Bild taxen Anton

Bild taxen Anton
Funderade ett tag på om han skulle hamna under rubriken "inredning" eller under "jakt". Men han skulle själv ha blivit djupt förolämpad om han fick veta att jag placerat honom i inredningen.

Anton är en riktig jakthund med stor jaktlust, stort sök och bra skall. Det räcker att jag i normal samtalston säger; "Ska vi gå ut o fösa på bockarna" så börjar han stormskälla och vifta på svansen. Det dröjer sällan mer an 5-10 minuter innan han får upp när vi är ute.  Det handlar oftast om rådjur men ibland om räv, beroende på vad som dyker upp. Han har ett stort sök för att vara tax och går i kilometercirklar runt mig. Det är stor skillnad mot hans föregångare som höll sig på några meters avstånd från fötterna. Fast jag fick mer motion då. Det var jag som fick leta upp drevdjuret.

Skallet är bra och hörbart men kan börja ta slut efter någon timmes jakt. Detta fenomen uppstod sedan han ätit upp en flaska ogräsmedel!

Men nu börjar Anton bli gammal och trött. Efter ett par timmars jakt så promenerar han fram, men driver fortfarande. Om det är lite snö så kan han plötsligt ge upp jakten mitt i skogen någonstans och bara sitta där och skälla tills vi kommer och hämtar honom. Då kan det bli till att gå en bra bit och leta med pejlen.

Anton är en riktig urhund; han gnor ivrigt och envist nosen fram och tillbaka i bädden när han varit ute en tur. Där finns väl några doftkörtlar antar jag. Likaså "bäddar" han fullkomligt vildsint och det med arga morranden. Jag vet inte hur han som tax bär sig åt men då kan han stå på frambenen och lyfta bakbenen nästan rakt upp!

Sen är det han som är chef över våra hundar och har alltid varit. Det spelar ingen roll för honom att våra stövare är större. Han äter först och bestämmer. På dressyrkurser som vi gått på så är det i stort sett omöjligt att få ner honom i liggande när det finns andra hanhundar med (o tikar!).

Han är en väldigt typisk tax och taxar är liksom inte som andra hundar. De är som nåt mellanting mellan katt och hund. De har en självständighet som är väldigt speciell. Vi har försökt vara utan tax ibland, men det går inte. Taxplatsen i huset skriker efter sin invånare. Nu ska vi skaffa en taxvalp till våren, men Anton får vara kvar tills han får allvarsamma krämpor.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback