Inga Magnusson

En lyxig tradition sedan många år, ja faktiskt sedan decennier, är det att vi äter färskt älgkött på  lördag kväll den dagen då vi fått kött-tilldelningen från årets älgjakt. Vi äter förstås älgkött ofta annars men då har det varit fryst. Det är bara den här dagen vi kan få det på tallriken  alldeles färskt. Det är oslagbart gott! 

 

Det blev igår alltså stekt älgkött, hasselbackspotatis (länge sedan), stuvade kantareller, stekt lök, kokt brysselkål, grönsallad, och vinbärs-gelé. Och ett glas gott rödvin till; Falling Feather som man inte får huvudvärk av! (Jag dricker vin med sugrör. Vin har lågt ph och tunnar ut tändernas emalj så det är skonsamt att använda sugrör både till det och till kolsyrat vatten)

 

Jag skar  i alla fall rent älgköttet igår och fryste ner det. Skönt att det är gjort och bra med två boxar att fördela det i under nerfrysningen.

 

Det finns ett par reflektioner efter årets älgjakt. En är att flera av de skjutna kalvarna har varit ovanligt små, en var normalstor.  Det verkar vara en tendens i fler områden. Har inte sett någon förklaring varför.   En annan är att det  har setts få kalvar. Det är tyvärr en följd av att vi numera bor i ett vargrevir. Älg är vargarnas stapelföda och de  tar kalvarna först.

 

Agenda för dagen är för min del att fortsätta med fönsterputsen inför vintern. Roland och Disco drog iväg på harjakt. Båda har viss abstinens nu efter en vecka med bara älgjakt.