkade. Skidor blev delvis fortskaffningsmedlet. Roland har breda terrängskidor som passar att ta sig fram i terräng med. De jagade med Leta och med Valsa. Det blev jakt, men inget skjutet. Jakten för den ena hunden slutade på ett märkligt sätt; en duvhök tog haren under jakten!

Det har hänt förr att rovfåglar tagit haren under jakt. Vid ett tillfälle fick Roland se hur en kungsörn dök ner och tog haren i flykten framför hunden. Jag är glad att de inte tar min tax! 

Idag fredag händer en del annat jaktligt också;

det är manifestation i Ed för vargskytten Stig Engdahl. Antagligen kommer massor av människor dit för att visa sin sympati, inte bara jägare. För att ta udden av denna manifestation väljer regeringen att  idag släppa en stor nyhet i vargsammanhang, en nyhet som man hoppas ska blidka oppositionen mot den förda vargpolitiken. Genom att den nyheten släpps samtidigt så hoppas man på att väcka liv i alla de organisationer som fanatiskt kämpar för varje vargindivids överlevnad. Man vill få ett annat fokus på debatten en dag som denna och det är ju förståeligt.  Dom mot Stig Engdahl visar ju tydligt hur orimligt den förda rovdjurspoliken är. Smart politiskt drag även om det inte i grunden förändrar  politiken. Och det lär inte dämpa ilskan här på den västra kanten av landet, snarare tvärtom. Man tycker nog att det varit rättvist om åtgärderna satts in här i stället.

Samordning lodjursjakt Sillegårdsed, Risviken, Harnäs, Snarkil viltvårdsområden samt angränsande områden på Dalslandssidan sker, måndag den 27 e februari på gymnasieskolan i Årjäng.

Samordnare är Valter Nilsson.

Snön runt huset är nertrampad av rådjur. Nu har de brist på mat, går i  trädgården runt väggarna och äter det som smakar. Vi har 50-60 cm snö och rådjuren  går inte så fort fram då. De har problem att sparka fram mat under snötäcket och nu blir det kvistar och knoppar och sånt som gäller. Roland plogade idag på ett fält för älg och rådjur så att de kommer åt gammalt gräs.  Runt ensilagebalen som är utlagd är det som en gödselhög efter rådjur. I år har det verkligen räddat livet på ett antal rådjur att stödutfordra.

Jakten var slut sista januari och skulle ändå inte vara aktuell när det är så mycket snö.
Taxen Anton har ätit upp en soppåse som vi glömde ute på trappan. Han var tjock som en korv o benen stod rakt ut nästan. Han måste ha satt nåt i halsen för han har hostat rejält sedan dess, men var något bättre i natt och idag.

Funderade ett tag på om han skulle hamna under rubriken "inredning" eller under "jakt". Men han skulle själv ha blivit djupt förolämpad om han fick veta att jag placerat honom i inredningen.

Anton är en riktig jakthund med stor jaktlust, stort sök och bra skall. Det räcker att jag i normal samtalston säger; "Ska vi gå ut o fösa på bockarna" så börjar han stormskälla och vifta på svansen. Det dröjer sällan mer an 5-10 minuter innan han får upp när vi är ute.  Det handlar oftast om rådjur men ibland om räv, beroende på vad som dyker upp. Han har ett stort sök för att vara tax och går i kilometercirklar runt mig. Det är stor skillnad mot hans föregångare som höll sig på några meters avstånd från fötterna. Fast jag fick mer motion då. Det var jag som fick leta upp drevdjuret.

Skallet är bra och hörbart men kan börja ta slut efter någon timmes jakt. Detta fenomen uppstod sedan han ätit upp en flaska ogräsmedel!

Men nu börjar Anton bli gammal och trött. Efter ett par timmars jakt så promenerar han fram, men driver fortfarande. Om det är lite snö så kan han plötsligt ge upp jakten mitt i skogen någonstans och bara sitta där och skälla tills vi kommer och hämtar honom. Då kan det bli till att gå en bra bit och leta med pejlen.

Anton är en riktig urhund; han gnor ivrigt och envist nosen fram och tillbaka i bädden när han varit ute en tur. Där finns väl några doftkörtlar antar jag. Likaså "bäddar" han fullkomligt vildsint och det med arga morranden. Jag vet inte hur han som tax bär sig åt men då kan han stå på frambenen och lyfta bakbenen nästan rakt upp!

Sen är det han som är chef över våra hundar och har alltid varit. Det spelar ingen roll för honom att våra stövare är större. Han äter först och bestämmer. På dressyrkurser som vi gått på så är det i stort sett omöjligt att få ner honom i liggande när det finns andra hanhundar med (o tikar!).

Han är en väldigt typisk tax och taxar är liksom inte som andra hundar. De är som nåt mellanting mellan katt och hund. De har en självständighet som är väldigt speciell. Vi har försökt vara utan tax ibland, men det går inte. Taxplatsen i huset skriker efter sin invånare. Nu ska vi skaffa en taxvalp till våren, men Anton får vara kvar tills han får allvarsamma krämpor.

Fast jag vet inte om gubben godtar det här resonemanget. Om det är någon han inte identifierar sig med så är det  en köpgalen kärring. Han har ju ingen brinnande lust att ränna i affärer. Tvärtom så kräver det stor planering från min sida och inte så lite lirkande att få iväg honom till köpenskap. Han får något flackande i blicken efter någon halvtimme och det övergår strax till lätt panik. Till slut måste han bara ut i friska luften och det till varje pris. Går hellre ut och sätter sig bilen och väntar.

Om vi är i någon större stad så kan man i de lägena försöka få syn på något hak där han kan placeras för att inmundiga en öl eller så. En jaktaffär funkar också. Då är tålamodet större. Besöken där brukar sluta med att han och försäljaren finner att de har gemensamma bekanta i jaktvärlden. Därefter är konversationen given och jag kan handla i lugn o ro en god stund.

Men idag är det alltså inte shopping som gäller utan Roland for precis iväg för att jaga hare med Morgan på Järnhandel och hans pappa. Pappan är 88 år, men fortfarande pigg och han vill gärna uppleva harjakt. Morgan har ingen harhund nu om jag har förstått det rätt. Familjen hade en tragisk upplevelse för några år sedan då varg tog deras hund på fullt hardrev och sedan är det inte så lätt att skaffa en ny. Morgans fru Ingegerd jagar också, men mer rådjur med tax tror jag. 

Roland har jagat mycket den sista tiden. Jag tror faktiskt det är varje dag sedan nyår och det blir ju två veckor nu för idag är det väl den 15;e januari (och klockan är 7 på söndag morgon). Och han är fortfarande lika jaktlysten. Det har varit harjakt nästan varje dag utom några enstaka rådjursjakter. 

Driften att jaga måste vara väldigt basic. Det sägs att det är samma drift som får människor att samla saker, typ frimärken, antikviteter eller så. Och vårt samlarbegär driver oss säkert ut på shoppingturer; detta att vilja samla är väl egentligen samma sak som habegär. Och jag erkänner; jag är lite lycklig när jag köpt nåt, eller fått nåt. Detta att äga en sak till, förutom de som redan finns i huset, gör mig  nöjd. Lite skämmigt känns det att det är så förstås, men att förneka det är svårt.

Lennart Berendz, min gamle historielärare vid Karlstad universitet, påstod att vi egentligen fortfarande är jägarfolk. Mänskligheten har levt som jägare under stor del av sin existens på jorden och anpassats till det livet genom ett naturligt urval. De som var duktiga jägare / samlare var de som överlevde och de har fört vidare de egenskaperna till nästa generation och nästa och nästa och hela tiden har det förstärkts.

Gubbens jagande har alltså akademisk acceptans - var det dit jag ville komma med detta resonemang tro? Ja, där hamnade jag i alla fall och nu kommer jag inte vidare.

Stövartiken Leta är mjuk o go som en nallebjörn och hon har ett mjukt trevligt sätt. Smyger gärna upp i knät och vill snossa. Fast då blir den gamle taxen Anton avundsjuk och börjar pipa Han ska ha Leta för sig själv och bevakar henne svartsjukt. När hon har varit ute på kissrunda ska han genast ut efter henne och kissa på hennes urin så att han har markerat sitt herravälde. Hon ska inte vara ute "på marknaden" , tillgänglig för andra hanhundar. Hundars sex-liv är lite märkligt, eller också inte. Det beror på hur man ser det.

Äntligen var då arbetsschemat till mina elever klart så jag kunde gå med en stund till skogen. Vi tog taxen Anton med oss och gick söderut mot Hol, runt där några varv. Vi var osäkra på om det var rådjur eller räv han jagade. Sen gick det västerut upp mot Döverud. Vi gick upp däråt och sedan förbi Litorpet och hem. Under tiden hann jakten gå väster om Blåsåsen, runt Jonny o Ingvors, och mot vårt hus norrifrån. Roland stod och passade hemma vid tomtgränsen en god stund men det gick inte häråt. Vi trodde det för så har ofta rådjursjakten gått de senaste gångerna. Det fick bli några timmar, sen måste jag duka o förbereda till kvällens mat med goda vänner. Men innan dess var vi bjudna till våra grannar.

De håller på och jagar än när detta läggs ut på nätet. Roland jagar på Egenäs, närmare bestämt på Kröserud tillsammans med Anders (gift med Rolands syskonbarn Annelie) och deras barn Matilda o Märta. Märta gillar hundar och dans och prinsessor  och showande medan Matilda är mer intresserad av hästar och jakt. De har varit med och jagat sedan i morse och Matilda har fått stå bredvid Roland och provat på att skjuta sin första hare. Men tyvärr gick skottet bakom haren. Roland fanns bredvid beredd att skjuta om haren skulle bli skadad. Detta kallas uppsiktsjakt och det är ett bra sätt för ungdomar att börja jaga.  De har nu sett haren 4 gånger redan. Roland och Matilda står nu tillsammans i pass i skogen och Anders o Matilda vid vägen. Bilden fick jag per telefon imorse vid 9-tiden. De jagar med stövartiken Valsa.  Vädret är fint, runt 0 grader och ganska stilla , men det har tyvärr blåst tillräckligt för att förstöra den vackra rimfrosten som vi haft i flera dagar.

Äntligen lite jaktlycka idag! Bosse och Roland tillsammans med ungdomarna Hampus o Hannes Blomstrand, Niklas Möller och Håkan jagade idag på Mon i Blomskog och Roland sköt en hare för Valsa (heter eg. Leverhögens Pila).  Fantastiskt väder har vi haft, någon minusgrad, vacker rimfrost på träden, ingen vind, lagom mycket snö. Niklas kom precis nu hit. Han hade städat i stugan och skulle åka hem till syster Josefin i Varberg som tagit lärarexamen idag. Vi hälsar och gratulerar Josefin!! 

Här är Roland o Anton. Anton är den gamle trotjänaren av hundarna. En jaktchampion med fantastiskt sök, nästan som en stövare. Han har bra skall, eller hade åtminstone tills han lyckades äta upp en flaska ogräsmedel. Anton jagar fortfarande bra och lagom länge; ett par tre timmar. På slutet är det väl mer promenerande än jagande förstås. Sen kommer han hem själv. Vi bor ju i jaktmarken.  Jakt med tax är roligt. Det går sakta och rådjuren blir inte stressade. De stannar ofta lugnt, äter och ser sig omkring. Har lite koll på var taxen är och springer sedan pliktskyldigast några hundra meter när han börjar komma nära. I våra marker med skogtungor in på åkermark buktar det trångt och drar inte så ofta iväg.

Mvh Inga