Inga Magnusson

.... men det finns läs- och skrivsvårigheter av olika slag".

 

Hon sa så, hon som undervisade på påbyggnadskursen Dyslexi som jag läste efter speciallärarutbildningen för rätt många år sedan. Minns att jag tyckte hon var jättekorkad. Klart att dyslexi finns tyckte jag. Vi lärare skickar ju ibland elever på utredningar och får tillbaka dem med dyslexidiagnos. Jag var övertygad om att dyslexi var en speciell form av läs-och skrivsvårigheter.

 

Jag är inte så övertygad längre, hon kanske hade rätt på något sätt. Efter drygt 40 års lärarjobb med specialintresse läs- och skriv och några utbildningar i ämnet, så är jag allt mindre säker på någonting. Varje gång jag tyckt mig begripa något lite, så öppnar sig bakom detta lite, ett stort fält som jag inte har en aning om.

 

Just nu är jag framme vid en punkt där jag ser läs-och skrivsvårigheter som de läsfel / strategier  eleven har lagt sig till med och befäst därför att eleven själv och  vi vuxna har jäktat fram läslärandet i för snabb takt, inte varit tillräckligt lyhörda och bromsat upp i tid för den aktuella eleven. Läsfelen är egentligen strategier för att försöka  komma fort  fram i en för svår text. Om de blir inlärda och befästa så blir de vad vi i dagligt tal kallar dyslexi.

 

Det märks som

- fram- och tillbakaläsning på raden för att försöka rätta det fellästa,

- hopp över ord för det tar så lång tid att läsa alla,

-  gissningar istället för att läsa varje ord noga (gissningar är ibland bra i läsning men inte just hos barn som har läsbekymmer),

-  läser bara första bokstavsljuden i ett ord och chansar på resten.

- själva det mekaniska läsande tar så mycket energi att det blir inte så mycket över för att förstå det lästa och använda förförståelsen i läsningen.

-  alla ord läses i samma hastighet oavsett om de är lätta eller svåra att läsa. För en god läsning behövs tempoväxling, dvs att med automatik dra ner på läshastigheten när ett ord är svårt att läsa.

- skiftar inte automatiskt och snabbt mellan ljudningsläsning och helordsläsning (delordsläsning). Det kräver för många barn träning för att automatisera snabba övergångar i Corpus Callosum mellan detalj-hjärnhalvans ljudningsläsning och  helhets-hjärnhalvans helordsläsning (eller delar av ord läsning).  Resultatet kan bli försök att ljudningsläsa ord med oregelbunden stavning /  för långa ord, ofta med staccattoljudning. Eller försök att läsa allt, även det obekanta med helordsläsning = massor av gissningar.

 

 Tja, det jag beskrivit ovan är några kännetecken på det vi i dagligt tal benämner dyslexi.  Men min övertygelse är att om vi kollar noga och inte forcerar läsinlärningen hos elever med benägenhet för läsbekymmer, låter dem vila lite längre i varje inlärningsfas så behöver läs- och skrivsvårigheter inte utvecklas.

 

Det tänket vilar tungt på Vygotsky och Mary Clay. Vygotsky hade tesen att den maximala lärprocessen får man hos eleven i den "proximala zonen" alltså i nivån precis ovanför det som eleven kan och är säker på. Och lärandet fram till säkerhet ska stödjas av "scaffolding", alltså ett ställningsbygge av bra hjälp från någon som kan . Mary Clay forskade vidare på Vygotsky och fann att med en läsning som var ungefär 90 - 95 % rättläst så fick man maximal läreffekt, dvs man låg rätt  i den "proximala zonen". 

 

Med för svåra texter att traggla i så befästs läsfelen, alltså de felaktiga lässtrategierna som barnet lagt sig till med. Och läsförståelsen tar stryk. Den är beroende av arbetsminnet och en genomsnittsmänniska lär ha 14 sekunder på sig att hinna läsa en mening för att det ska hänga med. (Källa Ulla Wennbo!) Enligt forskning så finns tecken på att den som har bekymmer med sin läsning i genomsnitt har ett betydligt kortare arbetsminne, 9 sekunder,  men detta är naturligtvis genomsnittssiffror, de säger inte så mycket om varje individ. Texter som är för lätta att läsa, alltså helt utan problem, ger inte den utmaning som ska förbättra läsandet, det blir ingen nyinlärning. Och självklart handlar det jag skriver om här om de texter vi använder för läsinlärning. Sen kan varje elev naturligtvis behöva välja läsande utifrån intresse och då kan det bli både svårare och lättare läsning.

 

Någon annan gång ska jag skriva mer om mitt tänk runt de faktorer som kan göra läslärandet besvärligt. En del av dem blir synliga i dyslexiutredningar som görs, men andra  märks  inte där.

 

 Mitt skrivande i det här ämnet blir inte något  systematiskt och ordnat  sanningssökande från A till Ö, utan lite förstrött och från olika vinklar. En beteckning skulle kunna vara "hermeneutisk spiral", men jag får erkänna att det är  en förskönande efterkonstruktion för att ursäkta min vimsighet. ;-))  Jag sparar i kategorin "Lära läsa - dyslexi" här på min blogg.