Inga Magnusson

... är svårt att komma runt. Media har ju kastat sig över den, som en hungrig hund över ett köttstycke.

Det var inte lätt att efterträda Göran Persson, som med sin dominanta ledarstil skapat ett stort tomrum runt sig. Det demokratiska maskineriet blev under hans år vid makten ringrostigt och rätt betydelselöst.  Det märks nu i bristen på ledaraspiranter, åtminstone självklara såna. När G.Ps egen kandidat Anna Lindh så tragiskt  blev borta, så var det tomt. Favoriten nummer ett idag,  Margot vill inte (säger hon i alla fall) och näste man,  Bodström har dabbat sig genom sin amerikaresa, vilken upplevs som ett svek.  Och Mona själv har på något sätt fått en loser-stämpel, möjligen oförtjänt. Det kan verkligen bli hela havet stormar som det uttrycks i pressen. Jag vet inte vem som kan glädjas åt detta mer än mediaföretagen. Kungen kanske, som slipper mediafokus på sig själv. MP o V kanske som troligen kan fånga upp s-väljare som tröttnar på bråket.  

Om man ser till politiken istället för till person, så kan man möjligtvis fundera över om  socialdemokraterna och centern har begått samma misstag; man har svikit sina kärnväljare; arbetarna respektive landsbygdsbefolkningen. Och det straffade sig i valet.

Sossarna, det gamla arbetarpartiet,  har mest värnat om de människor som inte arbetar, dvs de som är arbetslösa, pensionerade  och sjukskrivna. Det behöver ju inte vara fel för de kan också behöva ett parti, men därmed har nog många gamla sossar , som arbetar,  känt sig bortglömda. Sen kan man alltid hävda att det blir allt färre som identifierar sig som arbetare. En hel del har blivit tjänstemän istället och har sin politiska hemvist på annat håll; något slags naturlig avgång ur partiet.

 När det gäller centern så har partiet tappat fokus på landsbygdsfrågorna i rikspolitiken och därmed förlorat  sin kärntrupp av väljare.  Där kan man väl också fundera över om det haft betydelse att det snart inte finns några bönder kvar längre i Sverige, bara stora jordbruksföretag vars ägare kanske oftare är moderater; även det en naturlig avgång. 

Det här med politik är inte lätt och jag är glad för att jag inte är Mona Sahlin. Hon kommer att få slita ont nu fram till den avgörande extrakongressen. Hon och partiet kommer att få föra sin interna maktkamp, kanske inte alltid så snygg, i media inför öppen ridå.

Gissningsvis blir det också hård belastning på (s) - pressavdelning. Glada är vi att vi fick träffa  Ömer innan det här brakade lös. Jag antar att Hemingwayhelger på Liane får anstå till nästa jaktsäsong nu. Men inbjudan är stående om andrum gives!

Uppdaterat lördag: Delat ledarskap kanske vore nåt framöver. Det kommer onekligen att bli en tung uppgift att lugna det stormande havet och få skutan på stadig kurs igen och möjligen kan det behövas fler som delar på det jobbet, personer både inom och utom riksdagsarbetet. Toppnamnet inom partiet kan enbart ska syssla med att bygga parti igen, inte vara riksdagsman. Det skulle i så fall kunna vara Thomas Bodström. Då måste nog andranamnet vara en kvinna, allt annat vore omöjligt. Kanske  den garvade teflonkvinnan Margareta Winberg, hon som till och med överlevde att GP deporterade henne till Sydamerika när hon blev för populär hos folket. Östros som nu konverterar i fråga om fastighetsskatten (o en del annat!)  skulle kanske bli nr 3. Hur som helst så kan man anta att de här tre, om det blir en trojka, inte får bråka sinsemellan, de måste vara 100 % eniga. Bara en sån sak. För  intriger, tjuv- och rackarspel kan man nog inte lägga mer energi / mediabelysning på.
http://www.expressen.se/kronikorer/kgbergstrom/1.2211487/k-g-bergstrom-hela-havet-stormar-och-skepparen-mona-klarar-inte-kursen

http://www.expressen.se/nyheter/1.2211635/monas-fel-fran-borjan-till-slut



Norah4u har fyndigt döpt det här till Röda Havet stormar