Salongen på Värmlands museum
Värmlands museum ligger nära Sandgrund o Lars Lerin så jag passade på att kika in där också igår. Museet har renoverats och delvis byggts om. Salongen bjöd på många verk med anknytning Värmland, både kända och okända konstnärer. Jag letade efter någon från Årjäng men fann ingen.
Träfiguren ovan gillade jag och återkom till flera gånger, den berörde mig: "She turned and smiled" av Lorraine Rantala Kristinehamn. Hon hade också gjort "The bookreader" som låg bredvid. Båda i trä.
"Det går en tråd" i glas o trä, var eg tre figurer av Ingalena Klenell, känd glaskonstnär här i Värmland
"Nu är det bara vi kvar" blandteknik-foto av Annika Eriksdotter Skoghall
"Raiski Blacken" Ellinor Henriksson Östmark
Numret på det här verket missade jag så jag vet inte vem som gjort det, men jag gillade det.
"And och ungar" i brons Anna-Karin Liedberg Göteborg
Den här bilden blev på flera sätt en överraskning. Den hänger på väg in till Cyrillushuset i korridoren och är naturligtvis inte så suddig i verkligheten som den blev på mitt foto. När jag såg den på långt håll så tänkte jag att den måste vara gjord av David Andersson, son till Marja i Myrom. Bilden associerade på något tydligt sätt till hans bilder. Men det var det inte utan när jag kom nära såg jag att den var gjord av Tore Andersson, som om jag begripit rätt är konstnären som är far till David. Det är alltså något genetiskt band i deras konst! Så ledsen att jag missade utställningen med Tores verk.
227 verk var med på salongen, alltså väldigt många. Jag tog tid på mig att kolla på dem ordentligt och det var en fin upplevelse. Här fanns också verk av Lars Lerin, Ragnar Klenell, Karin Friman, Bengt-Göran Flood och andra som jag inte alls känner till.
!00-åriga konstnären Gerd Göran fick äran att ha omslaget på jubileumsårets omslag på katalogen.
Lite mer om Karlstad-dagen blir det här i kväll. Det finns nya fenomen i staden att se, för mig som inte är där så ofta.
Kommentarer
Postat av: Znogge
Det vår många spännande och lite annorlunda konstverk som ni fick se.
Svar:
Inga Magnusson
Trackback