Orken är tillbaka!
Men det har dröjt länge!
Jag drabbades av hälsporre i början på det här året. Det låter lite humoristisk men är inte alls roligt. Jag hade ordentligt ont både i vila och rörelse. En tid så kunde jag inte ens gå ordentligt inomhus, än mindre utomhus. Under några månader så blev det väldigt lite motion, nästan ingen alls. Ovanligt för mig som alltid gått mycket, både för hälsans skull och för att det varit roligt, oftast med hund men ibland också utan, på väg men också i skog.
För ett par månader sedan var det onda nästan över och jag kunde börja gå igen, men orken var liksom helt slut. Det blev först korta promenader varje dag, så småningom allt längre. Men det är inte förrän nu som jag är tillbaka till det jag orkade förut, kan gå 3-4 kilometer i rask takt utan att behöva stanna och vila.
Det måste vara ålderstecken att det tagit så lång tid att hämta upp konditionen. Jag har väl haft perioder förut, exempelvis för tentor, när det inte blivit så mycket gående, men då har det gått att komma igen direkt. Nu har det varat så obegripligt länge!
Men jag ska inte gnälla, bara vara tacksam att det funkar och vara nöjd med att jag inte gav upp. Passar på att njuta av de klippta vägkanterna och åkerkanterna när jag går Liane runt. Våra arrendatorer är fenomenala på att hålla ordning på markerna, de inte bara brukar jorden, utan håller snyggt också genom att klippa och putsa. Fint hela sommaren!
Kommentarer
Trackback