Mätt och nöjd kopparödla!
Ok, jag vet att det inte är en orm, det är en sorts ödla. Men för mig med ormfobi så spelar det ingen roll. Den sedan urtider nedärvda skräcken är den samma när något långt och smalt utan ben kommer slingrande. Jag har alltid höga gummistövlar i skog och mark och stampar mig fram, har ju hört att ormar ser och hör dåligt men blir rädda när de känner vibrationer i marken. I år har jag inte träffat på någon huggorm.
Den här kopparödlan fick jag se i alla fall. Väntade en stund för att kunna filma den när den ringlade iväg. Men den låg alldeles stilla. Ser ut att just ha mumsat i sig något, ligger säkert och smälter maten. Svårt att förstå hur det genom en så liten mun kan slinka ner något så stort som den här måste ha svalt. Vill minnas att såna här djur inte har käkar som är fixerade i "ett gångjärn", utan som hänger ihop i senor eller nåt så de går att töja.
Den var uppenbarligen rörlig och vid god vigör, några minuter senare var den inte kvar på platsen.
Kommentarer
Trackback