Inga Magnusson

 

Många delar är det o allt var helt i transporten utom ett uppläggningsfat som tappat ett hörn. Passar i fiskehus. Tack snälla för den oväntade gåvan!!

...med goda vänner. Det blev sparrissoppa, helt ok och sen resten av Gabriels ungerska gulasch. Dessutom gick vi idag i de svampmarker somvi gick med Gabriel och Tina o dotter så vi har pratat om dem idag och kommit ihåg. Hoppas vi ses igen.
Desserten blev en klassiker, pannacotta.
Tja o så kaffe o praliner förstås!
Mätta är vi  i alla fall, hoppas gästerna är det också.

Vi eldade inte i den öppna spisen,satte bara in en marshall som mysfaktor och det funkade bra.

I städprojektet så råkade jag på den här vita, lite slitna linneservetten. Den har sin historia och jag ser på den med en viss ömhet.

 

I min fars föräldrahem, en bondgård i Småland, så vävdes det massor. Det var en stor familj med många barn och alla skulle ha med sig en uppsättning dukar, servetter, handdukar och lakan vid flytten hemifrån. Fast den här servetten är ännu äldre, äldre än 1897. För den är märkt T A, som betyder Tilda Andreasdotter. Det var min farmors flicknamn (förkortning av Matilda Andreasdotter)  och hon gifte sig just 1897, alltså var den äldre än så, antagligen vävd i hennes föräldrahem och en del av hennes hemgift. Sen står det 5 under initialerna. Alla vävda saker märktes med nummer så man visste vilken det var. Förmodligen var det här svarta skrivna broderat tidigare. Men sen när farmors kvarlåtenskap delades mellan barnen så föll den här servetten på min farbror Eriks lott. För den är övermärkt med E T, = Erik Teodor. Det var fler som hade namn som började på E så Eriks saker fick just E T. Min fasters Esters, blev märkta med E M som betydde Ester Maria. Och det roliga är att det är så slarvigt märkt, inte alls så där sirligt och fint som linne brukade märkas. Men det var gjort just av min faster Ester, hon som fick bli hemmadotter på gården tillsammans med brodern Erik. Hon var ointresserad av textilt arbete och inte ett dugg noga med om det blev fint eller inte. Det var syster Ebba som vävde och broderade fint. Ester var matlagerska, hon var den som man "lånade" in för sina kalas i byn, hon gillade att göra fina stora spettekakor med massor av ägg från de egna hönsen. De kunde göras meterhöga på en vals som vevades över värme och smeten som ringlades på varv efter varv. Och till slut kristyren.

Undrar varför jag belastar mitt minne med allt sånt här???

Lite skämmigt är det, men jag har en fusklapp med instruktioner om vilka knappar jag ska trycka på på de båda fjärrkontrollerna för att få igång tv:n. Den börjar bli sliten nu, har hängt med några år ;-)

 

Bild från dotter och barnbarn i Umeå

... hade vi ett par dagar. Det var trevligt och intressant. Jag hann inte röja undan och byta dukning, det fick duga med den gamla.

... var det igår kväll. K i Signebyn kom hit en sväng och A och A i Svensbyn.

Idag fredag blir en dag av kontemplation och mina tankar går till en anhörig som följs till den sista vilan av sina närmaste. Det är en svår dag men jag hoppas att avskedet ändå kan få finnas kvar som ett fint minne hos dem som sörjer.

... är det överallt nu. Det lär ha kommit 300 mm regn i oktober i år mot 40 mm förra året. Jag vet inte om det är sant men faktum är att det är väldigt mycket vatten i bäckar, älvar och sjöar. I somras var vattenståndet i sjön lågt, båtar låg på land, men nu närmar det sig max, upp till kanten på bryggorna.

 

Och inget är inbokat. Skönt! Bara att komma ifatt efter  lång bortavaro; tvätta, betala räkningar och sånt. Blogginläggen från Jämtland är nog slut nu, men det kommer några om böckerna som jag läste när vi var där.