Inga Magnusson

I söndags skedde så förvandlingen av den 8 månader gamla hamiltonstövarvalpen: Den pinnbärande lekande hunden blev plötsligt i ett slag en jakthund och förstod sitt uppdrag Bosse o Roland letade upp ett harspår i Leverhögen. Jazz började följa löpan. Första timmen tyst men sedan med allt bestämdare drevskall. Han höll på med samma hare hela dagen. De två ägarna är mycket nöjda, ja, det är väl bara förnamnet. Mungiporna går från öra till öra!!  Jazz har ett bra skall och framför allt ett lugnt o bra drevsätt. Han förspringer sig inte utan går och letar upp spåret med ett noggrannt sök.  Han är tyst när han tappat spåret.

Idag tisdag var han i elden igen med sina två hussar, nu här bakom huset på Liane. Han drev från 11 på förmiddagen till 5 på kvällen med flera halvitmmars repriser som han grejade på egen hand. Dessemellan lite hjälp men annars var hussarna mest i närheten. Haren sågs men inget skjutläge.

Detta är lika roligt varje gång när en hund börjar jaga och det blir uppenbart vilka kvaliteter han har.

Det är tålamodsprövande att vänta på att en jakthund ska mogna till sin uppgift och förstå vitsen med att gå till skogen. Lille Oskar, taxvalpen är en månad yngre än Jazz, men han har förstått uppdraget. Han går direkt med nosen i marken och söker. Men Jazz är inte vuxen än. Han leker! Och vi eldar och grillar korv. Och han leker! Han springer  omkring och kastar pinnar som han sedan jagar ifatt. Han får också ett lekanfall i en rutten stubbe som han demolerar! Sen tar han en och annan lov till oss och vill nog helst sitta i knä! Men där går gränsen för tålmodig husse.  Det får han inte!

Men vi hade några timmars trevligt filosoferande vid elden tills mörkret kom vid halvfyratiden.  stekt Krokforslax och en god torr champagne. Till desssert röd sagogrynskräm. (Jag bara stavar det fel på tyska så jag skriver så här istället).  Avslutningen espresso med Niedereggermarsipan o Calvados (som alltså är gjort på äppelvin)

Hit upp gick vi, högst upp på åsen i nolare (norra) Lihaget. Det var ungefär här som Oskar tappade bort de två rådjuren som han jagade på. Jag satte mig ner lugnt för att låta honom leta. Jag behövde inte vänta länge för på västsidan fick han strax tag på dem igen. Först lite grövre skall inte så tätt. Det betyder att han hade bra vittring. Sedan växlade han mellan grovt o fint skall o det blev  tätare skallgivning. Sedan gick han över i att ösa på väldigt tätt med fint skall. Då hade han förmodligen sett dem och drev upp emot Blåsåsevägen där Roland satt i pass. Han drev jättebra i minst 20 minuter. Då tappade han bort dem strax före Roland. De hade buktat lite nedanför honom och fått se honom så de kom inte i skotthåll.  Han hade bara hagel med och då är det max 25 meter som gäller. Fin jaktprestation av Oskar som bara är 6 månader gammal! Roland tog honom vid vägen och detta hade inte kostat honom något alls. Men det är bättre att ta korta jaktturer i början. Oskar går väldigt fort när han ringar för att leta vilt och han går redan ifrån mig bra, så där 10-15 minuter i vida svängar. Detta blir inte en tax som kommer att trassla runt benen på mig när vi jagar.

Medan Oskar jagade så smög jag fram till kalhygget väster om hägnet. Där fick jag se en räv komma smygande efter skogskanten. Sedan gick han mitt ut på hygget o satt stilla där o lyssnade på jakten. Den gick alldeles i närheten i skogpartiet. Räven satt stilla i minst 10 minuter. Sedan smög han försiktigt mot mig. Jag fick en bild på honom. Se nästa inlägg!

Asch det blev suddigare på bloggen! Men här smyger räven iväg upp mot mig. Jag sitter precis där en viltstig upp på åsen börjar. Han ser mig inte än utan fortsätter närmare.

Idag blev det Oskars (6 månaders taxvalp) premiär på rådjur. Han fick färska spår nerom hägnet och drev ungefär 10 minuter. Sedan tappade han bort. Men det märks att han de senaste dagarna blivit jaktmogen. Nu vet han redan vad som gäller när pejlen är på o vi går till skogen. Han söker mer medvetete, det är näsan i marken och envetet intresse. Sen blev det ytterligare ett drev uppe emot Blåsåsen, förmodligen på räv.

Sen var lille Oskar trött och parkerade sig på köksgolvet. Där fanns goda dofter av köttbullsstekning inför kvällens nyårsfest, men också massor av tillfällen att bli kliad på magen på det här viset i förbifarten. Och det vet han mycket väl när han ligger där o vänder magen uppåt!

Han fick vara ensam inne utan Jazz och lade då beslag på oss helt. Följer oss som ett plåster i huset. Om vi går in i något annat rum så ligger han utanför och väntar. Han är väldigt söt och trevlig. Börjar bli personlig.

Så här ser den del av hundpejlen ut som vi har. Det finns två kanaler på den så det går att ha pejlhalsband på två hundar samtidigt. På pejlen går att avläsa åt vilket håll hunden befinner sig och ungefär hur långt bort den är. Här finns också en skallindikator som blinkar om hunden skäller, dvs driver vilt.

Oskar måste nu träna på att ha pejlhalsbandet på sig. Det är en säkerhetsåtgärd ifall att han skulle komma för långt bort ifrån oss eller inte hitta hem (ovanligt!). Det är också tryggt att ha om han skulle fastna någonstans, drunkna eller råka ut för rovdjur. Det finns gott om lodjur på våra marker, en o annan varg strövar förbi och rovfåglar är också en risk för så liten hund. Roland har vid jakt en gång fått uppleva att en kungsörn tog en hare framför honom, en hare som hunden jagade på. 

Med pejl på hunden har vi en möjlighet att hitta honom om det skulle hända något. Innan pejlutrustningen fanns blev det många kilometers letande med bil. 

Oskar är helt oberörd av halsbandet och verkar inte alls hindrad av det.  Det är en mindre modell för småhundar.

Nu brinner elden till slut med klara lågor och i stort sett utan rök trots att veden från början var rejält blöt. Det enda hjälpmedlet var en yxa (ovärdelig i skogen!) och tändstickor. Inget papper, ingen tändvätska.

Om man har brått o är hungriga som vi var så börjar man grilla här och nu. Annars kan man vänta tills det blir mer grillvänlig glöd.

Men det var otroligt fint i skolskenet på en vindskyddad plats.

När lilla elden kokat ur vatten ur sina pinnar och fått lite klara lågor är det dags att göra den stora elden, den som man ska grilla på eller koka kaffe på. Idag var det inte aktuellt att göra någon stor brasa utan bara en liten grilleld.

När den nya veden kommer på elden så börjar det ryka ordentligt igen eftersom vattnet ska koka ur den också innan den kan brinna klart. Men tjäran i tören gör ändå att det brinner även om allt i skogen är genomblött vid det här laget efter så lång tid av regnande. .

De flisade töre (tjärveds)pinnarna läggs samman i en liten brasa. Det går med lite tålamod att få eld på dem. Men det ska först vara en liten eld och man får ha en stunds tålamod med den, för förutom tjärved så finns det vatten i träet och det måste få koka ur medan det brinner med liten låga och mycket rök.

Jaha, så var det konsten att göra upp eld igen då; nästa lektion.  Spom vanligt gäller det att hitta en gammal törestubbe. Här är Roland med en sån. Man letar helt enkelt upp en sån och sedan gör man upp eld nära den, inte tvärtom. Här fann vi en precis i närheten av ett litet vindskyddat rum i skogen. Det var en plats med solsken också. Av törestubben huggs en mängd långa flisor.

Här är en viltstig, alltså ett smalt spår i terrängen där vilt brukar gå. Det kan vara klövvilt men även andra djur. Varför de väljer att gå så här på samma ställe så att det blir stigar efter dem vet  man inte riktigt. Det är kanske praktiskt att ha en banad väg där inget växer upp och blockerar vägen eftersom den ständigt trampas.  Någon säger att de har att göra med magnetfälten som finns överallt. Jag har inte testat det. Jag är annars en sån där slagrutekärring som det drar för med en grenklyka. Jag kan ta ut currylinjer och hartmanlinjer och andra konstiga magnetfält.  Känns konstigt, men det fungerar.

Äntligen lite solsken!! Man måste bara ta vara på det. Titta så fint solen lyser mellan grenarna!

Gubben jagade förstås hare på förmiddagen ute på Egenäs med T i Deje.  Han jagade med Valsa och kom hem med julharen, den som ska tillagas under julhelgen. Men på eftermiddagen kan det få bli skogspromenad med Oskar, taxvalpen. Han är nu 6 månader och måste börja få skogsvana, helst börja intressera sig för vilt ordentligt också, inte bara leka.  Idag gjorde han framsteg, lämnade oss 10 minuter för första gången och gjorde något skall. Jag vill tro att det var i något viltspår men jag vet inte. Vi sprang på två tjädrar. De satt naturligtvis tills precis när vi kom fram. De hade betat uppe på berget. Då flög de iväg med buller o bång så att man nästan får hjärtsnörp.
Vi var väst om Stormyra uppe på åsarna.

Till vänster i bilden står alltså Per Arild Ås. Han är en av få personer i Skandinavien som har jagat varg och gjort det alldeles lagligt  på vargjakterna i Norge.  Till höger står B och N.

Per Arild bor i området och var med harjägarna i Atna igår onsdag, fick skjuta en hare för Valsa. Det sköts tre harar för Valsa igår. Nu är det alltså sammanlagt 8 harar på 4 dagar. Leta hade också jakt igår men det blev inget skjutet.

Det är lite snö av och till i markerna.

N förbereder efterrätten!

Om nu inte hundarna orkar jaga mer så orkar jägarna i alla fall laga mat. Här är det fläskkotletter på gång.

Det blev bara ytterligare en hare fälld idag tisdag av Atna jägarna.  Sammanlagt är det nu 5 alltså. Den idag var för Bs hund.
Som synes så har hararna redan fått vinterpäls, speciellt de äldre hararna har färgat ut o blivit vita.

Men idag var Rs hund trött och orkade prestera ett drev men inget mer. De hade sällskap i dag på jakten av sin hjälpare; P o., han som har hjälpt dem att ordna jakten.

Det är vackert i Norges fjällvärld. Här skickar harjägarna i Atna en bild idag från första harpasset. Otroligt vackert är det.

En hare fick gänget i Atna idag måndag med en kollektiv insats. Här är det rast en stund.  Bilderna kommer till oss via telefonkamera, därav den låga kvaliteten, men vi har i alla fall lovat att lägga ut en del av dem till påseende för familj, vänner o grannar.

De skriver att varje kväll är det samma procedur med matsäck och tidigt sänggående inför morgondagens jakt igen; alltså harjakt i Atna i Norge med B, N och R.