Inga Magnusson

Det finns gott om vildsvin runt oss numera. Vi ser hela tiden spår av dem, de bökar och söker mat. Först kom någon enstaka galt. Vi såg den i Harnäs nästan varje dag. Den blev en attraktion. Vildsvin hade vi inte sett förut så det var spännande att åka dit och kolla in den från vägen. Tydligen sker spridningen av vildsvin så att enstaka galt kommer först, sedan grupper av svin med gyltor och ungar. 

 

De är så många att de ställer till problem nu. Golfbanan försöker skydda sin anläggning, men inte så lätt att stänga svinen ute. Trädgårdar måste i en del områden i vår kommun hägnas in med eltråd. Vildsvin vänder ju tyvärr snabbt en fin gräsmatta och rabatter till lera. De äter snäckor, sniglar, smådjur och växtdelar.

 

Vildsvinspopulationer är svåra att hålla på lagom nivå. De förökar sig snabbt och är inte så lätta att jaga. Det kan ske med åtling och vak, dvs att man lägger ut mat åt dem och sedan väntar på att de ska komma. Det blir rätt många timmars arbete med åtling och väntan  för varje nedlagd gris. Jakt kan också ske med hundar som driver och ställer, jägare står i pass eller smyger på jakten.  Den jaktformen ger enligt statistik bättre resultat och man fäller fler grisar per använd jakttimme än vid vakjakt, allt enligt Jägareförbundets vildsvinsexperts föreläsning i Vårvik. 

 

Igår fällde Roland i alla fall ett vildsvin för första gången i sitt liv, en kulting född i år, så där 20 kilo. Det har varit några försök förut, men de har inte lyckats. Jag ser fram emot att få kött från den på tallriken. Vildsvin smakar utmärkt, får väl bli en del fyllnad i frysboxen nu när det inte blir så mycket älgkött längre.