Inga Magnusson

Det skrev jag om för några inlägg sedan, alltså det faktum att forskare fuskat med klimatforskningen så  att de egna hypoteserna skulle verka sanna (så att man skulle fortsätta få stora forskningsanslag / stor berömmelse?) .  Och i det inlägget kommer fortfarande kommentarer. Jag vet inte hur man kan hitta dit. Google kanske?

Jag har skrivit om min skepsis till klimatlarmen förut; här , här,  bl.a. Och om behovet av att granska forskning innan man sväljer den med hull och hår har jag skrivit så mycket att det inte är meningsfullt att försöka länka ens, likaså om min skepsis till privatägda stiftelsen WWF som hystar runt miljarder i pengar och ett enormt förtroende världen över.

Uppdaterat: Jo, nu ser jag förklaringen. Om man googlar på ordet Climategate så kommer mitt blogginlägg upp bland de allra första. När jag läste det så blev  jag först glad; så roligt att inlägget syns så bra för andra läsare. Men nästa tanke var att det här är inte alls bra, det är skrämmande.

Varför kommer min blogg upp så snabbt i det här sammanhanget?  Climategate är (borde åtminstone vara!) jättestort och min blogg är i ett nationellt perspektiv rätt liten, så den borde komma långt ner på googlelistan i det här sammanhanget. Många stora debattplatser borde debattera det här forskningsfusket både i pappersmedia och i nya media. Min lilla blogg borde komma på plats 500 eller så.

Är detta ett tecken på att man ignonerar debatten och försöker sopa den under mattan? De här avslöjandena borde har åstadkommit en härdsmälta men blir bara ett tillfälligt bloss som brinner till och sedan får försvinna som om inget har hänt?

Den enda förklaring jag kan komma på är att de som blivit lurade av forskarna; media, FN, regeringar, privatpersoner, osv skäms och försöker låtsas som om inget har hänt. Man vill inte riva upp fattade beslut, lägga om nästa års budget, ändra i en fastlagd policy stinn av högtidliga klimatformuleringar, alltsammans gjort med hänvisningar till de nu avslöjade forskarna. Det är enklare att gå vidare som om ingenting hänt! Man väljer strutsmodellen; stoppar huvudet i sanden. 

Forskarvärlden borde också vara chockad när hela deras fundament skakas, motiven för deras existens ifrågasätts. Men man gör det hela till en fråga om person istället för att se över sina egna metoder och kontrollmekanismer. Egennytta och självhävdelsebegär finns hos enskilda forskare nu och alltid, liksom hos andra människor. Det kommer man att få leva med och det måste man hantera, inrätta sig utifrån, istället för att framhärda i att forskningen som sådan inte kan vara fel.

Där har forskningen allt att lära av grisbönderna som nu avslöjats med byxorna nere; vanvård och djurplågeri. Grisuppfödarna gjorde  genast en pudel, avskedade högste ledaren och förslog att en oberoende institution ska få övervaka grisuppfödningen. De ser över sin organisation, tar konsekvenserna av avslöjandet. Det är bra! Det inger förtroende!

Nu väntar vi bara på att de ytterst ansvariga för klimatforskningsfusket ska klädsamt avgå (avskedas!)  och att man  ser över regelverket så att sånt här inte kan hända igen, varken nationellt eller internationellt. Men kanske förs det en debatt utomlands i de här frågorna? Kanske är det bara i Sverige som det är tyst (tystat!)?

Vi behöver alla resurser vi kan få fram till att hantera de viktiga miljöfrågorna. Risken är nu överhängande att det  blir svårt att få fram medel till seriös forskning och vettiga åtgärder om den vetenskap som åtgärder och prioriteringar ska bygga på inte tar sitt uppdrag på allvar. Och det vore det värsta som kunde hända. För vi måste ta tag i avfallsproblemen, resursslöseriet, användningen av nya kemiska ämnen som vi inte känner verkningarna av, utsläpp, resursfördelning osv osv, listan kan göras hur lång som helst.