Det är roligt att laga mat numera!! Förr var det bara jäktigt och trist ;-)
Jag tycker om att äta god mat och att laga mat! Det gör mig lite förvånad fortfarande. Under mitt vuxna liv annars så var matlagningen en trist plikt, något som måste göras för att hålla familjen mätt. Och det måste ofta gå snabbt. Vi hade heltidsjobb både jag o Roland, tre barn i huset och en del annat också. Vi hade ofta viltkött och slaktade gris själva, men det blev ont om tid för mat. Nu som pensionär har jag massor av tid till matlagning. Och jag tycker nu att det är roligt! Jag gillar att fundera över närmaste dagarnas menyer, jag lagar ofta en lätt lunch varje dag och en kraftigare middag framåt kvällen.
Gårdagens stor-matlagning blev på bilden ovan från vänster köttfärssoppa på älgfärs, bredvid den kokt restkött som blev över när jag skar rent grytbitar, det kokades förstås till buljong, det finare blir pyttkött och senorna hundmat. Nertill fr vänster köttgryta på vildsvin och älg, bredvid där köttfärssås på älgfärs. Vi slänger nästan aldrig något mer än urkokta ben som inte är så stora när hundarna haft dem ett tag. Buljongen till dagens maträtter var förstås buljong från urkokta älgben. Och i grytan blev det trattkantareller.
Roligt att kunna börja plocka kryddor i pallkragen, här är oregano och rosmarin.
Fint arvegods är dukarna som jag använder att torka köttet torrt efter sköljning. De har varit mjölsäckar för så där 100 år sedan, tättvävda i kypert så att fin-malt vetemjöl skulle stanna i säckarna efter malning. Sen blev de bak-dukar. De vävdes i hemmet förstås, kommer från pappas föräldrahem i Värnlanda Nöbble. Märkningen ET betyder att den här ägdes av min farbror Erik Theodor Magnusson. De som är märkta EM ägdes av min faster Ester Maria Magnusson. De bodde som syskon i samma hus i alla år, men allt var ändå märkt.
Har inte tänkt på det förut, men det finns kanske en genetik i intresset för mat. Min mamma gick lanthushållsskola Benninge och jobbade som kokerska innan hon gifte sig och blev hemmafru, som de flesta andra på femtiotalet. Hon jobbade bl.a. på Vårgårda gård som kokerska hos familjen Heyman. Där hade man förstås jordbruk men också tillverkning av havregryn, Doggy hundmat och ris. Det var ett stort kök med anställda och repr. - jakt. Ibland kom disponenten med ett antal fällda fåglar och annat vilt till köket för tillagning. Mamma fick ta itu med det. Sen blev mamma hemmafru förstås men jobbade sina sista yrkesår i Kyrkskolans Hallsbergs matbespisning. Mamma var nöjd med mitt val av man och boende. Hon kom när det var dags för slakt och jakt, tyckte det var roligt, kom till oss och lagade udda mat av vilt och tamt, till och med duvor! ;- )) Och hemslaktad gris förstås, hon gjorde bl.a. pressylta på huvudet. Rolands favvo!
Min mormor Lisa jobbade med mat först på spa, nej brunnsdrickning hette det då, i Södertälje. Hon flyttade från Giresta dit som ung, kanske bara 17 år. Sen blev det restaurang Riche i Stockholm och efter det, så där 1917 Umeå / Åre. Men där kan jag inte följa henne i släktforskning, arkiven har brunnit. Därefter blev det Göteborg och hotell / restaurang Eggers. Där jobbade hon länge, till sin död på 50-talet.Hon var till slut gift med Hennix Bladh, de hade också en konfektyraffär i Göteborg.
Jag har inte tänkt på det förut, men jag tycker det är roligt att laga mat och det verkar hålla i sig nu när jag har gott om tid som pensionär. Det kanske finns en genetisk koppling till matlagningen! ;- )) Det är i alla fall en tanke när jag funderar över mina anmödrars liv.
Kommentarer
Trackback