Inga Magnusson

Fantastisk badstrand med långgrunt. Detta är också vid vår sjö Östra Silen men i den andra djupa viken. En brygga finns där ute och man kan köpa glass och dryck. Det brukar vara lagom många besökare, inte trångt. Här går Carin och Lou, Bill o Markus är ute i vattnet. Bill har blivit riktigt duktig med simring.

Det varade en liten stund det här ljusspelet på himlen. Det var så vackert

... hade sonfamiljen och Carins syster-familj igår eftermiddag.  Det är lyx och livskvalitet! Sen bjöd vi på våfflor, hemkokt hallonsylt, jordgubbar och vispgrädde  vid fem-tiden. De fyra barnen lekte här hos oss en god stund efter det. Sen valde Bill att sova här i natt istället för på Liane. Vi har det bra! Så glada att få ha barn och barnbarn här hos oss. 

 Dom dök med fötterna först från Hängestensklippan i vår sjö Östra Silen. Vi var imponerade!

 

... såg vi igår kväll igen. Han går där i ärtåkern på det vi kalla Elgtåänga. Det är norr om Sellersänga och Prästeparken.  Det verkar som han håller sig i samma område, är inte framme under dagtid, men alltså sen på kvällarna. Ärtorna är ju näringsrik mat som han säkert kan leva gott på ett tag nu när han inte har någon mamma att dia. I nästa vecka ska ärtorna skördas då blir det magrare, men fortfarande gott om grönt i området och det finns även vatten i bäcken. Stackars liten!

Tänk att det ska vara så svårt att följa eldningsförbudet.  När vi gick ner till båthamnen för att sätta oss i båten och åka en sväng ut på sjön så fick vi se en man och en pojke som eldade med öppen låga vid grillplatsen vid bryggan. Där  finns en iordningsställd grillplats uppe i skogen vid båthamnen,  den ligger i ett kruttorrt skogsområde och omfattas förstås av eldningsförbudet. Man får inte grilla vare sig med kol eller med öppen eld där. Det var svenskar som av dialekten att döma var från västkusten. De  hade båt vid gästbryggan. Vi påpekade till en början rätt försynt att de bröt mot eldningsförbudet. Men eftersom mannen inte var helt övertygad om det så blev vi strängare  och hotade att polisanmäla honom om han inte genast släckte elden medan vi såg det. Då gav han med sig och hällde vatten på elden. Så hänsynslöst att riskera så mycket elände genom att bryta mot eldningsförbudet! Bilden ovan är tagen efter att grillarna släckt elden och lämnat platsen.

 

För övrigt så har några varit en tur till Krokfors för att se slussarna mellan Östra Silen o Västra Silen. Där är mycket verksamhet nu när så många kanoter och andra båtar finns i våra sjöar.

 

Bill har varit här på eftermiddagen. Han har lekt på egen  hand och vi har spelat spel några gånger, Rimspel och Bamsememory. Sen blev det Oboy och värmlandskaka med smör. 

 

Älgar är sällsynta numera, likaså är det sällsynt att tåg och paket kommer fram ordentligt och i tid. Så vi dokumenterar.  ;- )) Roland packade in ett paket först. Det skulle till son Mattias i USA. Men det vägde 23.5 kg och det var 3.5 kg för mycket för att posten skulle ta det. Inpackningen hade tagit  flera timmar så det var ett hårt slag. Koll med jet pac gav vid handen att de skulle ha 10.900 kr för att skicka 23,5 kilospaket till Seattle. Det var för dyrt så det blev att ta isär paketet och dela på två istället, då blev fraktkostnaden rimlig på posten. Nu har faktiskt paketen kommit fram till Seattle. Och inte nog med det, de är hela och oskadade också. Det händer ungefär varannan gång så vi är förstås tacksamma. Här är son Mattias redo att börja packa upp och montera. ;- ))

 

Kul förresten att son Mattias  har exakt samma robotdammsugare som vi har!

 Ett sånt där solskyddstält är guld nu i värmen! Så roligt att Carins systerfamilj har kommit! Det är Robin, Lina, Bobo och Bonnie. Barn o vuxna trivs tillsammans och har varsin våning på Liane. Det finns ju två lägenheter i huset.  Idag måndag har det varit mest bad.  Och ett flamingomonster dök upp också! ;- ))

Liten torr och död var fästingen som jag råkade borsta bort från benet. Det är den lilla grejen till vänster om  minneskortet. Fattade inte alls att det var en fästing förrän jag såg den lilla svarta pricken som satt kvar, alltså huvudet. Klantigt att inte vara mer uppmärksam. Sen bar jag mig ännu dummare åt när jag försökte gräva i skinnet för att få bort huvudet. Det var ju förstås omöjligt. Så nu sitter det kvar och jag får hoppas att det slutar bra, dvs att det kommer ut av sig själv om några dagar. Om jag har tur så blir det inget mer. Om jag har otur så får jag borrelia eller tbe, fast risken är väl inte så stor.  Läste på nätet om att en del människor tenderar att döda fästingar som fäster, genom att de har nåt motgift i sig. Kanske har jag det?  

 Vi var några stycken, sonfamiljen från Stockholm samt D och G och deras barnbarn Vinnie. Det blev en väldigt trevlig kväll med fantastiskt väder och nästan inga besvärliga insekter. Vi kunde sitta ute och njuta av god mat och lagom temperatur frampå kvällen.

 

Många är det som kollar på de här tävlingarna varje år. I år körde Morgan Olsson först med sin fina Saab, sen Anders Svensson med en blå bil  Både gjorde riktigt bra heat.

 

Så tacksamma var vi för en timmes slagregn. Jag kollade regnmätaren då och  vi hade  fått 21 mm. Sen fortsatte det att regna, jag är osäker hur på hur mycket det blev till slut. Regnet är så efterlängtat men tydligen väldigt lokalt. Åskblixtar slog hela tiden och ibland nära. Det slog ner i en asp hos grannarna på Ligärdet. Lät otäckt hårt och nära  hos oss också. Hade varit ruggigt med åska utan regn. 

 

Agenda för dagen är att skjutsa dotterfamilj till tåget, de åker hem idag ;- ( Sen blir det backrallytävlingar i Årjäng. 

Så blev det igår kväll igen när det svalkat av lite så vi orkade gå med hundarna. 

Det sägs ju att regnbågen går ner där det finns en skatt. Och visst stämmer det. Här är en av mina skatter. Det är Elias som tar en fin bild på den. Vi kollade sen i hans kamera, han har en bra.

Det var sång och underhållande prat med Bengt Alsterlind, Ingvar Karlsson (fr Sven-Ingvars) och en till. Det var precis så som man förväntar sig av just Bengt Alsterlind. Lite roligt prat med en stor portion självdistans och så gammaldags låter typ Fröding och Sven-Ingvars. Vi hade en trevlig och underhållande kväll, många skratt och hjärtliga applåder.

 

Efter E 18 till Karlstad är det fullt av gula björkar och det är inte bara på berg som här. Landskapsbilden förändras med torkan, ser höstlikt ut.

 

Imorgon mer om vårt besök på hembygdsgården idag och på Furnäs.

Önskar så intensivt att jag kunde skriva att den var kanonbra, men det var den inte. Vi har sett många packmopedsföreställningar vid det här laget, många har varit bra men  denna var ingen höjdare.

 

Packmopedturnen är alltså ett årligt evenemang ordnat  av Göran Samuelsson. Han samlar goda musiker och några soloartister till att åka på turné på moped runt i Värmland.

 

Men årets upplaga var så sorglig och långsam! Ok, man kan som publik stå ut med typ långa beskrivningar av någon artists sjukdom i familjen, men då måste det tråkiga  brytas av med lite ös  och positiva budskap mellan varven. . Så blev det inte, mest sorgligt och ett långsamt tempo med mycket prat. Stefan  Sundström  hördes knappt. Han kanske  inte var så noga med att vara nära mikofonen. Och det vi hörde av honom var så fullt av understatements att vi vanliga landsbygdsbor inte begrep nåt. Synd att Göran S. lämnade nästan all tid till sina gästartister och inte tog mer plats själv. För han är värd 380 kr att lyssna på både när han pratar och när han sjunger. Men inte de andra artisterna i årets upplaga. Synd! Vi åkte innan det var slut. Barnbarnet Lovis som var med är så lättrörd av sorgliga sånger, hon  grät, så vi valde att avbryta i förtid.