Inga Magnusson

Det var bara ett bi, ovan, och en humla, nedan. De var ivriga men vingelbenta, vacklade lite fram och tillbaka. Jag antar att de är nån sorts pensionärer, på väg mot livets slut nu när vintern närmar sig. Och nu vill de suga ut det sista gottaste i de stora penseerna. Roligt i alla fall så länge de hälsar på, viktiga djur är det. Kanske de allra viktigaste, fast de inte är så stora. Utan deras pollinerande så blir det inte mycket till liv på jorden.  Vi måste vara rädda om dem och skydda dem från allt ont.