Inga Magnusson

Kalle Ankas jul är fortfarande en höjdpunkt under julhelgen. Kan inte låta bli att fascineras av att ett barnprogram som skapades minst 50 år sedan fortfarande är gångbart både hos barn och vuxna. Disney var ett snille!  Hos oss vuxna är det förstås en nostalgitripp, vi kan varenda gest, varenda ord som sägs men vill se det ändå. Men dagens barn uppskattar det också fast de har många andra barnprogram att välja.

 

Nu börjar långsamt Rolands vintersäsongssysslor, jobb i skogen. Där finns förstås hur mycket som helst  att göra. Än så länge är det ingen tjäle i marken så det får bli skogsarbete vid väg. Grov asp har han tagit ner och kört hem till Liane. Om det blir tillräckligt mycket så ska det säljas till tändstickstillverkning neråt Småland

 

 

Det är en riktig favvoaffär för min del, ett helt hus med gamla grejer. Dessutom är det fräscht, inte dammigt och illaluktande som såna butiker kan vara. De vackra arrangemangen är gjorda med omsorg. Det är ett estetiskt varmbad att gå runt och kolla. Den lilla byn ovan var ny för mig, det är ofta nytt här. Vi var där häromdagen

 

 Molnen skingrades lite tidig eftermiddag igår när vi åkte hem från Snarkil genom skogen. Vi spejade ivrigt för att få en skymt av själva solskivan. Men den trängde inte igenom de tunna molnen. En bit av himlen var i alla fall blå, det har vi inte heller sett på länge. Det hela varade inte mer än en knapp halvtimme, sen var det lika mulet och jämngrått igen.

Vi brukar kolla på "På spåret". Det är rätt kul och man kan ta hem en app och spela med.  Nu senast blev det 45 poäng och "Frasig Optimist" som omdöme ser jag. Asch fel, "Frasig Optimist" var inte ett omdöme, det var tävlingstiteln på Roland. Lite hjälp hade vi förstås av att ett resmål var Åmål som ligger nära oss, frågorna var rätt lätta att besvara. Sen hade det blivit lite mer poäng om Roland hade litat på mig när det gällde stjärnbilderna. Visst var det Orion och inte Skytten! Antar att det är uppehåll nu över helgerna men hoppas det kommer tillbaka sen. 

Det kom ett speciellt julkort, det var en liten bil i papper som vek ut sig när vi öppnade julkortet! Det kom från släkting i USA . Hon har  ursprung på Prästgården och Boberg-släkten, från huset som stod i Mineträdgården som församlingshem och bostad för barnmorska och den som var vaktmästare på kyrkogården, tillika hamnansvarig. Det var två kvinnor. Huset i Mineträdgården finns inte kvar, men vi har ibland kontakt med en ättling till dem som bodde där, Karen, och hon har varit här på besök.

 

Fint att få julkort i papper också, fast vi skickar inte så många själva längre. Vi försöker förmedla julhälsningar på nätet istället. 

 

Idag blir det lite mer julförberedelser. Vi ska slå in fler julklappar och det blir väl nån promenad med Seffrin. Roland går nog till skogen  en sväng med valpen först. Igår avslutade vi julstädningen. Den är är numera rätt blygsam, torkar av det värsta i köket, dammsuger och våttorkar golv ;-) Tänker ibland på min mor som gjorde det ordentligt: Torkade hyllor i skåpen, tvättade fönster och målning inne. Fast som någon skrev i ett facebookinlägg, det är tomten som kommer, inte hälsovårdsnämnden. Julkortsskickandet är numera blygsamt, mest på nätet och någon gran inne blir det inte i år. 

Rådjursjakt idag.  På med pejlutrustning så vi vet var Seffrin driver. Två släpp blev det. Det första gick ut ur området. Det   gick nästan i pass men vinklade för tidigt, gick sen via Brogärdet mot Elgtån. Där kunde vi haffa honom vid vägen. Men nästa släpp  var det en spännande jakt som gick i cirklar mellan skyttarna.  Nyttigt för mig att vara hundförare och kliva i terrräng någon timme mitt emellan. Bra träning för kondition och balans, märker att det senare blir lite sämre med åren med balans, antingen beror det på långsammare reaktionsförmåga eller också bara på  starkare glasögon som det är  svårare att göra bra avståndsbedömningar. Jag hittade en utsiktspunkt i alla fall där jag såg drevdjuret när det försvann in i skogsområde. Taxen en halv minut efter, innan dess så såg han det.. Ett stort rådjur, oklart bock eller get, bockarn  har tappat hornen nu. 

Det önskar vi alla! Vi gör det med bilden av min mammas väggbonad som hon broderade för många år sedan. Jag tycker mycket om den. 

Nu har vi sett den "The Irishman". En magiskt bra film, drygt tre timmar lång, men man vill inte att den ska ta slut - någon gång! Joe Pesci, Robert DeNiro och Al Pacino spelar de tunga huvudrollerna.  

 

 "År 2000 vid samma tid var det faktiskt betydligt mera vatten.Kan nog vara på det viset att de inte tappat lika mycket i år som de gjorde då.Minns att militären apterade sprängladdningar på slussporten i Billingsfors för att i nödsituation få snabbare avrinning.Vattnet stod så högt så det var vatten på fabriksgolvet på bruket.Skickar med några kort från då.Stenbron i Bengtsfors tyngdes ner med container fulla med sand för att stabilisera sig mot strömmarna.Sedan något från dammen vid 18 slussen samt fabriksområdet i Dals långed som stod helt under vatten.Även något kort på Brukskontoret i Billingsfors där vattnet står upp på gräsmattan."  citat ovan är Jörgen Einarssons text om bilderna i det här inlägget.

 

 Det här är fasta bryggor som brukar ha 1 - 2 meter ner till vattenytan, men nu är de i jämnhöjd. Och det regnar igen. Vatten kommer i bäckar och mindre vattendrag uppifrån skogen och fyller på här där sjön börjar. Och det lär fortsätta ett tag till även om regnet skulle upphöra nu.  Jag kan inte minnas att vi haft så här höga vattenflöden på  höst / vinter förr. Nu är våra grundvattennivåer över det normala enligt uppgift från mätningar. 

 Vi har verkligen gjort allt från grunden! Det finns ju inga färdiga kartonger att skicka i som är så här stora. Vi har klippt, skurit, tejpat, vikt och hållit på. Sen skickat. Vi har ju barn en bra bit ifrån oss.

Jag tog egentligen den här bilden för att göra ett inlägg om att såna här värmedynor, engångs, är bra att använda i handskar om man är frusen som jag och att det räcker med en som man växlar mellan händerna, för den ger bra värme. 

 

Men nu får bilden fylla en annan funktion: Efterlysning av handske. Jag tappade alltså den här vänsterhandsken igår tisdag på Egenäs, någonstans på vägen mellan Hästöna och Kvarnebräcka. Tacksam om någon ser den så jag kan få den tillbaka. Det är skinnhandske märke HESTRA. 

Nu skulle jag vara redig och byta ut alla ljus i adventsstakarna mot led. Det borde vara säkrare ur brandsynpunkt eftersom de inte blir varma. Så jag köpte ledljus för ett par hundra (!) kronor , jo dom är dyra.  

 

Och så skruvade och skruvade jag. Helt ok i två stakar. De lyste fint med nya ledljus som lyser nästan så fint som de gamla vanliga. Men i två  stakar var det omöjligt. Jag trodde att kanske någon enstaka lampa var trasig så jag bytte ljus,  skruvade i och ur, i och ur. Men till slut fick jag ge upp. I de här två gamla adventsstakarna från 70-talet så går det inte att ha ledljus. Kunde också känna när jag försökte skruva i dem att de liksom inte passade riktigt. Nu får de gamla ljusen bli kvar, de lyser fint. Vi får släcka ner dem när vi inte är hemma eftersom de är gamla och blir rätt varma.

 

Om dagens rådjursjakt blir det mer imorgon här på blogg och fb

Roland har fått flera stycken såna här och jag ett par. Jag ville först tro att det var ok, man vill ju ha paket före jul! Så jag frågade till o med barnen om de skickat nåt. Men Roland var skeptisk och raderade sina påminnelser om betalning. Idag ringde jag butiken här i Sillerud som förmedlar våra paket och de sa att det var bluff. De hade också fått som privat personer. Va lurigt! Just till jul! Och så liten summa att man inte bråkar om man blir lurad. Det var bara 29 kr tror jag. Och vem vill bråka över en så liten summa. Men på Rolands hade de begärt bankid också för att säkert identifiera paketet! Och det är ju inte bra att lämna ut.  Skönt att vi inte gick på det här. 

Vi bor i huset närmast på bilden.

 

Det var bara en skogsdunge när vi spanade in platsen 1977, köpte tomten av dåvarande ägaren,  tog bort träden och byggde huset. Vi var drygt 20 år gamla bara men bra att vi fixade huset så tidigt. Det var strax efter det blev möjligt att bygga utanför  stadplanerat område.  Tre barn hade vi då, den yngste föddes i april 77 när vi började gräva grunden. Till älgjakten i oktober 77  flyttade vi in. Det är alltså 42 år sedan nu, som ett helt liv!  

 

Sen är det förstås alltid så att det finns sånt vi kunde ha gjort bättre. Placering på andra sidan vägen hade varit smartare med tanke på väderstrecken (fått uteplatsen söderut och bort från vägen). Det hade också varit bättre att bygga utan hel källare och istället låta huset bli större i markplan.  På ålderns höst är det inte så bra att ha trappor inne i huset tänker vi. På landet kan man bre ut sig  med husbygge, tomterna är stora, så det hade gått bra.

 

Men bra isolering var det redan då (Hjältevadshus) och den öppna planlösningen är vi fortfarande nöjda med. (Vi slopade två stora väggar och tre spaljéer. Det var massor av spaljéer på den tiden, hus såg ut som fängelser invändigt!)  Att ha vinkelhus har också varit trivsamt, speciellt på senare år när vi fick till en rejäl uteplats.

 

Huset i bakgrunden, Liane,  är Rolands föräldrahem. Barnen fick alltså växa upp med farföräldrar  inom räckhåll och det var så bra. Det är ett stort hus med två lägenheter så där bodde också Rolands farbror och ingift faster. Det var också väldigt uppskattat att ha dem i närheten, snälla och hjälpsamma människor.  Under några år så tog Roland över jordbruket och vi hade mjölkkor. 

 

Liane använder våra barn med familjer när de hälsar på oss. Bra att ha för de bor alla långt bort. Det brukar bli rätt många veckor varje år.  Sen hyr vi ut det dagar eller veckor  till sportfiskare och jägare dessemellan. 

 

S

 Så god julmat åt vi på Stationscafét i Svensbyn idag söndag. Det var först en tallrik med kallt och så en tallrik med varmt och till slut klassisk juldessert med kaffe till. Fantastiskt att köket kommer ihåg att jag inte tål gluten och inte äter ansjovis. Så jag fick en Jansson utan fisk! ;-) Så gott var det! Vi hade trevligt sällskap också,  från Lunkerud! Tror jag stavade rätt. 

 

 

Mitt på dagen släppte vi Seffrin på rådjur. Det blev två omgångar men inget fällt. 

Första släpp så fick han strax syn på två rådjur som han föste på ivrigt någon timme. Roland satt i pass. Vi såg på pejlen att han på något sätt tog sig över en bred, stritt strömmande bäck. Vet inte hur han bär sig åt men vi ser ofta att han fixar det fast han som är en liten tax inte borde klara av det. Sen bar det av till fel område. Det är fortfarande väldigt blött i markerna, har inte runnit undan än.

 

Nästa släpp gick inte så snabbt till drev. Vi gick och letade någon halvtimme i rätt grym terräng jag och Seffrin. Roland i pass. Men sen blev det upptag direkt, han kom på något. Men vi såg inte vad det var, av hans drev att döma var det rådjur. Det kom vid ett tillfälle nära oss, men vek av upp mot skogiga berg. Till slut hade Roland turen att kunna haffa honom innan mörkret föll.

 

Sammanlagt har han drivit ungefär två timmar idag och är inte det minsta trött. På pejlen ser det ut som om han haft effektivt drev sammanlagt en mil ungefär. Han bevakar envist ytterdörren för att ha koll på om vi har tänkt gå ut på jakt igen. ;-)) Vore roligt att veta hur länge han skulle kunna jaga innan han blir så trött att han vill gå hem. Det har inte hänt än.

 

Vi hamnade på restaurang Berga Bistro utanför Åmål  igår igen. Det har blivit tätt mellan besöken i Åmål och Säffle nu ett tag, ärenden med bilar och båtars service. Nu var det nästan fullsatt med julbord och ett par andra rätter. Vi tog den berömda pannbiffen som görs på plats. Kan bara tillägga att på julbordet så serveras vildsvinsköttbullar! 

 

Men det var själva skolbyggnaden som var intressant. Som f.d.  lärare trivs jag i det här

gamla skolhuset. Det byggdes under en tid när man byggde skolor utifrån barnens och undervisningens behov. Det var högt i tak för att man skulle få in så mycket luft som möjligt till många barn. Fönstren satt tätt och gick upp till taket för att man skulle få in så mycket ljus som möjligt och klassrummen vände åt öster / söder. Det gjorde det också möjligt att vädra ordentligt på rasterna, vilka alltid gjordes. Fint hus är det alltså.