jaktintresse=samlarintresse=köplust?

Roland har jagat mycket den sista tiden. Jag tror faktiskt det är varje dag sedan nyår och det blir ju två veckor nu för idag är det väl den 15;e januari (och klockan är 7 på söndag morgon). Och han är fortfarande lika jaktlysten. Det har varit harjakt nästan varje dag utom några enstaka rådjursjakter. 

Driften att jaga måste vara väldigt basic. Det sägs att det är samma drift som får människor att samla saker, typ frimärken, antikviteter eller så. Och vårt samlarbegär driver oss säkert ut på shoppingturer; detta att vilja samla är väl egentligen samma sak som habegär. Och jag erkänner; jag är lite lycklig när jag köpt nåt, eller fått nåt. Detta att äga en sak till, förutom de som redan finns i huset, gör mig  nöjd. Lite skämmigt känns det att det är så förstås, men att förneka det är svårt.

Lennart Berendz, min gamle historielärare vid Karlstad universitet, påstod att vi egentligen fortfarande är jägarfolk. Mänskligheten har levt som jägare under stor del av sin existens på jorden och anpassats till det livet genom ett naturligt urval. De som var duktiga jägare / samlare var de som överlevde och de har fört vidare de egenskaperna till nästa generation och nästa och nästa och hela tiden har det förstärkts.

Gubbens jagande har alltså akademisk acceptans - var det dit jag ville komma med detta resonemang tro? Ja, där hamnade jag i alla fall och nu kommer jag inte vidare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback