Inga Magnusson

Nej vi vet inte alla orsaker till att det ibland blir extra besvärligt att lära sig läsa och skriva. Ibland skickar skolan elever till logoped för att få mer information och det kan ge mer kunskap, men som sagt, allt vet vi ändå inte. 

 

Det kan vara svårigheter med fonologisk medvetenhet. Det är ett krångligt fackuttryck som ungefär innebär  problem med att uppfatta  bokstavsljuden och skilja dem från varandra. Ofta handlar det om att ljud som låter lika förväxlas, typ b - p, d - t, g - k , vilka är  tonande respektive tonlösa. Men det kan också vara m - n eller andra som är lika. Brister i fonologisk medvetenhet märks ofta senare upp ålder som att de bokstäverna förväxlas i skrivande. De kan alltså vara en konsekvens av hörselproblem men behöver inte vara det, kan finnas ändå. 

 

Ett annat dilemma kan vara ett svagt arbetsminne. Det är alltså inte fråga om att minnas i vanlig bemärkelse utan förmågan att direkt och snabbt i lässammanhang komma ihåg en sekvens av bokstavsljud / ord. MInns att Ulla Wennbo på spec-utbildningen i Göteborg menade att arbetsminne hos någon utan läs- och skrivproblem kunde vara 15 sekunder, men hos den med läsproblem bara 9 sekunder. Vet inte om det stämmer. Men det handlar om att vid läsningen ha svårt att i minnet hålla kvar bokstavsljuden i rätt ordning, kanske blir det de sista först och sedan baklänges. Eller att komma ihåg de sist lästa orden först och sedan baklänges i en mening. Då blir läsningen rörig, ofta med omläsningar för att försöka få ordning på sekvensen. Som vuxen kan bekymmer med arbetsminne märkas i problem med att hålla kvar bokstävernas ordning i minnet när någon bokstaverar ett ord som man ska skriva eller någon rabblar en nummersekvens typ telefonnummer. 

 

Hörselproblem kan slå igenom i läsinlärningen. Det kan naturligtvis vara nedsatt hörsel just vid det aktuella lästillfället, vilket kan ge samma bekymmer som nedsatt fonologisk medvetenhet, som beskrivs lite ovan. Men det kan också vara så att nedsatt hörsel i perioder under tidiga barndomen har påverkat barnets språk i förmågan att uppfatta  bokstavsljuden / satsmelodin. Öronbarn brukar vi kalla barn som har benägenhet att få återkommande öroninflammationer. De får i samband med snuvor och förkylningar ofta nedsatt hörsel, barn har ju smala hörselgångar som lätt tättnar igen. Jag har jobbat som speciallärare länge och funnit att en stor andel av de barn som har bekymmer med att lära sig läsa, har haft nedsatt hörsel under perioder av sin uppväxt. Detta visar min erfarenhet, men jag har inte sett någon forskning på det. Det skulle rent hypotetiskt kunna vara så att om barnet hör dåligt under den tidsperiod i hörselutvecklingen då vissa ljud börjar uppfattas så blir det svårigheter med de ljuden även senare. Spädbarn tycks inte uppfatta alla enskilda  ljud direkt utan tar dem till sig i en lagbunden ordning, vilken fanns med i professor Irene Johanssons forskning.  Men det var rätt många år sedan som hon konstaterade det och det kanske är annat  som gäller nu. Vore ändå intressant att få mer fakta på. Det tycks i alla fall finnas samband mellan hörselnedsättningar och läs- skrivbekymmer. 

 

Synproblem kan också påverka läsinlärningen. Detta har uppmärksammats alldeles för lite, både i praktisk pedagogik och i forsknng. När barn börjar skolan eller i ålder strax innan så testas synen av skolsköterska, men egentligen bara seendet på håll och med ett öga i taget. Det säger inget om hur barnet ser på läsavstånd eller hur ögonen samordnar sig. Det kan bara en  ögonläkare eller optiker (från 8 års ålder) kolla.  För att förutsättningarna för att lära sig läsa ska vara optimala så bör barnet se bra med båda ögonen på det avstånd som används vid läsningen, så där 30 cm. Om det finns brytningsfel så kommer musklerna runt ögat att kämpa för att kompensera så det blir skärpa men tröttnar efter ett tag och då slår synfelet igenom. Det brukar märkas tydligt i årskurs 2 då läsningen pågår längre tid än bara några minuter. Och det märks också på att läsningen blir sämre efter en stund. Botemedlet är förstås glasögon. Nedsatt syn på ena ögat kan få konsekvenser för läsningen, olika svåra beroende på om det är det dominanta ögat som är drabbat eller det andra. Ett av ögonen är normalt dominant på samma sätt som en hand och en fot är det. Oftast är det samma hela vägen men måste inte vara det. Man brukar kunna testa vilket öga som är barnets dominanta genoma att hålla en hushållsrulle en bit från ansiktet mellan barnens ögon, be det kika på något genom rullen. (Barnet ska inte hålla i rullen själv!)  Det väljer oftast att se i rullen med det dominanta ögat. Det är det dominanta ögat som leder läsningen (oavsett om det är högra eller vänstra) och det andra hänger med. Synproblem i det dominanta ögat är besvärligare än om de drabbar det andra.   Ögonen ska koordinerat orka följa en rad från början till slut, men om ögonmotoriken är svag så kanske de slutar följa vid halva raden och barnet gissar resten av den. Botemedlet kan vara speciell träning varje dag då ögonen får följa med när en vuxen för ett föremål i läsriktning om och om igen. Ett annat bekymmer kan vara skelning, dold eller öppen. Det kan märkas på olika sätt men oftast som problem att byta till rätt ny rad i läsningen, det kan bli så att barnet läser om samma rad eller hoppar ett par rader neråt. Brukar också märkas mest i tvåan när det blir lite flyt i läsningen. Botas med glasögon så vitt jag vet.

 

Det finns optiker som är duktiga på att kolla barn med läs- och skrivsvårigheter. Jag brukade skicka till Maria Optik i Karlstad för att åtminstone utesluta synproblem hos barn som inte kom igång riktigt med läsningen i årskurs två.   

 

 Sen kan naturligtvis bekymmer med läsinlärningen bero på annat också. Barn kan helt enkelt vara omotiverade; vad är det för vits med att läsa? Det är ju så krångligt och ger så lite utbyte tycker några, leker hellre. Det kan finnas lust att lära sig läsa, men inte förmåga att sitta still tillräckligt länge för att få den träning som ändå behövs. Läsning är en komplicerad process som kräver en hel del arbete för att bli framgångsrik. 

 

Jag har inte nämnt ordet dyslexi i den här texten och det är medvetet. Barn som har de bekymmer jag beskriver ovan behöver inte utveckla det vi kallar dyslexi om de lär sig läsa i en takt som passar dem, lite mer noga och mer tid  i varje moment och alltid med koll på att texter som de läser inte får vara för svåra. Barnen med de här grundläggande svårigheterna kommer säkert alltid, även som vuxna att vara lite långsammare i sin läsning, behöva mer tid för den och fler pauser. De kommer säkert att vara mer beroende av datorns rättstavningsprogram för att få ner en rättstavad text på pränt. Men de måste inte bli dyslektiker. 

 

Det vi kallar dyslexi kan märkas  som långsam läsning, hackig och osäker läsning med många läsfel på ord och bokstavsljud, överhoppningar av ord / ändelser, många gissningar, den rent tekniska läsningen blir så mödosam att orken inte räcker till för förståelse av det lästa. De här läsfelen är för mig inget annat än tecken på att barn har lagt sig till med strategier för att ta sig snabbt fram i en text som är alldeles för svår. Och de strategierna har befästs i läsningen så de utgör hinder för en god läsning. Viktigt alltså att fånga upp de barn som är riskzon för att utveckla läs- och skrivsvårigheter tidigt så att de inte lägger sig till med och befäster en felaktig läsning från början och att de kan få rätt stöd från start. På Nordmarkens skola år 1- 6 med bortåt 400 barn så har vi enligt specialpedagogen bara ett barn diagnosticerat med dyslexi. Barn har alltså utretts på olika sätt och kan vara långsamma läsare men vi har inte fler med dyslektiska bekymmer. Vi har duktiga lärare som varit lyhörda för barnens behov i sin läsinlärning. Barnen har kartlagts tidigt och fått rätt stöd från början. 

 

Om barn lär sig läsa i en takt som passar deras förmåga så utvecklar de inte dyslexi. Viktigast att befästa lärandet av varje bokstavsljud ordentligt innan man går vidare till nästa och att texterna som används för läsninlärning ska vara så lättlästa att minst 90 - 95 % är rättläst (Mary Clays forskning som bygger på Vygotsky). Gissningar i läsningen är också av ondo för den här kategorin elever. När de börjar göra det ska de få lättare texter i sin lästräning. För andra barn i andra sammanhang kan gissningar i läsningen vara ok i begränsad omfattning men alltså inte för de här eleverna. Gissningar riskerar att utvecklas till att bli en befäst dålig strategi som ersätter riktigt läsande.  

 

Ha ha... så väldigt kort blev det inte, men i förhållande till ämnet i sig så är det inte så mycket text. Det finns mer att skriva förstås.  Jag skriver ibland om detta här på bloggen i kategorin som heter nåt på "Lära läsa - dyslexi".