Vi gick till den öde gården!
Vi går med hundarna på kvällarna. Ibland blir det en längre tur som hit till den öde gården några kilometer in i skogen. Dit leder en väg som knappt är farbar med fordon. Det var en stor gård en gång i tiden med tjänstefolk, ett antal kor och hästar, mark runt om som brukades. Det är som ett sorgligt monument över en bondes avslutade livsverk.
Det växer igen runt det en gång rätt pampiga boningshuset.
Uthusen är stora men ramlar nu ihop. De rymde kor och grisar och foder och redskap när gården brukades.
Förbudsskylten känns lite som en överdrift ; - ) Inte så många som skulle ens hitta hit.
Och här finns ett monument till över gamla tiders strävanden med väghållning, en vägskrapa.
Stenrösen är det här och där i skogen runt om. Det här var förr åkermark som bröts och gjordes stenfri med hårt arbete. Skogen är nu så där 40 - 60 år gammal, så lång tid har den fått att ta över åkrarna.
På vägen till ödegården finns en omsorgsfullt staplad sten-staty. Har hört att den gjordes av dem som fixade till vägen till gården för länge sedan.
Och på vägen hit och hem så pratar vi om dem som bodde och jobbade på gården. Roland minns. En av dem kände vi mycket väl :- )
Kommentarer
Postat av: Znogge
Så vemodigt när en en gång aktiv gård bara får stå och förfalla...
Trackback