Inga Magnusson

Minus 15 grader är det nu - ute. Äntligen har vintern kommit på allvar. Så där 17 - 18 inne är lagom i sovrum.

... är glad i sina storebröder!  Och det är besvarat!

När vi var i Stockholm så besökte vi Vasaparken förstås med barnbarnen. Där fanns en hel del föräldrar med sina barn och den här pappan hade en väldigt speciell mössa på sig! Ser ut att vara varm och skön också förutom att den är rolig i utformningen. Jag vet inte alls vem han är  men bad att få ta en bild!

Det kommer mer bilder från stockholmsbesöket.

Vi skulle ha haft besök av långväga goda vänner ett par dagar nu men de fick förhinder. Synd för vi har kul ihop! Det blev alltså ett par alldeles tomma dagar att fylla med något. Roland använde gårdagen till  att skjuta en hare för Hej - igen! Kvällen igår fyllde vi upp med samkväm med goda grannar som vi inte kommer att träffa på ett tag. Enkel kvällsmat blev det. Startade med glögg + pepparkakor och ädelost. Sen varma smörgåsar med älgfärs och lite annat med kryddost på toppen. Inte helt fel. Ska vi nog ta repris på. Sen blev det Rhumtopfen som jag laddade i september, med plommon från Liane och köpta körsbär tillsammans med vaniljglass och vispgrädde. Den var också helt ätlig. Blir nog en sån nästa höst också om bären och frukterna vill sig.   En himla rolig kväll hade vi och tiden bara flög fram.

 

Idag tisdag finns ingen plan än. Det står ett grymt ostädat hörn i datorrummet som  väntar på sin upprensning. Det ropar till mig varje gång jag går in där. Finns nog inga undanflykter nu längre om inget annat akut dyker upp. Idag kan alltså bli en städdag. Inte så kul att börja med men känns bra i efterhand.

 

Under dagen kommer fler bilder från Stockholmsbesöket, det är några kvar.

 

Det kom snö när vi var i Stockholms hos Bill-familjen! Självklart måste det testas snöbollskrig med farfar och pappa, från gården upp till balkongen!

Utan dubbade skor hade jag inte vågat mig ut idag. Det ligger ett lager nysnö ovanpå is och grus, så man ser inte vad som är vad. De här är himla sköna att gå i också förutom att man går avslappnat och tryggt med dubbar. De kostar en slant men är värda varenda krona för mig som vill vara ute med hund i alla väglag! Det är obehagligt att gå med hund på halkigt underlag, plötsligt drar hunden  till i kopplet och man ligger där pladask. Har ju hänt några gånger, måste börja tänka på åldern och allt skörare lårbenshalsar! ;- )

 

Imorgon skriver jag mer om vårt stockholmsbesök hos son-familjen och många bilder blir det.

... läser jag  på bloggar och fb. Och så kloka tankar inför kommande år också. Jag har inte lyckats få till nåt sånt. Klurar lite än. Kanske inte blir nåt alls.

Mysigt blev det att skåla in det nya året vid eldpelaren nere på Liane vid grillen med Maik, Ina o Lennart.

Det är en tradition sedan många år tillbaka med rådjursjakt på Liane nyårsafton. Förr var det sista dagen för året för rådjursjakt men nu är det lite längre. Det var samling vid grillen på Liane i morse. Med var Lars-Åke, Mikael, Jonas, Joakim, Roland, Maik, Ina, Lennart, Lars. Och så kan jag ha glömt någon. Det var flera hundar med i olika omgångar. Seffrin gjorde också en insats på ett djur i två timmar. Till slut följde han djuret på en bergshylla och fastnade där. Märkligt att rådjuret tagit sig nerför slänten. Roland hämtade honom vid halv tretiden och han kunde inte alls förstå varför han måste avbryta.

.. är det idag på Liane. Uppstart i grillen. Mer om det så småningom.

... med omtanke, kärlek och positiv energi! Så viktigt är det att våra barn har det när de  bor långt från oss. Det tröstar oss när vi saknar dem som mest. För visst saknar vi dem när de nu valt att bo långt ifrån Liane, i Umeå, Stockholm och Seattle.  De har alla goda nätverk av respektives släktingar, jobbkompisar som är gamla o nya och vänner.  Ibland blir det bara så tydligt, som de senaste dagarna. Tårögda av tacksamhet är vi. 

...refererar jag imorgon kväll i ord  o bild.  Och lilla julafton med sonfamiljen. 

.... för en närstående på jämna  födelsedagen ska vi göra idag. Jag har ju slutat gratulera till födelsedagar här på bloggen för det blev så fel. Men kanske blir det ett litet referat i efterhand :-) 

Det blir hundsläpp och lite korvgrillning med goda vänner. Och en fyrhjuling kommer nog också med. 

Uppdaterat: Lyckad jakt och lyckad dag! Återkommer med rapport senare.

Han gjorde det med den äran och med endast  mentalt support från min sida, lite glada uppmuntrande tillrop då och då. Jag brukar slingra mig ifrån julgranar, liksom julklappsinslagning. Mitt tålamod är inte det rätta. Nästa år tror jag att Roland  vill ha trådlösa ljus! Om det finns? Vi är inte riktigt säkra än. Men Roland hävdar bestämt att han på Lennart W:s facebook läst hur han i vredesmod klippt sönder sin gamla lednings- julgransbelysning i små bitar och slängt den för att sätta upp en trådlös. Då slipper man ju det berömda ormboet som brukar uppstå i julgranen.

Hur som helst, fint blev det i alla fall så nu kan julen få komma!

... men jag vill inte se Gina Dirawi som julvärd julafton. Fast jag vet inte hur jag ska slippa för i likhet med resten av svenska folket så är jag svårt beroende av Kalle Anka.

 

Hennes religiösa tillhörighet spelar ingen roll för mig för julen har massor av inslag som är helt religionsbefriade. Men hennes framträdanden i tv brukar präglas av agitation, verklig eller spelad. Hon strösslar både tal- och kroppsspråk med understatements, småelakheter, pikar åt alla håll och hon är påfrestande självupptagen framför kameran. Senast så gällde agitationen klimatet. Gina  agerade självutnämnd godhetsapostel och kallade  alla politiker jävla idioter i det sammanhanget.  När jag hör sånt blir jag lessen och arg. Våra demokratiska system bygger på att enskilda människor på olika nivåer ställer upp och representerar sitt politiska  parti. Det är för de allra flesta ett otacksamt och oavlönat uppdrag, men värt respekt att några vill ta på sig det här slitgörat. Utan dem har vi ingen demokrati.  Sen kan man tycka att ett partis eller en persons åsikter är uppåt väggarna men då får man argumentera i sak och mot den person det gäller. Inte dra alla över en kam och kalla dem jävla idioter.

 

Nej, jag vill inte se Gina Dirawi på julaftonen och framför allt inte höra henne slå en elak agitationsyxa i snällhetsikonen julafton. Jag önskar att någon på tv haft modet att säga nej när hon ringde och erbjöd sig att bli årets julvärd.

 

Jag vill se en julvärd som är positiv, lugn och vänlig, som ger utrymmet till de inslag som ska presenteras, inte tävlar med dem om uppmärksamheten. Jag vill se en julvärd  som är rättfram och snäll  utan dold agenda med en massa tyckanden som jag ska bli överöst och sitta där och försvara mig mot inombords. Det finns säkert en massa tv-program som Gina passar i men inte just det här. Hoppas det blir första och sista gången!

 

Lars Lerin vore inte fel som julvärd. Hans röst är den snällaste jag vet. Och hans leende nog det varmaste man kan tänka sig.

... uppe i Dalarna  fick vi ny bild på! Hon börjar se ut att vara dräktig, dricker mycket och ägaren har slutat jaga med henne. Inga säkra besked än på läget men vi håller tummarna hårt att det ska vara så, så att vi får en valp efter Jazz nu i mars!

Tempot idag blir inte så hetsigt. Ska griljera skinkan som kokades igår och städa golven i vardagsrum och kök. Sen ska granen på plats förstås. En jakttur med Seffrin ryms nog också i schemat.

 

Tänker på min mamma som slet så dagarna före jul med att få allt i ordning med massor av mat och natten före julaftonen så fernissade hon alltid golvet i köket.  Men hon tyckte att det var så roligt med jul. Jag har nog ärligt talat aldrig älskat julen så som den förtjänar, men jag gör alla moment utan sura miner.