Inga Magnusson

Vi behövde en soffgrupp i skinn. Lite snabbt igår var jag inne på nätet och kollade vad som var till salu begagnat. Och hittade den här gruppen i Säffle. Den hade bra pris; 2.500 kr,  var välvårdad och oskadd enligt säljarens uppgift. Vi skulle ändå till Åmål idag så vi hängde på en släpkärra,  fortsatte till Säffle för att kolla på den och ta med hem om vi gillade. 

 

När vi kom till entrén till  säljarens  hus så kände Roland igen sig

- Här var vi för några år sedan och köpte en säng.

 

Vi frågade. Och så var det verkligen!!! Mannen hade sålt en  extrabred motorsäng för några år sedan, hans mamma ville inte ha kvar den. Det var den vi hade köpt. Roland använder den fortfarande! Lägenheten var säljarens mammas. Alltså vad är chansen att vi skulle hamna hos samma person?? En på miljonen??  Ingen av oss är proffs, vare sig som köpare eller säljare utan alldeles vanliga människor som ibland utnyttjar begagnat-marknaden. Och så slumpar det sig att vi råkar göra  affär två gånger på så där fem  år.

 

Vi gillade i alla fall den fina och välvårdade soffgruppen och tog med den. Skinn lär ska vara omodernt men vi kan bara ha det med flera hundar i huset. Nu får ju hundarna absolut inte ligga i möblerna ;-) men för säkerhets skull.

 

Nästa slump var att säljaren var musiker, pianist, och han hade  spelat i många år tillsammans med en släkting till Roland, hans mammas kusin; Gunnel Eklund. Hon sjöng proffsigt, bl.a. operett och har på sin meritlista också ett antal års äktenskap med en Björling-son, kanske var det Rolf. 

 

Såna här dagar borde man väl köpa en lott också och hoppas att även högsta vinsten ska falla in.