Inga Magnusson

Torpen är liksom drängstugorna monument över våra anfäders slit för brödfödan. När vi fått smittskoppsvaccinationer (obligatoriska 1816 - 1976) och potatis (med soldaterna hem från 30-åriga kriget) i vårt land så överlevde många av barnen. Familjerna blev stora med många munnar att mätta. En del-lösning blev ju emigrationen till Amerika i slutet på 1800-talet.  Men torpen blev en annan utväg till arbete o bostad.

 

Att bli dräng / piga som jag skrev om i ett annat inlägg var ibland mest en försörjning för de unga  som gått ur folkskolan (fr. 1842) och var i tonåren. Om de sedan ville bilda  familj så kunde det funka att försöka ta ett torp. Torpstugorna byggdes av gårdarnas ägare, bestod av litet hus plus uthus för några få djur typ kor, får, höns, men sällan plats för häst. Och till torpet hörde några små åkerlappar. Den som tog ett torp behövde inte betala hyra för torpet men var skyldig att sköta torpet och göra  dagsverken hos gårdsägaren. Torpen var  ett sätt att få tillräckligt med arbetskraft till större  gårdar.

 

Det blev alltså ofta många barn i torpstugorna, de kunde nödtorftigt försörjas av det som torpet gav. Ofta blev jakt och fiske en hjälp i mathållningen. Jakten gav förstås kött men också värdefulla skinn av exempelvis räv. Ett rävskinn kunde motsvara en månadslön för en anställd.

 

Här är ett f.d. torp som låg på Liane. Det hette Libråten (nu Döverud) men är sedan många år utköpt och har numera en ung familj som ägare. Det gläder vi oss åt. Torpen på Liane hette Lihaget, Litorpet och här Libråten. Kanske fanns fler som jag inte vet om.

 

Hit till Libråten kom Rolands anfader Alfred Kylin / Wilhelmsson / Kylén från Blomskog för länge sedan. Han hade syster som varit piga på Sand så han var först dräng där. Sedan kom han till Deborgere  tror jag.

 

Till slut hittade han en fru, Emma, från Faggebyn. Hon var dotter till en ogift kvinna som fraktade posten från stora vägen till Snarkils bruk.Och pappan var enligt postkvinnan själv patron på Nortjärn. Han hette vid den tiden Groth men det finns inga papper på detta, bara hörsägen. Groth  flyttade i alla fall från bruket det år Emma föddes och efterträddes av Traung, men han titulerades inte patron utan förvaltare tror jag.

 

Tillbaka till Alfred. Alfreds mamma, tror hon hette Anne-Kajsa Kylin från Blomskog, hade svårt med försörjningen. Hon  flyttade som rotehjon mellan olika släktingar och dog till slut på fattig-gårn i Blomskog. Om jag minns rätt så var hon inte ens fyllda 50 år då. Vet inte om hon var sjuklig. Pappan till Alfred erkände faderskapet och finns dokumenterad i kyrkböckerna, vill minnas att han hette Wilhelm och bodde då i nåt som kan heta Norra Viker. Men de gifte sig aldrig. 

 

Alfred kom alltså till Sillerud som ung dräng, men fick sen ta över torpet på bilden ovan,  Libråten (Döverud) som låg på Liane Gård, då ägd av kyrkan. Alfred hette Wilhelmsson / Kylin i Blomskog, men fick efternamnet Kylén i Sillerud. Antingen ville han byta namn eller också skrev prästen fel i kyrkboken på i och e, lätt gjort

 

Alfred och Emma fick ett antal barn som växte upp på torpet; Hanna, Yngve, Gottfrid, David och Gustav, alla med namnet Kylén. Det fanns en dotter till som vi inte vet namnet på. Hon dog i lunginflammation efter att ha ramlat i Karlsforsälven vid Tjolitta i samband med dans på bron. Räcket gick sönder och flera ramlade i vattnet.  

 

När det här hände så finns en berättelse om att Henning Jernberg var barn då, såg det här och sprang hem. Väl hemma så skrek han upprört

" - I far och I mor, I  skulle allri  ha sett så möa  raver i väre på en gang"

 

Tragiskt var i alla fall att en dotter dog, lunginflammation var ju en vanlig dödsorsak.

 

Hanna hamnade i Ölmeheden (Älmea) på Mon, gifte sig med Adel. De fick barnen Runa Ihlberg i Bartveta, Arne kvar på Mon  (storväxt!) och  en till som vi inte vet namnet på.

 

Yngwe vet vi inget om mer än att han gick  i sömnen, långt och ofta. Det finns en berättelse om att en gång rullade han i sömnen ihop sängkläderna och gick i sömnen med dem under armen från Döverud till Spriklerud klädd i bara pyjamas. Då vaknade han vid Spriklerud för där öppnade han en grind i sömnen och den knarrade. Sen berättade han det för Sprikell (Oskar Sprikell) och Oskar sa att om han vaknat så skulle han ha skjutit Yngwe direkt i tron att han var ett spöke.

 

Gottfrid flyttade till Vårvik fick två barn Erik och Åke Kylén, de fick inga barn

 

David blev kvar på Döverud gifte sig med Anna Molin (från Tegen, Risviken, mamma till Anna var Màri på Blåsåsen  syster till Rolands farmor Estrid Boberg.) De fick barnen Runa, Hanna och Gunvor. Runa gifte sig med Arne Johannesson i Signebyn, de fick barnen Östen och Maj i Signebyn.  Hanna fick son Bengt Kylén blev gift med Viktor Johansson och bodde på Spriklerud. Gunvor gifte sig med Erik Karlsson på Brobacken och fick sonen Kjell, de bodde på Pärekuel. 

 

Gustav blev arrendator på Liane, gifte sig med Ester Boberg dotter till Karl Boberg som arrenderade Liane först. De fick barnen Svea född 12, Thyko född 15, Nils, Helge, Emma, Lisa, Astrid och Evert. Gustav dog när han var 43 år i tbc. Då var Rolands pappa  Thyko 17 år o Nils några år yngre. De fick tillsammans med en morbror Oskar ta över arrendet och bruka gården för att försörja sin mamma och alla syskonen. Thyko och Nils arrenderade Liane av kyrkan  i många år. 1986 tog Roland över arrendet själv och köpte gården tillsammans med Prästgården 1996. Det var 55 hektar åker och 110 hektar skog. Vi ville bara köpa Liane men kyrkan ville slå ihop så det var inget att välja på. 

 

Det var alltså mjölkproduktion till 1995 på hösten. Det avslutades eftersom Roland fick nötdjursallergi och han startade en liten firma för byggande. 2002 arrenderades jorden ut till Jacobssons på Guterud i Långserud! 20-årsjubileum nästa år, då får vi fira!

 

Jag tror att det mesta jag skrivit här ska vara rätt, fast visst kan fel ha smugit sig in.. Det finns mer om släkten här på bloggen under rubriken släktforskning, där är det mesta kollat med källor.

 

När man släktforskar så ser man att det går  opp och ner för anfäder och anmödrar. Här har jag berättat om dem som slitit värst som jag vet om. Men på Bobergsidan av släkten finns dokumenterad härstamning baköver till den första vallonsläkten i Sverige, de Besche, som är adlig både i Liege och i Sverige, och har minst ett par sköldar i riddarhuset. Sen blev en de Besche-ättling Maria Pyttner / Byttner Långserud kär i en fattig pojke från Åskåfjället, Olle Nilsson på Skörve. De fick ta namnet Boberg och  ett soldattorp  Västra Boda och klarade sig och sina barn, men säkert inte så lättvindigt. Hon var anmoder till Rolands farmor Estrid Boberg.