Inga Magnusson

Jag ville ha en kortdrivande rådjurshund då år 1976. Jag letade i annonser och fann en kull blandrasvalpar i Ekshärad. Mamman var smålandsstövare och pappan gråhund. Rådjurshund blev hon och inte bara rådjur, det blev jakt på katter, kaniner, älg, You name it! Tyvärr så slog gråhundens jaktsätt igenom. Hon jagade rådjur tyst och ville ställa dem med skall, vilket alltid misslyckades ;- )). Före henne kom rådjuren som lerduvor genom terrängen, ingen betänketid för jägaren på pass. Hon var dessutom mycket rymningsbenägen. Hon grävde och grävde, jag bar sten och la igen.

 

Samtidigt hade jag en hamiltontik vid namn Skotty. De två rymde tillsammans en sommardag. Tre dygn senare återfann jag dem uppe i Glaskogen. Hamiltontiken fullständigt slutkörd och trött, men Tanja kom emot mig med raska steg och högburet huvud. Den lilla svansen roterade ivrigt under skinnet där bak. Jag fick göra den skämmiga turen genom bygden och betala för summa tre kaniner som saklöst dödats i sina burar bredvid ett gråtande barn och familjens katt satt sedan två dygn tillbaka högst upp i gårdens höga lönn. Vet inte om den kommit ner än.

 

Hamiltontiken Skotty skulle på våren paras med dubbelchampion Flintas Frej i Örebro, ägare överjägmästare PH Wallman. Reste de 23 milen till Örebro i den högerstyrda gamla Folkvagnen med obefintlig värme. Sikten i den isiga framrutan var i storleken som en assiett. I Örebro så förflyttade vi oss ut på den karga närkesslätten. I ett ensligt beläget uthus, i bitande kyla och snöstorm skulle kärleksakten äga rum. Det gick inte! Frej ville bara hem! Det misslyckades alltså och jag satte mig i bilen igen för att resa 23 mil hem i en bil som inte blivit varmare.