Inga Magnusson

Fast jag vet inte om gubben godtar det här resonemanget. Om det är någon han inte identifierar sig med så är det  en köpgalen kärring. Han har ju ingen brinnande lust att ränna i affärer. Tvärtom så kräver det stor planering från min sida och inte så lite lirkande att få iväg honom till köpenskap. Han får något flackande i blicken efter någon halvtimme och det övergår strax till lätt panik. Till slut måste han bara ut i friska luften och det till varje pris. Går hellre ut och sätter sig bilen och väntar.

Om vi är i någon större stad så kan man i de lägena försöka få syn på något hak där han kan placeras för att inmundiga en öl eller så. En jaktaffär funkar också. Då är tålamodet större. Besöken där brukar sluta med att han och försäljaren finner att de har gemensamma bekanta i jaktvärlden. Därefter är konversationen given och jag kan handla i lugn o ro en god stund.

Men idag är det alltså inte shopping som gäller utan Roland for precis iväg för att jaga hare med Morgan på Järnhandel och hans pappa. Pappan är 88 år, men fortfarande pigg och han vill gärna uppleva harjakt. Morgan har ingen harhund nu om jag har förstått det rätt. Familjen hade en tragisk upplevelse för några år sedan då varg tog deras hund på fullt hardrev och sedan är det inte så lätt att skaffa en ny. Morgans fru Ingegerd jagar också, men mer rådjur med tax tror jag.